I föreliggande skrivelse till riksdagen redogör den
socialdemokratiska regeringen för sin syn på och sin strategi
för det handikappolitiska området. Samtliga större
samhällsområden berörs. Allt från kommunikationer till
arbetsmarknaden och från utbildning till hälso- och sjukvård.
Skrivelsen innehåller egentligen inga konkreta förslag till
förändringar av politiken, utan beskriver endast den
inriktning som regeringen säger sig vilja ha när det gäller
handikappolitiken.
Regeringen sviker de
handikappade
Mot bakgrund av de senaste tre årens nedskärningar och
försämringar som drabbat landets funktionshindrade är det
milt uttryckt en pretentiös skrivelse som regeringen
förelägger riksdagen. Inte med ett enda ord berörs t.ex.
försämringarna i LSS- och LASS-lagarna och
nedskärningarna av stimulansbidragen till landstingen.
Tvärtom skriver regeringen följande:
De handikappolitiska reformer som har genomförts under senare år har i hög
grad inriktats på att förbättra det individuella stödet till personer med
funktionshinder.
I detta sammanhang vill vi då påminna om att det var en
moderatledd regering som genomförde de reformer som
beskrivs ovan och det är den nuvarande socialdemokratiska
regeringen som konsekvent försämrat dem. Så ser
verkligheten ut. I en proposition som för närvarande ligger på
riksdagens bord (prop. 1996/97:146) ges ett konkret exempel
på de försämringar som Socialdemokraterna föreslår för de
funktionshindrade. I propositionen föreslås att de första tjugo
timmarnas assistansersättning skall bekostas av
kommunerna. Mot bakgrund av kommunernas fortsatt
ansträngda ekonomi och det faktum att förändringen innebär
en ökad kostnad för kommunerna på minst 400 miljoner
kronor är risken mycket stor att den enskilde
funktionshindrades rätt att välja sin egen assistent drastiskt
kommer att begränsas. Vi moderater avvisar självfallet
regeringens förslag i enlighet med motion 1996/97:So56 av
Gullan Lindblad m.fl. (m).
Ett annat exempel på en försämring som för närvarande behandlas av
riksdagen är schabloniseringen av assistansersättningen. Trots att regeringen
själv tillsatt en arbetsgrupp, vars uppgift är att se över
assistansersättningen,
väljer den att lägga fram ett förslag som i praktiken innebär att de
funktionshindrade som har absolut störst behov av assistans riskerar att få
denna rätt ekonomiskt kraftigt försämrad. Den arbetsgrupp som regeringen
själv tillsatt, och som för övrigt enligt uppgift inte ens samlats än, blir
därmed överkörd på ett utmanande sätt.
Som om dessa försämringar för de funktionshindrade inte var nog har
regeringen, utan att motivera varför, beslutat att i det närmaste halvera
stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering, utveckling av
hjälpmedel och utbildning av tolkar för döva och dövblinda. Mitt under
pågående budgetår väljer regeringen att helt enkelt strypa den positiva
utveckling stimulansbidragen medfört i form av ökad kunskap, bättre
hjälpmedel och bättre habilitering. Socialstyrelsen har också uttryckt sin oro
och det finns redan exempel på viktiga projekt som tvingas avbrytas. I
Stockholms läns landsting kommer t. ex. ett projekt om barn med
funktionshinder i förskolan aldrig att kunna förverkligas beroende på
regeringens beslut. I Kronoberg avbryts ett projekt med hörselträning för
vuxna hörselskadade och i Östergötland avbryts ett habiliteringsprojekt för
hörselskadade och döva förskolebarn.
Vi moderater har avvisat denna halvering av stimulansbidragen, liksom de
försämringar som vi beskrivit ovan.
Vi vill också påpeka att regeringen underlåtit att utreda en möjlig utökning
av personkretsen inom LSS omfattande också de psykiskt funktionshindrade,
vilket riksdagen tidigare begärt. Vi menar att regeringen nu snarast bör
återkomma till riksdagen i detta ärende. Moderata samlingspartiet har i
avvaktan på regeringens förslag avsatt 300 miljoner kronor i stimulansbidrag
till kommunerna för att förbättra omsorgen om de psykiskt funktions-
hindrade.
