Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män
som idag är pensionärer. Välfärden, så som den växt fram i
Sverige, bygger på individuella rättigheter och skyldigheter.
Den har finansierats via skattsedeln och syftat till att fördela
resurserna rättvist och utjämna levnadsvillkoren för olika
grupper i samhället. En rättvis resursfördelning innebär
solidaritet mellan yrkesaktiva och icke yrkesaktiva.
Så länge människor bildat samhällen har de tagit ansvar för varandra och
hjälpt varandra. Den ömsesidiga hjälpen har dock sett olika ut för våra äldre
över tiden. Före industrisamhället, i bondesamhället, var det familjens ansvar
att sörja för sina äldre, som ofta placerades i den s.k. undantagsstugan på
gården. Dit kom gårdens yngre med det som blivit över av maten till de
gamla. De äldre spelade en viktig roll för barnen och för de yngre, genom att
det alltid fanns någon som hade tid, någon som brydde sig. Samtidigt var de
äldre utsatta för andra människors godtycke, eller välgörenhet.
Vård och stöd åt de gamla och åt de sjuka övergick så småningom till att
bli ett samhälleligt ansvar. Kommunerna inrättade fattigstugor som alltför
ofta hade en majoritet av äldre kvinnor och män. Fattigstugorna var beroende
av de mer välbeställdas välgörenhet.
I samband med industrialiseringen flyttade familjerna in till städerna.
Välståndet ökade i snabb takt men fördelningen av välståndet var ojämn och
orättvis. Allt fler människor blev beroende av lön i form av kontanter, vilket
innebar att de äldres ekonomiska situation blev ohållbar.
Ända fram till mitten av 1900-talet var fattigpensionärerna en stor och
synlig grupp i det svenska samhället. När folkpensionen infördes innebar det
att en stor andel av de gamla slapp det förnedrande i att vara beroende av
fattigvården eller av sina barn. Kostnaderna för fattigvården minskade i och
med att antalet socialhjälpstagare sjönk, vilket var av stor samhällsekono-
misk betydelse.
Folkpensionen räckte dock inte till att ge trygghet på ålderdomen. Den
tjänade som grundtrygghet och de som hade råd kompletterade med privata
pensioner. Vissa grupper förhandlade sig till inkomsttrygghet på ålderdomen.
Klyftorna mellan olika grupper pensionärer ökade. I början av 1950-talet
restes därför kraven på en allmän, obligatorisk tilläggspension, ATP, som
skulle ge inkomstskydd efter pensioneringen.
Det svenska samhällets strävan efter en välfärdsstat innebar ett ökat sam-
hällsansvar framför allt på områden som sjukvård och social service. Detta i
sin tur innebar en stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft eftersom sjukvård
och social service är betraktade som kvinnliga områden. Tidigare hade
äldreomsorgen utförts i hemmen av kvinnorna genom att de äldre stannade
kvar i familjerna. Från att tidigare varit en privat angelägenhet blev äldre-
omsorgen, genom kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och samhällets
strävan efter folkhemmet, en samhällelig uppgift. I vårt välfärdssystem var
drivkraften bakom omsorgen om de gamla respekt, integritet och möjligheten
att kunna fortsätta vara en självständig individ även som gammal.
Välfärdens kärna och den
generella välfärden
Två regeringar har efter varandra betonat vikten av att värna
kärnan i välfärden, dvs. att barnomsorgen, skolan och
äldreomsorgen prioriteras före transfereringarna, dvs.
folkpension och ATP m.fl. För att kunna göra det hävdar
man att det är nödvändigt med nedskärningar i t.ex.
socialförsäkringssystemen. Men eftersom nedskärningar i
socialförsäkringssystemen, barnbidrag och folkpension leder
till att allt fler hamnar under socialbidragsnivån och tvingas
uppsöka socialkontoren innebär det att kommunernas
kostnader för socialbidragen tränger ut resurserna till
välfärdens kärna. Det blir allt mindre pengar över för t.ex.
äldreomsorgen.
En av grunderna i den generella välfärden är den fulla sysselsättningen.
Idag har Sverige en arbetslöshet av sällan skådat mått. Politiken måste därför
inriktas på att få människor i lönearbete. Under tiden som regeringen
tillsammans med Centern anpassar den offentliga ekonomin till konvergens-
programmet genom att t.ex. manipulera med nivåerna i socialförsäkrings-
systemet och sänka folkpensioner och barnbidrag, far barn och äldre illa. De
kan inte vänta tills regeringen återigen prioriterar den fulla sysselsättningen.
Barn- och äldreomsorgen måste därför redan nu återanställa förskollärare,
sjukvårdsbiträden, hemtjänstpersonal m.fl.
