med anledning av prop. 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans
Nej till en kommunalisering
av rätten till personlig
assistans
I föreliggande proposition vill regeringen ändra lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen om
assistansersättning så att kommunerna skall finansiera de 20
första beviljade assistanstimmarna. Vi yrkar avslag på denna
proposition. Enligt vår mening är förslagen ett led i en
kommunalisering av ansvaret för personlig assistans.
Alltsedan Socialdemokraterna återkom till makten 1994 har regeringen
med Centerpartiets benägna stöd fattat en rad av beslut som urholkat rätten
till personlig assistans. I regeringspropositionen 1995/96:146 Vissa frågor
rörande personlig assistans föreslogs besparingar på 215 miljoner kronor.
Genom en rad förändringar försvårade regeringen rätten till att erhålla statlig
assistansersättning och inledde därmed en kommunalisering av handikap-
politiken med de nackdelar en sådan politik medför för de enskilda funk-
tionshindrade och deras närstående. Bland annat inskränkte regeringen och
Centerpartiet ungdomars rätt att ha personlig assistans när de vistas i daglig
kommunal verksamhet som i skolan och barnomsorgen. Det har resulterat i
en klar försämring för många funktionshindrades personliga frihet att kunna
vistas i skolan eller barnomsorgen överhuvudtaget.
I regeringens tidigare proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen
föreslogs ändringar i socialtjänstlagen som innebär uppenbara försämringar
för många funktionshindrade genom att det var dåligt preciserat i lagen vad
rätten till annat bistånd och annat ekonomiskt stöd inrymmer. Dessutom
försämrades den rättsliga situationen för många människor med handikapp
av olika slag.
I vårbudgeten 1997 har regeringen beslutat att assistansersättningen skall
schabloniseras till ett visst belopp per timme i syfte att spara 60 miljoner
kronor.
En schablonisering strider mot principen att assistansersättningen är en
individuell rättighet. Visserligen anger regeringen att om särskilda skäl före-
ligger så kan schablonen få överskridas men med en schablon riskerar de
med de största, dyraste och mest komplicerade behoven att bli underkompen-
serade samtidigt som de med mycket mindre och enklare behov kan bli över-
kompenserade.
En schablonisering riskerar också att försvåra för många brukarkollektiv
och i en del fall rent av slå ut dem som inte kommer att få kostnadstäckning i
och med schabloniseringen. Schabloniseringen kan också komma att
inskränka rätten att välja personlig assistent, som är en omistlig del av den
ursprungliga handikappreformen. Folkpartiet avvisade därför förslaget till
schablonisering.
Det är mycket besynnerligt att regeringen väljer att göra ytterligare
ändringar i lagen om personlig assistans samtidigt som den själv har tillsatt
en grupp av representanter från bl a handikapprörelsen som skall se över
handikappreformen. De försämringar som nu föreslås föregriper därmed
gruppens arbete.
Folkpartiet var den drivande kraften bakom den stora handikappreformen
1994. De då tillkomna lagarna om stöd och service till vissa funktions-
hindrade, LSS, och lagen om personlig assistans, LASS, har möjliggjort för
många funktionshindrade att leva ett mer självständigt och värdigt liv än
tidigare.
Före handikappreformen var de funktionshindrade utlämnade till den
kommun de levde i för stöd och service. Socialtjänsten var den myndighet
som bedömde den enskilde funktionshindrade personens behov av assistans
och eller annan hjälp. Alltför ofta varierade stödet kraftigt mellan olika
kommuner och inom samma kommun. Det var ofta omöjligt för funktions-
hindrade att flytta från en kommun till en annan p g a de stora olikheterna i
service och stöd mellan kommunerna. Flera funktionshindrade var i prakti-
ken mer eller mindre satta i kommunarrest. LSS och LASS ändrade på detta.
Regeringens och Centerpartiets urholkning av rätten till personlig assistans
och nu förslaget om ökat kommunalt finansieringsansvar för kostnaden för
personlig assistans är ett tydligt steg mot en kommunalisering och är enligt
vår bedömning mycket olyckligt och måste avvisas. Det innebär att valfri-
heten för den enskilde funktionshindrade att själv få välja personlig assistans
urholkas. Det är ett minimikrav att behålla rätten till personlig assistans
såsom den ursprungligen var utformad.