Det är, som vi konstaterat ovan, utmanande av regeringen att skriva om det
positiva som hänt för funktionshindrade under de senaste åren, medveten om
att det var den förra borgerliga regeringen som var ansvarig för reformerna
och samtidigt som regeringen kontinuerligt sedan 1994 försämrat situationen
för de funktionshindrade.
Det finns en klar kontrast mellan Socialdemokraternas ständigt vackra ord
när det gäller de funktionshindrade och den bistra verklighet som allt fler
handikappade upplever just på grund av de försämringar som genomförts de
senaste tre åren.
Moderat handikappolitik
Vi har, vilket torde vara allmänt känt, avvisat samtliga de
försämringar som den socialdemokratiska regeringen
föreslagit och drivit igenom och som drabbat de
funktionshindrade sedan hösten 1994.
Skälen till vår förda politik är flera. Behovet av att förbättra statsfinanserna
har varit och är fortfarande mycket stort. Vi har dock svårt att förstå varför
de personer som har störst behov av den offentliga sektorn i den
socialdemokratiska politiken alltid skall bära den största bördan. Till skillnad
från Socialdemokraterna anser vi moderater att det är den som har haft turen
eller förmånen att inte drabbas av ett funktionshinder som skall ta ett större
personligt ansvar. Genom exempelvis karensdagar och bibehållen 75-procen-
tig nivå inom t.ex. sjukförsäkringen, kombinerat med skattesänkningar rikta-
de mot särskilt låg- och medelinkomsttagarna, skapas ett utrymme för att
värna omsorgen om framför allt våra äldre och funktionshindrade. Vi tror
dessutom att det finns en bred uppslutning kring detta sätt att fördela den
offentliga sektorns utgifter. Det kan t.ex. inte vara rimligt att en genomsnitt-
lig socialbidragstagare betalar 23 000 kronor i skatt och får 21 000 kronor i
socialbidrag.
I samband med den allmänna motionsperioden 1996 presenterade vi en
kommittémotion som berörde de funktionshindrade, 1996/97:So401 av
Gullan Lindblad m.fl. (m). Där redogjorde vi för våra utgångspunkter i vår
politik för de funktionshindrade. I detta sammanhang kan det finnas skäl att
påminna om vad vi då anförde.
I Sverige har det tidigare funnits en bred politisk enighet om att människor
som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd även i tider
av ekonomisk kris. I och med den politik som den socialdemokratiska
regeringen bedrivit och fortsätter att bedriva mot de funktionshindrade är
denna enighet nu bruten, något som vi moderater beklagar.
De senaste åren har Sverige genomlidit en av de värsta lågkonjunkturerna
sedan 1930-talet. De besparingar olika s-regeringar genomfört både före
1991 och efter 1994 har slagit hårdast och utan urskillning mot de allra
svagaste individerna i samhället. Att få balans i vårt lands ekonomi är på sikt
det enda sättet att skapa förutsättningar för en välfärd värd namnet och det är
ledstjärnan i det moderata arbetet. Men trots ett ekonomiskt allvarligt läge
har vi moderater avvisat förslag från regeringen som försämrat de
funktionshindrades situation.
Stödet skall vara mångsidigt och anpassas till den funktionshindrades sär-
skilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha möjlighet att påverka
sin egen situation, t.ex. genom att få välja vårdpersonal och omsorgsform. I
missförstådd jämlikhetssträvan anser Socialdemokraterna att alla människor
är "lika" även på det sättet att alla har samma behov. Kommunaliseringen av
assistansersättningen är ett sätt att bakvägen minska valfriheten och likforma
stödet.
Vi moderater ser det som fullständigt självklart att människor med funk-
tionshinder är individer med varierade och särpräglade behov och önskemål.
Det var också de bärande grunderna för 1994 års handikappreform.
Vi anser också att medmänniskors personliga engagemang gör den
funktionshindrades liv rikare och ökar tryggheten. Därför vill vi att frivilligt
socialt arbete med handikappade skall stödjas och uppmuntras.
Alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende, anpassat till de
egna behoven.
Bidragsberoende eller
tvångsflytt
Många medborgare med funktionshinder lever i dag under
knappa ekonomiska förhållanden. De gravt
funktionshindrade som, direkt efter att vårdnadsbidraget
slutat utgå, blir förtidspensionerade är i ekonomiskt
hänseende extra utsatta. De kommer förmodligen aldrig att
genom eget arbete och egna insatser i någon större
utsträckning kunna påverka eller förbättra sina ekonomiska
levnadsvillkor.