Sänkta socialförsäkringsnivåer och folkpensioner leder också till att
konsumtionsutrymmet för hushållen minskar och som resultat sjunker den
inhemska efterfrågan. Otryggheten ökar och allt fler sparar i form av t.ex.
pensionsförsäkringar. Sparkvoten ökar och de pengar som så väl skulle
behöva omsättas i form av ökad konsumtion växer på hög på banken.
Samtidigt ser vi allt fler äldre gå och leta i papperskorgar efter tomburkar.
Beräkningar visar att samhället tjänar 800 kronor i månaden eller 10 000
kronor per år på att avskeda en kvinna anställd inom äldreomsorgen. För
1 miljard kronor i merkostnad skulle 100 000 personer slippa avsked och gå
kvar och utföra arbetsuppgifter som så väl behövs inom t.ex. äldreomsorgen.
Vänsterpartiet vill därför skjuta till 5 miljarder kronor till kommunerna för
att de ska kunna behålla sin personal.
Äldreomsorg med respekt
för människan
Äldreomsorgen var en integrerad del i efterkrigstidens
utveckling av den generella välfärden. Under 1960- och
1970-talet höjdes standarden på ålderdomshemmen samtidigt
som en kraftig utbyggnad skedde. Sjukhem byggdes och
långvårdsplatserna blev fler. Det ansågs också viktigt med
särskilda insatser för att fler gamla skulle kunna bo hemma
så länge som möjligt. En omfattande utbyggnad av
hemtjänsten genomfördes.
I början av 1900-talet var medellivslängden under 60 år för båda könen.
Idag är den strax över 80 år för kvinnor och strax över 75 år för män.
Beräkningar visar att antalet personer som är 80 år eller äldre kommer att öka
med 100 000 eller med 25 % fram till år 2005. Under samma tid kommer
antalet personer som är 90 år och äldre att tredubblas och uppgå till ungefär
120 000 personer vid periodens slut. Behovet av omsorg och sjukvård för de
gamla kommer alltså att öka kraftigt. Vårdbehovet mätt i antalet dygn på
sjukhus eller sjukhem utvecklas lika för båda könen fram till 80-årsåldern.
Därefter ökar kvinnornas vårdbehov snabbare. De blir äldre och det sker till
priset av sämre hälsa och ökat vårdbehov.
1992 genomfördes den s.k. Ädelreformen som gav kommunerna ett samlat
ansvar för långvård och för omsorgen och vården av gamla och
handikappade. Utvärderingen av Ädelreformen visar en dyster bild. Äldre-
omsorgen befinner sig i kris. Det handlar om ojämn kvalitet i vården, ned-
dragning av läkarvården på sjukhemmen och lägre nivå på rehabiliteringsin-
satserna. De gamla är numera sjukare när de lämnar sjukhusen än före
reformen. Trots att de anses vara "klinikfärdiga" (medicinskt färdig-
behandlade) kan deras behov av kvalificerad vård vara lika stort som under
sjukhustiden. Men kommunerna har varken råd att låta de äldre vara kvar på
sjukhusen eller att ge dem den vård de behöver hemma. På så sätt drabbas de
gamla hårdare än andra av nedskärningarna. Begreppen "färdigvårdad" och
"klinikfärdig" måste mönstras ut ur sjukvårdens språkbruk.
Vänsterpartiet anser att begreppet "medicinskt färdigbehandlad" skall utgå
ur hälso- och sjukvårdslagen.
Äldre invandrare
Kommunerna har hittills ägnat mycket lite uppmärksamhet åt
äldre invandrare och deras behov. En undersökning i
Stockholm visar att äldre invandrare får hemhjälp i mindre
omfattning än andra. Orsakerna kan vara flera. Man kanske
inte känner till sina rättigheter eller tycker att familjen ska
ansvara för sina gamla. För äldre är det också lätt att glömma
bort den svenska man lärt sig. Kompetensen hos
omsorgspersonal med invandrarbakgrund bör därför tas
tillvara. Här måste medvetenheten öka och särskilda insatser
för äldre invandrare komma till stånd.
Vänsterpartiet har krävt och också avsatt medel - 5 miljarder kronor - i sin
budget till kommunerna så att bl.a. de äldre ska få god omvårdnad genom att
t.ex. personaltätheten behålls.
Hemtjänsten
Sedan början av 1990-talet har antalet personer som får
hemtjänst minskat. Antalet personer som får hemtjänst har
sjunkit med 70 000 samtidigt som antalet personer över 80 år
ökar. Det blir allt vanligare att kommunerna förutsätter att
ideella organisationer ska ta över ansvaret för verksamheter
som hittills skötts av den offentliga sektorn. Nedskärningarna
leder till att familjerna och anhöriga i allt större utsträckning
får ta hand om de gamlas vård och omsorg. Men alla äldre
har inte anhöriga i närheten eller ens någon familj kvar.
