med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen
1 Sammanfattning
Folkpartiet anser att regeringen skyndsamt bör vidare utreda de i
regeringens proposition aviserade områden som inte täcks av
propositionens förslag, exempelvis finansieringen av socialtjänstens
utgifter under den ekonomiska krisen, hur transfereringssystemen
påverkar socialbidragen m m.
Folkpartiet stöder tanken på en riksnorm, men föredrar att benämna den
miniminivå, och anser att regeringen skall införa en korttidsnorm för de
kommuner som så önskar. Vi anser också att det inte skall finnas en
åldersgräns vid 25 år för att få delta i kompetenshöjande verksamhet utan att
alla skall kunna delta i kompetenshöjande verksamhet samtidigt som de
erhåller socialbidrag.
Vi anser det också ytterst viktigt att regeringen återkommer med förslag
till tydligare lagtext när det gäller rättssäkerheten för funktionshindrade och
äldre som är beroende av en väl fungerande socialtjänst.
Bättre villkor för närståendevård och för frivilligt social arbete är något
som vi vill understryka vikten av. Det är också viktigt att det sätts igång
särskilda utbildningsinsatser för att höja den berörda personalens barn-
kompetens.
För äldre människor i kommunerna krävs det en lagstiftning som reglerar
avgiftssättningen för äldre- och handikappsomsorgen.
2 Inledning
I oktober 1994 presenterade Socialtjänstkommittén under ordförandeskap
av Carl-Anders Ifvarsson, statssekreterare i socialdepartementet under
tiden 1991-1994, förslag till ny socialtjänstlag (SOU 1994:139). Den
föreliggande propositionen tar upp delar av detta förslag medan andra
föreslås bli föremål för fortsatt utredning. Som skäl anger regeringen att
det inträffat en rad sociala förändringar som inte alla har koppling till de
förslag som socialtjänstkommittén fört fram. Regeringen aviserar därför
fortsatt utredningsarbete. Det är flera områden som regeringen vill se
över eller utreda vidare:
- Belysa förändringarna i transfereringssystemen och deras påverkan på
socialtjänstsystemen.
- Se över socialtjänstlagens struktur och konstruktion.
- Utreda avgränsningar mellan rättighetslagstiftning och
skyldighetslagstiftning.
- Se över socialtjänstlagens gränssnitt mot arbetsmarknadsförberedande
verksamhet och se över tillsynen av socialtjänstens verksamhet.
- Belysa socialtjänstens finansiering ytterligare med anledning av de
svagheter i finansieringen som den ekonomiska krisen lagt i dagen.
Folkpartiet anser det olyckligt att regeringen inte lägger fram en mer
heltäckande förändring av socialtjänstlagen. I avvägningen mellan att
behandla de föreslagna förändringarna i socialtjänstlagen nu eller att
vänta på kompletteringar stannar dock folkpartiet vid att fördelarna med
att behandla de föreslagna förändringarna nu överväger framför
nackdelarna. Att vänta ytterligare skulle vara till nackdel både för
enskilda människor och för kommuner, domstolar m.fl. Inte minst skulle
det vara till nackdel om man fick vänta ytterligare på den förstärkning av
barnperspektivet som nu kommer till uttryck i portalparagrafen.
Folkpartiet har länge arbetat för att FN:s barnkonvention tydligare skulle
komma till uttryck i lagstiftningen. Det sker nu genom att
portalparagrafen kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot
artikel 3 i FN:s barnkonvention och innebär att barnets bästa skall
prioriteras vid åtgärder som rör barn.
Folkpartiet förutsätter dock att regeringen håller det i propositionen
angivna tidsschemat för de angivna kompletteringarna.
I motionen tar vi upp frågor som vi anser bör behandlas i samband med
att föreliggande proposition tas upp för beslut i riksdagen.
3 Behovet av ny lagstiftning
Vi anser i likhet med regeringen att grundtankarna bakom 1980 års
socialtjänstlagstiftning fortfarande äger giltighet. De styrande begreppen,
helhetssyn, frivillighet och självbestämmande, kontinuitet, normalisering,
flexibilitet, närhet och valfrihet, står sig. Vi anser att de övergripande
målen för socialtjänsten, vilka präglas av en positiv tilltro till den
enskildes egen förmåga och vilja att förändra sin situation, är lika
aktuella idag som då lagen antogs.