Dessa medborgare behöver mer än andra en särskild trygghet i de olika
samhällsstöden. Stöden måste utformas så att de garanterar rimliga levnads-
förhållanden och ekonomiska villkor. De måste också vara så konstruerade
att respekten för individen och dennes mänskliga värdighet sätts i för-
grunden. Socialbidrag är inte avsett att vara till för att täcka livslånga
försörj-
ningsbehov. Möjligheten att erhålla socialbidrag skall ses som ett yttersta
skyddsnät av förhållandevis tillfällig karaktär.
Många gravt fysiskt funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och
särskilda anpassningar i bostaden. Det kan handla om behov av en större
lägenhet än normalt för att kunna förflytta sig med rullstol eller för att
utrymme krävs för att en personlig assistent skall kunna övernatta i bostaden.
Det kan också handla om särskilda lyftanordningar och andra anpassningar i
bostaden. I allmänhet uppstår därmed en högre hyreskostnad än vad som
anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer.
Det statliga bostadstilläggssystemet är dock så oflexibelt att det inte tar
hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar.
När staten 1998 fullt ut tar över bostadstillägget för pensionärer kommer
alternativen för många gravt funktionshindrade att vara att antingen leva på
socialbidrag eller att flytta från en handikappanpassad och ändamålsenlig
bostad. Det kan aldrig ha varit avsikten att någon människa, även om det
föreligger ett gravt bestående funktionshinder, skall behöva vara hänvisad till
att leva på socialbidrag under i princip hela sitt vuxna liv.
Slutsatsen måste vara att bostadstillägget skall konstrueras så att ingen
funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och
pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara av att betala sin
hyra.
Socialdemokraterna tycks inte anse att detta är något problem utan hän-
visar till att det är fråga om ett kommunalt ansvar. Denna hänvisning sker
trots att staten tar över ansvaret för bostadstillägget och trots att det är
höga
hyror för handikappanpassade bostäder som är huvudproblemet. Moderata
samlingspartiet har i motion 1996/97:Fi42 av Carl Bildt m.fl. (m) i anledning
av regeringens vårproposition föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas som
en förstärkning av det statliga bostadstillägget fr.o.m. 1998.
Funktionshinder och den
nya tekniken
Kommunikationsminister Ines Uusmann har sagt följande
om den nya informationsteknologin:
Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden
kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på
nätet.
Det är mot bakgrund av detta uttalande av statsrådet som är
ansvarig för IT-frågor glädjande att regeringen i denna
skrivelse ändå tar upp de stora möjligheter som IT innebär
för de funktionshindrade. Vi kan konstatera att regeringen
har lyssnat på det vi moderater skrev i samband med den
allmänna motionsperioden.
Allt färre unga funktionshindrade accepterar att betraktas som "offer" och
personer som alltid skall tas om hand genom särskilda stöd. De vill ha en
rimlig chans att visa att de faktiskt kan klara av avancerade arbeten trots en
syn- eller hörselskada eller att man är bunden vid en rullstol.
De senaste åren har IT-utvecklingen gått med en nästan ofattbar snabbhet.
Nya möjligheter öppnar sig för varje dag. Genom de olika mjukvaruprogram
som finns på dataområdet har särskilt unga funktionshindrade getts möjlighet
till ett rikare fritidsliv samtidigt som nya arbetsmöjligheter har öppnat sig.
I Finland utvecklades för några år sedan ett program som heter IRC. Det
står för Internet Relay Chat. Principen bakom detta program är att man
ansluter sig till en server någonstans i världen och kopplar upp sig mot ett
tusental olika kanaler. Varje kanal har ett särskilt ämne som man sedan kan
delta i. På IRC samlas i dag hundratusentals människor från världens alla
hörn samtidigt och diskuterar allt mellan himmel och jord. Kommunika-
tionen går snabbt. Det är i princip som att prata i en vanlig telefon. Skill-
naden är att man skriver i stället för att prata med varandra. Man byter
dataprogram, s.k. freeware- eller shareware-program, det vill säga antingen
dataprogram som är helt gratis eller program som är tekniskt tidsbegränsade,
diskuterar gemensamma intressen och, minst lika viktigt, knyter kontakter.
