Dagens system inom äldreomsorg vad gäller valfrihet,
vårdansvar och finansiering skapar problem och osäkerhet.
Det borde inte behöva vara så. Självklart skall alla ha full rätt
att bosätta sig var man vill och få den vård man behöver eller
önskar var man vill. Men om detta verkligen skall bli en
realitet för alla, måste förändringar ske vad gäller
finansieringssystemet inom äldreomsorg och -vård.
Frågan om folkbokföringsrätten på äldrevårdsinstitutioner och eventuellt
kostnadsansvar för vistelsekommun är i dag inte fullt klarlagd. Huruvida
hemkommun (folkbokföringskommun) eller den kommun i vilken vården
och omsorgen ges skall betala måste också bättre klarläggas.
Som vården och finansieringen i dag är upplagd kommer problemen och
osäkerheten att öka ytterligare. När det är så att behovet av vård och närhet
till anhöriga gör att den vårdbehövande måste, eller vill, vårdas utanför hem-
kommunen skall detta givetvis också ske. Det är dock rimligt att hemkom-
munen medverkar i finansieringen, intill dess en hälsovårdsförsäkring
genomförts.
På vissa andra vårdområden finns i dag exempel på sådana lösningar. Inom
sjukhusvården finns t.ex. utomlänsavtal, varigenom patienter vårdas på
sjukhus i annat län, medan hemlänet betalar för vården. En annan regel finns
t.ex. inom socialrätten: om en kommun placerar ett barn i familjehem i annan
kommun så har den placerande (hemkommunen) vård- och kostnadsansvaret.
I den gamla socialhjälpslagen - som gällde innan den ersattes av den
socialtjänstlag som kom 1982 - fanns en regel om betalningsansvar för
hemkommun.
Om man för framtiden valde en liknande lösning skulle det bli lättare att
planera och bygga ut vården på önskvärt sätt, detta inte minst i de kommuner
som är kända för hög servicenivå - och som därför är attraktiva - men som
också har svårt att ta emot alla som vill komma dit. Kostnaderna för
utbyggnad och drift av vården är en stor utmaning - inte minst i nu rådande
besparingstider. Därför måste bättre förutsättningar skapas så att
kommunerna kan klara de höga ambitionerna och kraven som ställs vad
gäller utbyggnad, vård och finansiering.
Bättre lösningar finns som skulle kunna tillgodose de vårdbehövandes
behov och önskemål men samtidigt underlätta för vårdgivare och kommuner
att klara sitt ansvar inom äldreomsorg och -vård.
Gränsdragningsproblem
Finansieringen av sjukhemsvården sker efter Ädelreformen
genom kommunernas försorg. Det finns en gräns där en
gammal människas boende med olika grader av service,
omsorg och sjukvård övergår till att bli rent sjukvårdande
verksamhet. Den gränsen kan ofta, som våra sjukhem i dag
fungerar, sättas vid övergången till sjukhemsvård. Dagens
sjukhemsvård är inte i första hand boende utan vård och
borde därför likställas med annan sjukvård.
Allmän obligatorisk hälso-
och sjukvårdsförsäkring
I valfrihetens namn måste gamla och sjuka alltid kunna få
den vård de önskar eller behöver där den gamle själv vill
eller anhöriga önskar. Många gånger är vårdbehovet mycket
stort och kostnaderna därför höga. För att i sådana situationer
verkligen kunna möta behovet av vård borde själva
finansieringen, liksom vid annan sjukvård, klaras genom en
allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring, detta oavsett om
vårdgivaren är landsting, kommun eller privat.
Varje vårdbehövande skulle alltså, oavsett var vården ges och av vem, få
denna finansierad genom denna hälsoförsäkring. Därmed skulle eventuella
problem mellan hemkommun och vistelse-/vårdkommun elimineras vad
gäller vård- och kostnadsansvar.
En särskild
äldrevårdsförsäkring
En särskild äldrevårdsförsäkring som omfattar hela den
kommunala äldrevården (ålderdomshem, servicehem,
sjukhem m.m.) borde prövas. Därmed skulle, oavsett
vårdform och om vården bedrivs kommunalt eller privat,
finansieringen klaras genom försäkringen och en s.k.
äldrevårdspeng utgå. Äldrevårdspengen skulle följa
medborgaren som då själv kan välja vårdform och vårdort.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkbokföringsrätten m.m. på äldrevårdsinstitutioner,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres rätt och möjligheter att få bo och erhålla vård där de
önskar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av äldreomsorg och sjukvård genom en allmän
obligatorisk hälso- och sjukvårdsförsäkring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreomsorgs- och sjukvårdsförsäkring.