Familjerna blir splittrade genom att det blivit allt vanligare
att barnen flyttar dit arbeten finns och de gamla stannar kvar
i den kommun där de vistats i sitt vuxna liv. De blir därför
synnerligen beroende av att kommunerna har en väl
fungerande hemtjänst. Skakande reportage visar att så inte
alltid är fallet. Gamla lämnas i kisstyngda blöjor,
hemtjänstpersonalen rusar in i hemmet och ser till att den
gamla får sin medicin, allt färre gamla kommer ut.
Hemtjänstpersonalen gör dock det bästa de kan i en orimlig situation.
Samtidigt som behovet av insatser inom äldreomsorgen ökar skär
kommunerna ner på personal i ett desperat försök att klara sin ekonomi. Men
det finns ingen samhällelig ekonomi i att först sparka personal inom vård och
omsorg ut i arbetslöshet för att sedan låta dem komma tillbaka med stöd av
AMS-bidrag eller som "55-plus". Sjukvården och äldreomsorgen blir ett
dragspel i konjunkturpolitiken på samma sätt som kvinnor blir en buffert på
arbetsmarknaden.
I marknadsanpassningens Sverige omsätter äldrevården runt 100 miljarder
kronor per år. Men priset är högt. Vård och omsorg skall ske i samhällets
regi och inte överlåtas till privata vinstintressen. Den generella välfärden
verkar omfördelande och jämnar ut klassklyftorna. Det är behoven, inte
plånboken, som skall styra hjälpinsatsernas storlek.
Vänsterpartiet säger nej till att sjukvården och äldreomsorgen blir en
buffert i konjunkturpolitiken.
Avgifter
Taxorna i äldreomsorgen
För många pensionärer har det stor betydelse på vilket sätt
kommunerna utformar taxorna inom äldreomsorgen.
Vänsterpartiet är motståndare till höjda avgifter. Vi anser att
kostnaderna ska delas av alla via skattsedeln. Vi säger också
bestämt nej till taxesystem där man genom att betala mer kan
köpa sig bättre hjälp. Vänsterpartiet vill därför inte ha
taxesystem som baseras på behovet av antalet hjälptimmar
istället för inkomst. Det är oftast de som haft förslitande och
lågavlönade arbetsuppgifter som behöver mycket hjälp.
Det finns inte heller någon enhetlighet vad gäller avgifter. För personer
med samma inkomst och liknande vårdbehov kan avgiften skilja på 17 000
kronor per år, beroende av var man är bosatt. När kommunerna tog över
vårdansvaret fördubblades vårdavgifterna i många kommuner. Vad patienten
sedan får över av sin pension ligger långt under normerna för skälig
levnadsnivå.
Vänsterpartiet anser att avgifterna skall vara enhetliga över hela landet.
Fotvården
Fotvården är mycket viktig för äldre, framför allt därför att
många drabbas av ålders-diabetes. Fotvården var också en av
de första verksamheterna som lades ut på entreprenad i
kommunerna. Kostnaden var tidigare subventionerad, men
idag får många äldre betala hela kostnaden själva. Idag är de
äldre beroende av att anhöriga eller hemtjänstpersonal sköter
fötterna. Men vid mer omfattande fotvård behöver
specialister anlitas. För många äldre är detta för kostsamt och
man avstår.
Vänsterpartiet har därför motionerat om att ett statligt reglerat högkost-
nadsskydd, lika för alla kommuner, utarbetas.
Vi vill att alla kommunala avgifter inordnas i det högkostnadsskyddet.
Anhörigvården
Den största delen av omsorgen till de hemmaboende äldre
utförs av anhöriga. De anhörigas insatser ökar i takt med att
den offentliga omsorgen skärs ned. Om all den omsorg som
idag utförs av anhöriga istället skulle utföras av kommunerna
skulle inte någon kommunal budget hålla. Det är därför av
största vikt att kommunerna - för att visa sin uppskattning -
ger anhörigvårdarna stöd. Den hjälp som mest behövs är
avlösning från ansvaret antingen genom att den
vårdbehövande under perioder får vistas i kommunens
särskilda boendeformer eller genom avlösning i hemmet.