Genom att alla befinner sig på IRC på exakt lika villkor spelar ett eventuellt
funktionshinder ingen som helst roll.
Tekniken utvecklas så snabbt att det vi skrev i september 1996 redan
börjar bli föråldrat. IRC (det vanligaste kallas Mirc) uppdateras och får nya
finesser. Dessutom har funktionen med JAVA-baserade program blivit allt
vanligare det senaste halvåret. JAVA kan enkelt uttryckt beskrivas som ett
förenklat programmeringsspråk, vars uppgift är att t.ex. få flera mindre
program att tillsammans lösa en återkommande uppgift, exempelvis ett
kommunikationsprogram liknande IRC. Genom JAVA kan man kommuni-
cera direkt på Internet och behöver inte "ladda" ner ett särskilt program.
Vilken teknik man än använder och hur snabbt utvecklingen än går finns
det en gemensam nämnare för Internet och den nya informationsteknologin;
människor blir accepterade och respekterade som just människor, inte som
någon med eller utan ett funktionshinder. Samtidigt förenas den nya tekniken
av ett gemensamt och viktigt mål, nämligen att programmen skall utformas
så användarvänligt och enkelt som möjligt samtidigt som de ges allt svårare
och allt mer avancerade uppgifter att lösa. Detta tror vi har avgörande
betydelse för samhällets syn på människor med funktionshinder.
Attityden att funktionshindrade alltid skall "tas om hand" kommer att
förändras. I stället kommer den nya teknikens möjligheter att få en allt större
betydelse för funktionshindrade. Vi kommer allt mer att återgå till den syn på
funktionshinder som stadfästes på 50-talet och som innebär att ett funktions-
hinder i mycket stor utsträckning utgörs av den miljö den funktionshindrade
befinner sig i. Genom att förändra miljön och förutsättningarna minskar
funktionshindrets betydelse och den funktionshindrades möjligheter tas till
vara fullt ut. I förlängningen bör denna ändrade syn också innebära att
funktionshindrade ges samma chans på arbetsmarknaden som personer utan
funktionshinder. Detta är en utveckling som vi anser måste uppmärksammas
och uppmuntras. Samtidigt måste man dock ha klart för sig att det alltid
kommer att finnas människor med funktionshinder som trots all teknik
behöver extra stöd och hjälp. Detta skall alltid garanteras och det står inte i
något motsatsförhållande till informationsteknologins möjligheter.
Det är dock en svaghet med IT att den i dag t.ex. hindrar många syn-
skadade att ta del av utbudet på t.ex. WWW (World Wide Web). Men sam-
tidigt ser vi detta som ett problem som har alla möjligheter att lösas. Därför
är det centralt att forskningen och utvecklingen på IT-området intensifieras
med bl.a. de funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i synnerhet
som särskilt prioriterad grupp. Detta bör också kunna innebära att IT blir än
mer användarvänlig även för andra. I detta sammanhang vill vi dock
uppmärksamma ett problem som just synskadade har. Även om det redan i
dag finns tekniska hjälpmedel som underlättar datoranvändandet för
synskadade är problemet att det på landets hjälpmedelscentraler inte finns
utbildade handledare. Det innebär att den synskadade kan ha tillgång till t.ex.
en dator via hjälpmedelscentralen, men sedan inte får någon som helst hjälp
att lära sig använda den. Detta är en allvarlig brist som bör åtgärdas.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på hur denna
brist kan åtgärdas.
Vi vill i detta sammanhang också uppmärksamma en annan grupp,
nämligen dyslektikerna. Genom den nya tekniken på dataområdet öppnas
många möjligheter även för denna ofta anonyma grupp att få hjälp med sina
läs- och skrivsvårigheter. Bara det senaste halvåret har också flera nya
datauppfinningar och utveckling av dataprogram som skulle underlätta för
dyslektiker presenterats.
Statsmakten skall inte styra forskningen. Detta är en grundläggande
moderat princip. Det var ju inte heller genom statliga direktiv som t.ex. IRC
och JAVA utvecklades. Däremot har statsmakten en viktig roll som
påtryckare och opinionsbildare gentemot t.ex. dataindustrin och forsknings-
institutionerna. En annan oerhört central roll i detta arbete spelar landets
handikapporganisationer. De bör kunna fungera som föregångare och goda
exempel. Dessutom är det viktigt att de funktionshindrade själva också finns
med i utvecklandet av nya program och ny teknik. De vet vilka problem som
finns i dag och kan ha förslag på hur lösningarna bör vara utformade.