Socialtjänstlagen är en ramlag som ger möjlighet för myndigheterna att
välja en tolkning som är anpassad till det individuella fallet. Nackdelen är att
ramlagstekniken kan medföra utveckling av en praxis som inte står i
överensstämmelse med lagstiftarens intentioner och anda. Detta har när det
gäller socialtjänstlagen kommit till uttryck i bestämmandet av social-
bidragens storlek. Lagens otydlighet på den här punkten har lett till att
enskilda tvingats överklaga till domstol för att få sina rättigheter tillgodo-
sedda.
4 Försörjningsstöd och annat bistånd
I propositionen föreslås därför en förändring i 6 § SoL där de tidigare
bestämmelserna kompletteras med tilläggsbestämmelser som preciserar
dels rätten till försörjningsstöd, dels rätten till annat bistånd.
Försörjningsstödet delas upp i en för hela riket gällande norm (riksnorm)
att täcka normala kostnader för livsmedel, kläder och skor m m samt i en del
som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra
behovsposter boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor m m.
Annat bistånd inrymmer färdtjänst, hemtjänst och särskilt boende för äldre
eller funktionshindrade.
Folkpartiet anser att begreppet riksnorm leder tanken fel och skulle i stället
vilja införa begreppet miniminivå.
Folkpartiet anser vidare att riksnormen är för högt satt vid vissa för-
hållanden.
Storleken på socialbidraget är beroende av om det rör sig om behov under
kortare eller längre tid. Studerande som lever på studiebidrag och studielån
under terminerna och som behöver socialbidrag under sommaruppehållet har
inte samma behov som en person som är utan egna inkomster, kanske
årslångt. Vi anser därför att de kommuner som önskar skall få möjlighet att
tillämpa en lägre norm för dem som har behov av stöd för en kortare period.
Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Men
denna lags personkrets utgör bara en liten del av de många funktionshindrade
som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå en skälig levnadsnivå. LSS
är en "pluslag" som utgör ett komplement till SoL och den förutsätter att
insatser som nu kan ges genom SoL finns tillgängliga.
Under begreppet annat bistånd 6 g § inräknas rätten till färdtjänst, hjälp i
hemmet och särskilt boende. Dessa insatser är av yttersta vikt för många
äldre och personer med funktionshinder. Syftet är att underlätta den dagliga
livsföringen och i många fall möjliggöra kvarboende i det egna hemmet. I
propositionen räknas upp vilka behov som skall tillgodoses men inte hur det
skall ske. Man vet t ex inte om begreppet hjälp i hemmet omfattar ledsagning
och nattpatrull. Man vet inte heller om här inräknas avlösning och tillgång
till kontaktfamilj eller om detta inräknas i 6 h §, bistånd i andra fall, vilket
inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär.
Den oklart formulerade lagtexten i propositionen innebär att utsatta
människor, som personer med funktionshinder och många äldre, kan mista
sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen situation. Detta står
inte i samklang med portalparagrafen, där det står att social verksamhet skall
bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet.
Folkpartiet anser att regeringen måste återkomma med tydligare lagtext när
det gäller paragraferna 6 g och 6 h så att rättssäkerheten är garanterad för
utsatta grupper som funktionshindrade och äldre, vilka är beroende av en väl
fungerande socialtjänst.
5 Den enskildes ansvar
Socialtjänstkommittén ansåg inte att det fanns några behov av
förändringar av nuvarande praxis vad gäller socialtjänstens rätt att ställa
krav i samband med biståndsprövningen. I remissbehandlingen av
Socialtjänstkommitténs betänkande har flera remissinstanser, bl a
Svenska kommunförbundet, framfört att arbetslösa socialbidragstagare
bör delta i olika aktiva insatser som bidrar till att underlätta återgång till
arbetslivet. Vi instämmer i detta. Regeringens förslag att det införs en
bestämmelse i socialtjänstlagen som ger kommunen rätt att begära att
den som är under 25 år och uppbär försörjningsstöd skall delta i sådan
verksamhet som utvecklar den enskildes möjligheter att i framtiden
försörja sig själv är ett steg i rätt riktning, men vi anser att ett sådant krav
inte bara bör ställas på ungdomar utan också på dem som är över 25 år.
Vi anser således att åldersgränsen i 6 c § bör tas bort och att detta ges
regeringen tillkänna.
6 Personal och kompetens
Skrivningen kring den föreslagna särskilda bestämmelsen om att det skall
finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för utförande av
socialtjänstens uppgifter är allmänt formulerad och otillräcklig för att
framhäva behovet av hög kompetens hos personalgrupper som har att
arbeta med och för människor som ofta befinner sig i ett kristillstånd och
för vilka behoven kan vara mycket skiftande.