Vänsterpartiet ser därför med tillfredsställelse att regeringen uppmärk-
sammat anhörigvårdarnas situation och tillskjuter medel för utveckling av
metoder och former för stöd åt anhöriga. Det får dock inte bli så att
anhörigvården blir alternativet till äldreomsorg i offentlig regi. Kommunerna
använder också i liten utsträckning möjligheten till vårdbidrag för anhöriga
för omsorg av äldre. I det sammanhanget vill vi också särskilt påvisa de
dåliga pensionsvillkoren som vårdbidraget innebär. Detta är särskilt viktigt
för de barn som avstår från förvärvsarbete för att vårda sina gamla föräldrar.
Vänsterpartiet anser att kommunerna måste uppmuntras till att utnyttja
möjligheten att även ekonomiskt stödja anhörigvårdarna. Vi anser också att
vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst måste ses över.
Hälso- och sjukvård
Under de senaste 25 åren har patientavgifterna inom den
öppna hälso- och sjukvården stigit mer än tre gånger så
snabbt som konsumentpriserna. Det har lett till att många
äldre inte längre har råd att söka den vård som de så väl
behöver. Vid en rundfrågning på apotek i
Stockholmsområdet svarar apotekarna att det är de äldre som
inte har råd att lösa ut sin medicin.
Det är en dålig politik och framför allt dålig fördelningspolitik om de
nedskärningar och besparingar som görs leder till att människor måste avstå
från hälso- och sjukvård. Vänsterpartiet har hittills sagt nej till höjningarna
av högkostnadsskyddet.
Frikort
Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget om delat
högkostnadsskydd, 1 000 kronor för sjukvård och 1 000
kronor för medicin. Vi ställer oss dock inte bakom förslaget
att äldre människor skall tvingas ta sin medicin på
"avbetalning".
Detta är ett problem som måste lösas på ett för de äldre värdigt sätt, t.ex.
genom att landstingen ger frikort direkt till de pensionärer som lever på
folkpension och bostadstillägg.
Vänsterpartiet anser att inte någon skall behöva avstå från hälso- och
sjukvård av ekonomiska skäl. Ge frikort från första början till låginkomst-
pensionärerna!
Tandvård
Ålderdom är ingen sjukdom utan en naturlig del av
livscykeln. Med ålderdomen följer vissa tillstånd, t.ex. högt
blodtryck vilket innebär kontinuerligt intag av mediciner som
ger muntorrhet som i sin tur leder till att många äldre har
höga tandläkarkostnader. En grupp äldre som särskilt måste
uppmärksammas är de äldre som bor på kommunala
vårdinrättningar. Efter Ädelreformen har deras tandhälsa
försämrats betydligt. Äldre, boende på kommunala
vårdinrättningar, bör därför knytas till gruppen "särskilda
patientgrupper".
Vänsterpartiet anser att pensionärer skall undantas från högkostnads-
skyddet i vuxentandvårdsförsäkringen och i stället få del av högkostnads-
skyddet inom hälso- och sjukvården.
Samlat förbehållsbelopp
För många pensionärer med låga inkomster uppstår ofta
ekonomiska problem då kostnaderna för sjukbesök,
läkemedel och tandvård skall klaras. Många utsätter sig för
onödigt lidande på grund av att man inte har råd med de allt
dyrare sjukvårdskostnaderna. Vi vet av erfarenhet att
pensionärer inte vill söka socialbidrag utan i hög grad klara
sig själva. Ingen pensionär skulle behöva söka socialbidrag
för att kunna betala doktorn, medicin eller tandläkare.
I Borlänge har kommunen infört ett generellt stöd till de pensionärer som
enbart har folkpension och bostadstillägg. Stödet motsvarar kostnaden upp
till högkostnadsskyddet respektive självrisken i tandvårdsförsäkringen och
administreras via försäkringskassan. Borlängemodellen har nu börjat
tillämpas i ett antal kommuner.
Vänsterpartiet vill därför att regeringen utreder möjligheterna att ge de
kommuner som inför Borlängemodellen statligt bidrag.
Boendet
Bostadstillägget kom till för att även pensionärer skulle
kunna efterfråga nybyggda bostäder. Många äldre vill bo
kvar i sitt eget hem, vilket innebär att kommunerna måste
utvidga och förbättra hemtjänsten. Pensionärerna i egna hem
drabbas - precis som andra - av höjd fastighetsskatt och
höjda taxeringsvärden. För många låginkomstpensionärer
som byggt sina egna hus, sten för sten, innebär den höjda
fastighetsskatten och taxeringsvärdena att de nu tvingas sälja
sitt hus.
Kommunerna har övertagit ansvaret för de särskilda boendeformerna.
