Under den borgerliga regeringsperioden genomfördes 1993
en stor handikappreform. Det var lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen om
assistansersättning (LASS). I korthet innebär de båda lagarna
att funktionshindrade garanteras stöd och hjälp i sin vardag.
Valet av personlig assistans är den enskildes och behovet
skall omfatta minst 20 timmar i veckan.
Den socialdemokratiska regeringen föreslog i proposition 1995/96:146 att
en rad nedskärningar skulle genomföras vad avser personlig assistans. Den
mest utmanande besparingen var inskränkningen av barns rätt till personlig
assistans. Riksdagen tog intryck av den kritik som framfördes och förslaget
drogs tillbaka.
Dock beslutade en majoritet i riksdagen bestående av Socialdemokraterna,
Centerpartiet och Vänsterpartiet att en begränsning skulle ske rörande rätt till
assistans i barnomsorg, skola och daglig verksamhet, innebärande att
huvudmannen för dessa verksamheter (d.v.s. kommunerna) skulle ha det
finansiella ansvaret i denna del. Dessutom infördes en kortare tidsram för
utnyttjande av assistansersättning, samt ett antal andra smärre justeringar.
Totalt innebar regeringens förslag och riksdagens beslut en besparing om
215 miljoner kronor i assistansersättningen.
Moderata samlingspartiet presenterar också ett antal besparingar inom
socialförsäkringen som i kombination med de stora skattesänkningar vi
föreslår för låg- och medelinkomsttagare innebär att "långtidsfriska" får ta ett
större ansvar för sin egen trygghet. Däremot har vi moderater konsekvent
sagt nej till de besparingar som regeringen föreslagit och som direkt slår mot
de människor som i stor utsträckning är beroende av stöd från det offentliga.
Vi har t.ex. sagt nej till sänkningen av änkepensionen och försämringarna av
bostadstillägget. Vi anser därför att det beslut riksdagen fattade våren 1996
om förändringarna i rätten till personlig assistans skall rivas upp och
återställas till vad som gällde före den 1 juli 1996.
Det innebär att vi för utgiftsområde 9 anslag B 7 Kostnad för statlig
assistansersättning för 1997 anslår 222 miljoner kronor mer än regeringen
eller totalt 3 885 miljoner kronor. För 1998 anslår vi 226 miljoner kronor
mer än regeringen eller 4 050 miljoner kronor. För 1999 anslår vi
233 miljoner kronor mer än regeringen eller totalt 4 217 miljoner kronor.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att
återställa lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen
om assistansersättning till vad som gällde före den 1 juli 1996 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag B 7 Kostnader för statlig
assistansersättning beslutar anslå ett i förhållande till regeringens förslag
med 222 000 000 kr ökat anslag på 3 885 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)