För att utföra socialtjänstens uppgifter måste det finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet. Socialstyrelsen har i sin granskning av
socialsekreterarnas handläggning av enskilda ärenden bl.a. funnit att social-
sekreterarna har otillräckliga kunskaper om barns behov och utveckling, att
de sällan samtalar med barnen, att föräldrarnas omsorgsförmåga inte doku-
menteras och att det i stor utsträckning saknas bedömningar och
motiveringar i denna typ av ärenden.
Socialsekreterare måste därför få vidareutbildning kring barn och barns
behov och utveckling för att därigenom utveckla sin kompetens. Samarbete
måste också etableras med psykologer och barnpsykiatriker med kunskap om
barns behov och utveckling samt om barns sätt att tänka och uttrycka sig.
Detta är nödvändigt om man skall kunna leva upp till portalparagrafen om att
barnets bästa skall stå i centrum.
På samma sätt behöver socialsekreterarnas utbildning rörande andra
gruppers - äldres, funktionshindrades, invandrares, missbrukares m fl -
behov intensifieras liksom sättet att kunna tillgodose dem. Här behövs också
samarbete med hälso- och sjukvården, ideella organisationer m fl vilket i sin
tur kräver ett ökat teamtänkande inom socialtjänsten.
En nyckelgrupp inom kommunernas äldreomsorg är de som bedömer
enskildas behov av service och omsorg. Undersökningar visar att inom den
yrkesgrupp som gör behovsbedömningar finns variationer i hur samma
underlag värderas. Detta visar på ett behov av en ständig utbildning för att
göra bedömningarna så kvalificerade som möjligt. Ett sätt att utveckla denna
yrkesgrupp kan vara att låta dem byta uppgifter och göra bedömningar av
behoven hos personer som de normalt inte har ansvaret för. Kompetens-
höjning kan också ges genom handledning av olika yrkesgrupper med
specialistkompetens inom olika områden av betydelse för äldres hälsa och
välbefinnande.
7 Kvalitet
Det är en självklarhet att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet.
Propositionstexten är här omfattande, men hur kvalitetssäkringen konkret
skall gå till är inte utvecklat. Socialstyrelsen har här en viktig roll att
spela,
men det bör uttryckas tydligare att detta är en prioriterad uppgift för
styrelsen. På samma sätt bör kommunerna känna ett eget ansvar för att
självkritiskt granska sin egen verksamhet och utan dröjsmål rätta till fel och
brister. Vi anser därför att det bör införas en äldreombudsman, dvs
oberoende personer som ständigt bevakar och följer det som sker inom
verksamheterna och till vilka enskilda kan vända sig med synpunkter,
klagomål och förslag utan att riskera att "stöta sig" med den personal som
ger dem omsorg.
8 Samverkan
Fortfarande finns brister när det gäller samverkan mellan socialtjänsten
och olika samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga insatser för
den enskilde. Det gäller barn, människor med missbruksproblem och
äldre. Inte sällan anges sekretesslagen lägga hinder i vägen för effektivt
samarbete. Dock finns goda exempel där man utvecklat arbetssätt som
gör att detta hinder bortfaller. Vi anser att dessa goda exempel på ett
effektivare sätt än hittills skall förmedlas till de olika involverade
samhällsorganen. Vi har redan under avsnittet utbildning nämnt att det
behövs mer av teamtänkande inom socialtjänsten.
Riskbarn identifieras inte sällan redan inom barnhälsovården. Försök görs
på några håll i landet där mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälso-
vården samlokaliseras och redan tidigt samverkar kring riskbarnen. Vi anser
att sådana försök bör stimuleras och resultaten ligga till grund för nya
organisationsformer och arbetssätt.
9 Frivilligt socialt arbete
Det är bra att regeringen nu inser värdet av frivilligt socialt arbete.
Återigen är dock skrivningarna allmänt hållna och propositionen borde
ha innehållit fler konkreta förslag. Från Folkpartiets sida vill vi införa
följande kompletteringar om närståendevården.
Folkpartiet välkomnar att regeringen lyfter fram närståendevården, en
fråga som Folkpartiet drivit under åtskilliga år. Den nya bestämmelsen i
socialtjänstlagen är dock vagt utformad och risken är att det hela stannar som
vackra ord på ett papper. Man glömmer också bort hur viktigt det är att
understryka att valet att bli närståendevårdare måste vara frivilligt, både för
den som vårdas och för vårdaren. Den vårdades integritet måste bibehållas.