Generellt kan sägas att det inneburit en avsevärd avgiftshöjning för de äldre
medan standarden inte höjts i motsvarande omfattning. Fortfarande bor en
stor andel av de äldre i flerbäddsrum. Detta borde tillhöra en förgången tid
och kommunerna måste åläggas att förbättra boendestandarden. I många
kommuner är kön lång till gruppboendet som har blivit en bra boendeform
för åldersdementa.
Vi har nyligen upprörts av att en gammal kvinna förvägrats att återförenas
med sina barn i barnens hemkommun. Trots att kvinnans avflyttnings-
kommun betalar för vårdplatsen i den nya kommunen vägrar den att ta emot
henne. Om det är så att en kommun har rätt att vägra medborgare att flytta i
det egna landet och också gör det, måste lagstiftning tillgripas där gamla och
vårdbehövande garanteras rätt att lämna sin kommun och bli välkomnade i
varje annan kommun.
Vänsterpartiet anser att det är dags att uppfylla löftet om eget rum i
äldreboendet.
Alla - även gamla och vårdbehövande skall ha rätt att flytta i det egna
landet.
Pensionerna
Historik
När folkpensionen infördes slapp många gamla vara
ekonomiskt beroende av sina barn. ATP-striden i slutet av
1950-talet är en av svensk arbetarrörelses största och mest
betydelsefulla klasstrider. ATP:s införande är också en av de
viktigaste sociala reformerna i den generella välfärden och
innebar att även de gamla fick goda levnadsförhållanden. De
behövde - åtminstone inte ekonomiskt - frukta ålderdomen.
Ålderdom blev inte längre lika med fattigdom.
För de pensionärer - framför allt kvinnor - som inte hade förvärvsarbetat
utan skulle leva enbart på folkpensionen har också ett pensionstillskott
införts för att förstärka ekonomin.
För att inte pensionerna skulle urholkas värdesäkrades de; en pensionär
skall alltid kunna betala för sina basbehov. När överenskommelsen om
skattereformen 1992 träffades mellan den borgerliga regeringen och Social-
demokraterna innebar det också att det infördes ett "nytt" basbelopp,
nämligen ett pensionsbasbelopp som var 2 % lägre än det allmänna
basbeloppet. Under åren som har gått har pensionen urholkats med ca 12 %.
Hösten 1994 beslutades att alla basbeloppsanknutna bidrag som studiemedel
och pensioner skulle indexeras och endast räknas upp med 60 % av
inflationen så länge budgetunderskottet översteg 100 mdr kronor, med 80 %
så länge skulden låg mellan 100 och 50 mdr kronor och fullt ut när
budgetunderskottet understiger 50 mdr kronor. Inflationen är i dag så låg och
budgetunderskottet har sjunkit till strax över 70 mdr kronor, vilket innebär
att - om regeringen tror på sin egen finanspolitik - indexeringen skulle
kunna släppas.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen försämringar för
pensionärerna med cirka 1 miljard kronor. De största
nedskärningarna drabbar kvinnorna i form av kraftigt
försämrade änkepensioner genom att de behovsprövas.
Samtidigt föreslås en växling mellan folkpension i form av
änkepension och pensionstillskott på samma sätt som
tidigare gjorts med förtidspension och folkpension.
Omställningspensionen förkortas från 12 månader till 6
månader. Efterlevande med barn under 12 år berörs inte av
förslaget.
Regeringen föreslår ytterligare försämringar av bostadstillägget för
pensionärer från en kompensationsgrad på 85 % till 83 %. Även denna
försämring drabbar kvinnorna eftersom 75 % av alla pensionärer som får
bostadstillägg är kvinnor. Samtidigt höjs den skäliga bostadskostnaden i det
särskilda bostadstillägget för pensionärer till 5 200 kronor.
Änkepensionen
I vårpropositionen sade Vänsterpartiet nej till den föreslagna
behovsprövningen av änkepensionen. Det finns idag en del
ganska unga kvinnor som uppbär änkepension samtidigt som
de förvärvsarbetar. Den grupp som otvetydigt drabbas mest
är de änkor i 60-årsåldern som utfört obetalt arbete i hemmet
och vars make haft låg lön och därmed låga ATP-poäng. I
vårpropositionen angav inte regeringen hur
behovsprövningen skulle ske men det gör man nu.
Behovsprövningen kommer att slå hårdast mot de änkor som
har låga eller inga inkomster. Detta anser vi vara alldeles
befängd fördelningspolitik som dessutom är direkt
kvinnofientlig. Vi anser därför att ingen behovsprövning
skall ske på inkomster tillsammans med änkepensionen som
ligger under den s.k. "brytpunkten". Vänsterpartiet har också
reserverat medel för detta i sin budget.