I skrivelsen meddelar regeringen att det just nu i Regeringskansliet bereds
ett förslag från Handikappinstitutet rörande funktionshindrades och äldre
personers användning av IT. Vi vill betona vikten av att detta berednings-
arbete snarast leder till en proposition som riksdagen kan ta ställning till. Vi
vill också understryka vikten av att de synpunkter som vi redogjort för ovan
tas med i underlaget till en sådan proposition.
Hjälpmedel
En av de grundläggande förutsättningarna för att
funktionshindrade skall ges en reell möjlighet att leva ett så
normalt liv som möjligt är en god tillgång till olika slag av
hjälpmedel. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att
regeringen endast på ett par rader om Handikappinstitutets
verksamhet nämner frågan om hjälpmedel.
Vi moderater har under ett flertal år föreslagit att en hjälpmedelsgaranti
skall införas. Vi upprepar detta förslag och menar att regeringen bör ges i
uppdrag att skyndsamt utreda frågan.
Problemet är att landstingen i dag i princip har monopol på hjälpmedel.
Genom centralt dirigerade överenskommelser hänvisas alla med rätt till
hjälpmedel till en enda huvudman, landstingen. Detta är kostnadsdrivande på
grund av frånvaron av konkurrens. En anpassning av en bil för en
rörelsehindrad som är beroende av rullstol blir ofta 100 000 kronor dyrare än
den behövde bli utan att några fördelar vinns trots den högre kostnaden! På
så sätt kan alla de som inte har pengar och kontakter komma i kläm, precis
som inom sjukvården, när byråkratin inte hänger med och inte sporras att
hitta nya och bättre hjälpmedel.
Moderna hjälpmedel är för många människor skillnaden mellan ett liv i
passivitet och invaliditet eller möjligheten att leva ett så normalt liv som
möjligt. Därför är det allvarligt när den offentliga sektorns monopol inte
klarar av uppgiften att underlätta livet för landets funktionshindrade. Vi vet
också att väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra en invaliditet, men också
ge depressioner och arbetsoförmåga. Därför måste alla vägar prövas för att
komma till rätta med dagens kösituation och brist på flexibilitet inom
hjälpmedelsområdet.
Vi moderater vill öppna hjälpmedelsmarknaden och öka möjligheterna för
alla i behov av hjälpmedel att få dessa. Detta kommer att ge fler, bättre och
billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens ger kostnadseffektivitet samtidigt
som den tekniska utvecklingen påskyndas.
Vi kallar vår reform för en hjälpmedelsgaranti.
Förslagets grund är att alla som är i behov av ett hjälpmedel skall garante-
ras detta - samtidigt som möjligheten till val av hjälpmedel öppnas för den
enskilde. Det skall ses som en fortsättning på den valfrihetsrevolution som
den borgerliga regeringen inledde i form av t.ex. skolpeng och vårdgaranti.
Vi föreslår därför att verksamheten på landstingens hjälpmedelscentraler
kompletteras. En möjlighet för dem som har rätt till hjälpmedel och inte
anser sig kunna vänta i kön eller inte har denna möjlighet beroende på t.ex.
svårt handikapp införs. Detta med bidragsgivning upp till en viss nivå av
hjälpmedelcentralens kostnader.
Fördelarna med detta är flera.
Genom en hjälpmedelsgaranti ökar vi valfriheten för alla och inte bara
för de ekonomiskt starka.
Genom garantin ökar informationsspridningen kring nya hjälpmedel då
en uppluckring av monopolet innebär en press på hjälpmedels-
producenterna att marknadsföra sina produkter. Det betyder att nya,
förbättrade hjälpmedel kommer fler till del snabbare.
Garantin ger handikapporganisationerna en starkare ställning såväl
ekonomiskt som rent organisationsmässigt. Ekonomiskt genom att t.ex.
hjälpmedelsproducenterna för att marknadsföra sina produkter kommer
att använda organisationernas informationskanaler. Organisations-
mässigt genom att handikapprörelsen blir en naturlig källa för informa-
tion om alla nya och gamla produkter på hjälpmedelsmarknaden.