Närståendevård passar många, men alla upplever det inte som uteslutande
positivt att bli vårdad av en nära anhörig.
Vi anser att ett första steg mot att underlätta för närståendevårdarna vore
att regeringen tog initiativ till överläggningar med de båda kommunför-
bunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående ska
kunna ske. Reformförslag som bör tas upp vid överläggningarna är
- en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,
- förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade
möjligheter för närstående att anställas,
- en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närstående-
vårdare med ersättning från försäkringskassan samt
- en ytterligare förlängd period för ledighet för dem som vårdar.
Detta skulle kunna ge förbättrade förhållanden för dem som önskar vårda
släktingar eller andra närstående i hemmet, något som i sin tur skulle
innebära både humanitära och ekonomiska vinster.
10 Barn- och ungdomsfrågor
Som nämnts i inledningen ser Folkpartiet med tillfredsställelse på att
vårt krav att FN:s barnkonvention arbetas in i lagstiftningen tillgodoses
genom att socialtjänstlagens portalparagraf kompletteras med en
bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom
socialtjänsten och att en bestämmelse om barns rätt att komma till tals
införs.
Det är viktigt att barnkonventionen implementeras så att alla i förvalt-
ningar, inom socialtjänsten och i andra offentliga verksamheter får känne-
dom om barnkonventionen och tillämpar den. Barns rättigheter och barn-
konventionen måste därför vara ett inslag i all utbildning för personal-
kategorier vars uppgift det är att arbeta med barn. Ut- och fortbildning av
dessa yrkesgrupper bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets
rättigheter förankrats och vidareutvecklats. Alla som handlägger ärenden där
barn är inblandade måste dels själva öka sin kunskap om barn och barns sätt
att uttrycka sig, dels anlita sakkunniga med reell kompetens när deras egen
kunskap inte räcker till. Vi anser att regeringen bör initiera konkreta
utbildningsinsatser för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.
Detta bör ges regeringen till känna.
11 Arbetet med familjehemsplaceringar
Regeringen visar i propositionen att man nu börjar se mer positivt på att
barns släktingar, t ex mor- och farföräldrar, kan komma ifråga vid
familjehemsplacering. Fortfarande formulerar man sig återhållsamt. Vi
anser att socialtjänsten vid familjehemsplacering, i enlighet med lagens
portalparagraf, alltid måste utgå från barnets bästa men att man i första
hand bör söka placering i familj som barnet har släktband med. Det är
personer som barnet redan har en relation till och som barnet också i
framtiden räknar till sin familj. Först i andra hand bör andra placeringar
komma ifråga.
12 Mål för arbetet med äldre människor
Regeringens förslag att socialnämnden i sitt arbete skall verka för att
äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga
förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet
är helt i överensstämmelse med den politik som Folkpartiet drivit under
många år. Det är bra att den s.k. kommunarresten för äldre försvinner,
men återigen saknas förslag om hur man kan förbättra kvaliteten i
äldreomsorgen och hur man kan stärka den enskilde äldres ställning.
Vi anser att de äldres boende skall utvecklas och att rätten till eget rum för
den som så önskar slås fast. Genom gruppboende och dagverksamhet
förbättras verksamheten i omsorgen för de dementa. Vikten av näringsriktig
mat och god tandhälsa för hälsotillståndet kan inte nog understrykas, liksom
åtgärder för att förebygga olycksfall.
Vi vill införa ett välfärdskontrakt som stärker den enskildes rättigheter och
möjligheter att bo kvar i det egna hemmet. Vi vill införa en hjälpmedels-
garanti så att äldre garanteras rätten till hjälpmedel inom en angiven tids-
period. Rehabiliteringen av äldre måste också bli bättre.
13 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
Vid avgiftssättning inom kommunerna för avgifter inom omsorg för äldre
och handikappade är det viktigt att kommunen tar hänsyn fullt ut till om
personen i fråga har en hemmavarande maka/make. I förarbetena till
nuvarande lagstiftning har behovet av detta uttryckts tydligt. Tyvärr
tvingas vi konstatera att alla kommuner inte tagit hänsyn till detta. För de
äldres situation anser vi det därför nödvändigt med en tydligare
lagstiftning så att intentionerna i lagstiftningens förarbeten kan
förverkligas.