Regeringen föreslår att behovsprövningen skall gälla från 1 januari 1997
men p.g.a. administrativa svårigheter vara genomförd den 1 april 1997. De
kvinnor som drabbas ges en omställningsperiod på 3 månader. Från en dag
till en annan får en grupp kvinnor en inkomstsänkning på nästan 3 000 kr i
månaden. På vilket annat område skulle en inkomstsänkning av den storleken
accepteras?
Vänsterpartiet anser därför att det måste finnas övergångsregler som ger
dessa änkor en längre period att ställa om sin ekonomi. Behovsprövning är
också ett löftesbrott som riktar sig mot människor som inte kan reagera,
nämligen de avlidna männen. Många män skulle ha vidtagit andra mått och
steg vad gäller efterlevandepension om de kunnat förutse att regeringen
skulle bryta löftet om änkepensionen.
Vänsterpartiet drev i riksdagen igenom att alla förslag från regeringen som
rör socialförsäkringen skulle föregås av fördelningspolitiska konsekvens-
analyser. Behovsprövningen av änkepensionen har inte analyserats.
Regeringen har återigen nonchalerat riksdagen.
Vänsterpartiet säger nej till behovsprövning för de änkor som tillsammans
med änkepensionen har en inkomst som ligger under brytpunkten. Vi har
därför avsatt 500 miljoner i vår budget för detta ändamål.
Vänsterpartiet har i riksdagen fått gehör för en levnadsnivåundersökning
för pensionärer. I den undersökningen skulle alla de beslut som berör
pensionärer tas med, t.ex. kostnader för medicin, läkarvård, hemtjänsttaxor,
urholkning av basbelopp, förändringar i BTP (BostadsTillägg för
Pensionärer), m.fl. Hittills har regeringen inte genomfört en sådan undersök-
ning, vilket innebär att regeringen inte har någon helhetsbedömning av
pensionärernas villkor. I stället har man presenterat en rapport som säger att
pensionärerna som grupp fått det bättre. Pensionärerna är dock ingen homo-
gen grupp, där finns låg- och höginkomstpensionärer, fattiga och rika,
kvinnor och män.
Riksdagen har alltså gett regeringen ett uppdrag att genomföra en
levnadsnivåundersökning. Regeringen har inte fullföljt uppdraget. Vänster-
partiet vill därför ytterligare en gång understryka vikten av att en sådan
undersökning blir gjord med det snaraste.
Omställningspension
När änkepensionen av jämställdhetsmotiv avskaffades
ersattes den med en omställningspension som utgår i 12
månader och kan förlängas om det finns hemmavarande barn
under 12 år. Regeringen har nu föreslagit att
omställningspensionen skall förkortas med 6 månader. I de
familjer där det finns barn under 12 år kommer det inte att
ske någon förändring. Vänsterpartiet anser att 6 månader är
för kort tid att ställa om sitt liv. Den lilla besparing som
regeringen gör - 21 miljoner kronor i folkpensionen och 14
miljoner i ATP-systemet - uppväger inte heller den oro som
de berörda kommer att utsättas för.
Vänsterpartiet säger nej till förkortad omställningspension och vi har
avsatt medel i vår budget för detta ändamål.
Regeringen har också tillsatt en utredning som skall anpassa
efterlevandepensionen till det nya pensionssystemet. Samtidigt skall reglerna
för efterlevandepension ses över.
Vänsterpartiet ser fram emot den konsekvensanalys och de förslag till
åtgärder som utredningen skall göra enligt direktiven till samtliga kommittéer
och utredningar att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.
1994:124).
Utbildningsbidrag för arbetslösa
änkor
En arbetslös änka uppbär änkepension och a-kassa. Om hon
får arbetsmarknadsutbildning beviljad som alternativ till
arbetslöshet samordnas hennes utbildningsbidrag med
änkepensionen. Hon får således mindre pengar under
arbetsmarknadsutbildningen än vid arbetslöshet. Detta kan
inte vara en rimlig konsekvens av regeringens satsning på
kompetenshöjning. Förändringen bör vara kostnadsneutral
eftersom de änkor det berör i stället vänder sig till sådana
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där de får behålla sin
änkepension.
Vänsterpartiet har därför motionerat om att änkepensionen inte skall
påverka utbildningsbidraget.
Sänkt kompensationsgrad i
bostadstillägget till pensionärer
Ett populärt och inte alldeles felaktigt förslag hade varit att
återställa basbeloppet till sitt ursprungliga värde som
kompensation till pensionärerna. Men med tanke på det
ekonomiska läget måste de resurser som finns fördelas där de
gör bäst nytta - både med tanke på människovärdet och
landets ekonomi. De kronor som finns måste satsas på
låginkomstpensionärerna för att kompensera för alla
nedskärningar de fått vidkännas. Ett av de bästa sätten att
stödja låginkomstpensionärerna, varav 75 % är kvinnor, är
därför via bostadstilläggen.