De som inte väljer att använda sig av garantin kommer att mötas av
kortare väntetider på landstingens hjälpmedelscentraler, då dessa
avlastats genom hjälpmedelsgarantin.
Hjälpmedelsgarantin skall ingå som en del i
socialförsäkringen, men inte rymmas inom ramen för vårt
förslag om en sjukvårdsförsäkring, eftersom vi inte anser att
det är naturligt att jämställa funktionshinder med sjukvård.
Precis som i dag skall rätten till hjälpmedel ges av
hjälpmedelscentralernas konsulenter. Men även läkare skall
kunna utfärda intyg för hjälpmedel, speciellt om det är fråga
om funktionshinder som har grund i ålderdom.
Vi har inte fastlagt någon nivå på garantin. Skälet till detta är att den rent
praktiska utformningen av garantin måste bli föremål för särskild utredning
där noggranna analyser och avvägningar görs. Det är också viktigt att föra en
dialog med handikapporganisationerna. Ett problem i sammanhanget kan
t.ex. vara kostnadsskillnader för olika hjälpmedel på ända upp till flera
hundratusental kronor. Nivån måste sannolikt därför variera beroende på
vilken typ av hjälpmedel som behövs.
Kostnaden för vår garanti kommer att rymmas inom de nuvarande utgifter-
na för hjälpmedlen. Mycket talar dessutom för att garantin i längden kommer
att minska det offentligas kostnader, samtidigt som utbudet av hjälpmedel
ökar. En uppluckring av en monopolmarknad innebär ökad konkurrens och
ger lägre kostnader.
Bilstödet
Personer med funktionshinder som är beroende av
bilanpassning får numera inte anpassningsbidrag för sådan
utrustning som bilen levereras med från bilfabriken. I ett
frågesvar den 18 december 1996 svarade socialministern att
en kammarrättsdom sagt att en bil som levereras direkt från
en bilfabrik med sådan utrustning räknas som bil med normal
utrustning, varför det inte berättigar till anpassningsbidrag.
Trots att det naturligtvis blir högre pris på bilen. Exempel på
sådan utrustning kan vara automatisk växellåda,
servostyrning, elektriska fönsterhissar. Som vi ser det är
detta ett utslag av ren byråkrati som lätt bör kunna åtgärdas.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag
på lösning av detta problem.
Sjuklöneperioden
Moderata samlingspartiet har vid ett flertal tillfällen krävt att
den av Socialdemokraterna införda förlängda
sjuklöneperioden omedelbart bör avskaffas. Argumenten för
detta är kända. I detta sammanhang vill vi understryka att
den förlängda perioden slår särskilt hårt mot just
funktionshindrade.
Arbetslösheten bland funktionshindrade är väsentligt mycket högre än
bland andra grupper i vårt samhälle. Enligt den senaste arbetskraftsunder-
sökningen var hela 50 procent av alla personer med funktionshinder arbets-
lösa och i vissa grupper av funktionshindrade står hela 90 procent utanför
arbetsmarknaden.
Genom den förlängda sjuklöneperioden, då arbetsgivarna fick det ekono-
miska ansvaret för sjukskrivningen dag 2 till dag 28, utan att ekonomiskt
kompenseras för detta, kommer benägenheten att anställa funktionshindrade
att bli allt mindre. Denna oro har också uttryckts vid ett flertal tillfällen av
Handikappombudsmannen.
Vi har påpekat risken för att vi därmed får ett A- och ett B-lag på arbets-
marknaden på ett sätt som vi moderater inte kan acceptera. Regeringen säger
nu att man tittar över sjuklöneperioden. Vi anser dock att den bör avskaffas
så snart som det är möjligt, dock senast vid årsskiftet 1997/98, inte minst för
de funktionshindrades skull.
Vad gäller frågor om allmänna kommunikationer och färdtjänst för
funktionshindrade vill vi hänvisa till motion 1996/97:T73 av Per Westerberg
m.fl. (m) med anledning av regeringens proposition 1996/97:115 Mer
tillgänglig kollektivtrafik.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de psykiskt funktionshindrade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av handikappolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadstillägg till funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de funktionshindrade och den nya tekniken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handledning för att kunna använda IT,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hjälpmedelsgaranti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för anpassningsbidrag av bil,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av den förlängda sjuklöneperioden.
Stockholm den 10 juni 1997
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)