14 Frågor rörande missbrukare
Regeringen föreslår inga förändringar i nuvarande 11 § SoL och för ett
allmänt resonemang om vikten av förebyggande och rehabiliterande
arbete. Vi saknar förslag om åtgärder beträffande de nya
missbruksformer som nu breder ut sig. Dels rör det sig om nya preparat
som ecstasy, vilka kopplas till nya umgängesmönster hos ungdomar, dels
rör det sig om spelberoende som genom den ökande spelmarknaden
också tycks vara ett ökande problem. Vi anser att här behöver
socialtjänsten ta till sig ny kunskap och nya arbetsmetoder för att tackla
dessa problem.
Föräldrar, föreningsliv, polis, socialtjänst - alla kan var för sig göra
värdefulla insatser för att motarbeta missbruk av såväl alkohol som narkotika
och andra droger. Men skall man nå verkliga resultat är det nödvändigt att
samarbeta och hålla ihop. Ungdomar skall inte kunna dupera sin omgivning
genom att berätta en sak för föräldrarna, en annan för lärarna och en tredje
för socialsekreteraren.
Sekretesslagen har lyfts fram som hinder för samverkan mellan olika
yrkeskategorier. Samtidigt vittnar många kommuner om att man genom
information och utbildning lärt sig hur man kan arbeta utan att lagen lägger
hinder i vägen. Dessa erfarenheter måste förmedlas till alla dem som arbetar
med missbrukande ungdomar. Sekretesslagstiftningen får aldrig bli en ursäkt
för att inte gå samman i kriget mot missbruket.
Föräldraansvaret måste betonas hårdare när det gäller kampen mot ung-
domars missbruk. Men för att ta detta ansvar måste föräldrarna givetvis
också ha rätt att få veta när deras barn har avslöjats för missbruk. Skol-
personal, socialsekreterare och poliser måste meddela familjen när de
misstänker missbruksproblem.
Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med missbruks-
problem har ökat. Det är viktigt att det finns tillräckligt med platser så att
framför allt unga med drogproblem kan få hjälp. Kommunerna måste, om de
själva inte har egna platser, köpa sådana på annat håll. I det sammanhanget är
det viktigt att påpeka risken med att okritiskt köpa platser utomlands. I
Sverige har Socialstyrelsen ansvaret för tillsynen av kvaliteten på behand-
lingshemmen, däremot inte utomlands. Därmed finns en risk att missbrukare
skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är mindre effek-
tiv eller till och med skadlig. Regeringen bör få i uppdrag att utreda hur man
skall kunna skapa ett system för kvalitetskontroll också för behandling
utomlands. Sannolikt går detta att få till stånd genom samarbete mellan
tillsynsmyndigheterna i respektive land. Därmed inte sagt att kvaliteten på
missbrukarvården i Sverige är den bästa överallt. Ett problem för
kommunerna är att resultaten av missbrukarvården är så dåligt utvärderade.
Det krävs därför kommunalt samarbete i syfte att bättre utvärdera och mäta
resultaten i ungdomsvården Detta för att få kontroll över kostnaderna
samtidigt som vårdkvaliteten kan förbättras.
15 Dokumentation och personregister
Socialtjänstens register är lika integritetskänsliga som hälso- och
sjukvårdens. Därför behövs en lagreglering. Det är beklagligt att det inte
finns underlag för en sådan nu och att regeringen inte kan ange en
tidpunkt vid vilken man avser återkomma till riksdagen med ett förslag.
Regeringen stannar vid att skyndsamt ta ett initiativ till en nödvändig
vidare beredning av frågan för att sedan återkomma till riksdagen med
förslag.
16 Hemställan
16 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en korttidsnorm,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c §
socialtjänstlagen att även de som uppbär försörjningsstöd och är över
25 år skall delta i kompetenshöjande eller anvisad praktik,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydligare lagtext
när det gäller 6 f och g §§ så att rättssäkerheten är garanterad för
utsatta grupper som funktionshindrade och en del äldre som är
beroende av en väl fungerande socialtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att initiera konkreta utbildningssatsningar för att
höja berörda personalgruppers barnkompetens,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompetenshöjande utbildning för yrkesgrupper
med specialistkompetens inom olika områden med betydelse för
äldres hälsa och välbefinnande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att införa en äldreombudsman,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan mellan socialtjänsten och olika
samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den
enskilde,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om
förbättrade villkor för närståendevård,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barn- och ungdomsfrågor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att socialtjänsten i första hand skall pröva om
släktplacering kan vara aktuell,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för arbetet med äldre människor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende
avgiftssättningen för äldre- och handikappsomsorg i kommunerna,
13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett sy-
stem för kvalitetskontroll av behandlingshem utomlands kan utarbetas,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om missbrukare,