Vänsterpartiet har avsatt medel för en bibehållen nivå på bostadstillägget i
sin budget.
Vänsterpartiet säger nej till sänkningen av kompensationsgraden i bostads-
tillägget till pensionärer. Vi har därför avsatt medel - 315 miljoner kronor -
för att bostadstillägget skall kunna behållas på nuvarande nivå.
Fritidsfastighet som grund vid
beräkning av bostadstillägget till
pensionärer
Vänsterpartiet säger nej till att fritidsfastigheter skall ligga
till grund för beräkningen av BTP. Fritidshusen genererar
inga inkomster eller avkastning. Många pensionärer har
också drabbats av den upptaxering av fastighetsvärdet som
övriga invånare drabbats av, t.ex. vid västkusten.
Vänsterpartiet har avsatt medel i sin budget för detta ändamål.
Vänsterpartiet säger nej till att fritidshus skall medräknas vid beräkningen av
bostadstillägget till pensionärer. Vi har därför avsatt medel - 150 miljoner
kronor - i vår budget för detta ändamål.
Äldre invandrare
Många äldre invandrare får inte folkpension beroende på att
de beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl. Dessa
pensionärer måste varje månad gå till socialkontoret och
ansöka om socialbidrag för sitt uppehälle. Det har t.o.m.
inträffat att en äldre, pensionerad invandrare tvingats söka
socialbidrag för kostnaderna för ett svenskt medborgarskap.
Kommunerna ersätts av staten för kostnaderna för
socialbidragen, men det tar inte bort det faktum att detta är
mycket förnedrande för äldre människor.
Socialbidragsnormen varierar och ligger cirka 500 kronor
under nivån på folkpensionen. I stället borde staten ta ansvar
för sin politik och snarast införa folkpension för de
pensionerade invandrare som i dag lever på socialbidrag.
Vänsterpartiet anser att staten skall ta ansvar för de pensionerade
invandrare som lever på socialbidrag och vi har därför avsatt 10 miljoner
kronor i vår budget för att äldre invandrare skall få sin folkpension.
Finansiering av pensionerna
I krisuppgörelsen 1992 sänktes folkpensionsdelen av
arbetsgivaravgiften med 1,79 %. Staten tog därmed ett större
betalningsansvar för folkpensionen. Företagen fick stora
ekonomiska lättnader och fördelar medan statens budget-
underskott ökade med 14 miljarder kronor. Sett i ett längre
perspektiv, 1980-1995, har statsbudgetens utgifter för
ålderspensioner minskat, mätt i fasta priser.
Indexuppräkningen av de allmänna pensionerna släpar nu
efter med 12 % sedan 1990. ATP-pensionernas utfall har
minskat från 60 % till 53 % av pensionsunderlaget.
AP-fonderna kom till för att utgöra en buffert, dels vad gäller sparandet,
dels för att förhindra alltför snabba svängningar i avgiftsuttaget och
pensionsutbetalningarna. Fonderna ökade kraftigt det offentliga sparandet
vilket haft stor betydelse under 1960- och 1970-talens samhälls- och
bostadsbyggande. Uppbyggnaden av stora kapitalfonder hos privata
fondförvaltare, som föreslagits av den s.k. genomförandegruppen, innebär att
samhället förlorar möjligheten att använda kapitalet till nationens bästa.
Staten kommer dessutom att tvingas låna pengar till höga räntor hos privata
kapitalinstitut som därigenom kan utöva påtryckningar på staten. Därmed blir
demokratin lidande och det blir marknaden som styr.
Under 1995 förlorade AP-fonderna pengar genom beslut i riksdagen. De
tillfördes ca 7 miljarder kronor genom den 1-procentiga egenavgiften,
förlorade ca 6 miljarder kronor för att avgifter över tak förs till stats-
budgeten, samt förlorade 11 miljarder kronor för att 11 % går till premie-
reserven. Det blir ett netto på minus ca 9 miljarder kronor. 1996 kommer
AP-fonderna att öka med ca 130 miljarder kronor genom det vidgade
avgiftsunderlaget.
Därefter kommer fonderna att tömmas för att bli en ren buffertfond där
syftet är att det ska finnas en buffert motsvarande ett halvt års pensions-
utbetalningar. AP-fonderna är av stort ideologiskt intresse. I och med
premiereservens uppbyggnad och AP-fondernas tömning förlorar staten
möjligheten att utnyttja och kontrollera avkastningen. Tilläggas kan att
administrationskostnaderna i AP-fonderna ligger kring 1 % av underlaget
medan administrationskostnaderna hos privata försäkringsbolag och
kapitalinstitut ligger kring 15 %.
Beslut har fattats av en majoritet i riksdagen om att pengar skall föras över
till den s.k. premiereserven som förvaltas av Riksgälden (prop. 94/95:41
Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m.).
Under tiden som pengarna ligger på Riksgälden återförs inte räntan till
pensionskapitalet utan förs in i statsbudgetens svarta hål.
Vänsterpartiet reserverade sig i Pensionsarbetsgruppen mot införandet av
det s.k. premiereservsystemet. Vi anser att pensionssparandet skall ligga kvar
i AP-fonderna.
Jämställdhetspolitiska
konsekvenser
Vänsterpartiet har i motionen försökt sammanställa alla de
olika områden som berör äldre kvinnor och män. Vård och
omsorg har traditionellt definierats som kvinnliga
arbetsområden av den anledningen att det är kvinnor som till
största delen arbetar inom sjukvårdens och äldreomsorgens
olika delar. Nedskärningar inom kommuner och landsting
drabbar därför kvinnor i större utsträckning än män vad
gäller arbetstillfällen. När samhället övertog ansvaret för den
sociala servicen, däribland sjukvård och äldreomsorg,
innebar det också att samhället övertog ansvaret för vården
av de äldre i hemmen från kvinnorna som kunde gå ut i
förvärvsarbete.
Den satsning på 5 miljarder kronor som Vänsterpartiet föreslår för att
förstärka ekonomin hos kommuner och landsting för att rädda arbetstillfällen
kommer därför att öka kvinnors anställningstrygghet.
Genom att kvinnor har en längre livslängd än män finns det fler äldre
kvinnor än män. En politik som leder till att sjukvård och äldreomsorg inte
används som buffert i konjunkturpolitiken innebär att både äldre kvinnor och
män gynnas.Vänsterpartiet har också föreslagit att regeringen ska se över hur
man bäst kan stödja anhörigvårdarna. De flesta av anhörigvårdarna är
kvinnor som vårdar män. En förbättring av villkoren för anhörigvårdare
innebär att både kvinnor och män gynnas.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit nedskärningar med cirka
1 miljard kronor inom anhörigvården. Den största delen får bäras av kvinnor.
Förslaget om behovsprövning av änkepensionen riktar sig - per definition -
mot kvinnor. Vad gäller sänkningen av kompensationsgraden i bostads-
tillägget till pensionärer kommer den också i större utsträckning att drabba
kvinnor. 75 % av de pensionärer som har BTP är kvinnor. Det är svårt att få
fram uppgifter om vem som äger fritidshusen - kvinnor eller män.
Vänsterpartiet har i sin budgetmotion anvisat medel för att lindra effekter-
na av behovsprövningen för änkor med låga inkomster och medelinkomster.
Vi har också anvisat medel för att kompensationsgraden i bostadstillägget
skall kunna ligga kvar på nuvarande nivå. Den inriktningen på politiken
innebär att låginkomstpensionärerna, som i de flesta fall är kvinnor, gynnas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillföra kommunerna 5 miljarder kronor så att de kan behålla
sin personal,1
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
regelsystemet att "medicinskt färdigbehandlad" tas bort ur lagstiftningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att äldreomsorgen blir en buffert för konjunkturpolitiken,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett statligt reglerat
högkostnadsskydd enligt vad i motionen anförts om enhetliga avgifter för
hela landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna skall utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja
anhöriga,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn när det gäller
vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att alla
låginkomstpensionärer skall erhålla frikort enligt vad i motionen anförts om
att ingen skall avstå från sjukvård av ekonomiska skäl,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inordna tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att ge
statligt bidrag till de kommuner som inför den s.k. Borlängemodellen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppfylla löftet om ett eget rum för alla i äldreboendet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovsprövningen av änkors inkomster som ligger under
"brytpunkten",2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergångsregler för änkor,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att följa av riksdagen tidigare fattade beslut om
fördelningspolitiska konsekvensanalyser,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verkställa av riksdagen tidigare fattade beslut om
levnadsnivåundersökning för pensionärer,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förkortad tid för omställningspensionen,2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att änkepensionen inte skall påverka utbildningsbidraget,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkningen av bostadstilläggets kompensationsgrad, 2
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värdet av fritidsfastigheter inte bör medräknas vid beräkning
av bostadstillägg för pensionärer,2
19. att riksdagen hos regeringen begär en utredning så att pensionerade
invandrare kan få folkpension i stället för socialbidrag.2
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Ulla Hoffmann (v)