Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
Assistans till psykiskt
funktionshindrade
I de ursprungliga förarbetena och i proposition 1995/96:146
uteslöts inte att assistansersättning kunde beviljas för s.k.
aktiverande och/eller motiverande insatser. På flera ställen
sades endast att den funktionshindrade personen för att vara
berättigad till personlig assistans skall ha behov av hjälp för
att klara grundläggande personliga angelägenheter som att
äta, klä sig, sköta sin hygien och kommunicera med andra.
Det personligt utformade stödet skulle ge den
funktionshindrade möjlighet att på lika villkor delta i
samhällslivet.
Sedan Assistansutredningen kom med sitt betänkande, med anledning av
att Socialdepartementet önskat en tydligare definition av personlig assistans,
lade regeringen fram ett förslag till förändringar. Personlig assistans skulle
definieras som "praktisk hjälp", se § 9 1:a stycket LSS.
Regeringen föreslog ...
Regeringen tydliggjorde emellertid att ingen som intill dess
tillhört personkretsen för personlig assistans kan uteslutas
från insatsen och angav att bedömningen skall vara
individuell. Regeringen anger vidare att "personer som helt
eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand
sköta sina personliga behov och som enbart har behov av
motivations- och aktivitetsinsatser bör inte ha rätt till
personlig assistans".
Enligt regeringens uppfattning kunde dessa personer i stället få sina behov
tillgodosedda genom andra insatser som i många fall på ett bättre sätt kan
tillgodose behoven. Undantagsvis skulle emellertid även personer med
psykiska funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans. Så
kunde vara fallet i situationer där karaktären och omfattningen av det
psykiska funktionshindret ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en
förutsättning för att "den enskildes grundläggande behov skall kunna till-
godoses". Detta skulle, enligt regeringen, medföra att "de mest omfattande
behoven" berättigar till personlig assistans.
Regeringen menade att behov av hjälp i form av motivations- och aktivi-
tetsinsatser också kunde omfattas av personlig assistans - i alla fall
undantagsvis - men att det skulle handla om "praktisk hjälp". Regeringen
definierade dock inte vad "praktisk hjälp" innebar.
En människa kan vara totalt handlingsförlamad och inte ha förmåga att ta
egna initiativ ens vad gäller den dagliga livsföringen, men kapabel att hålla i
tandborsten, ta på tandkräm och borsta tänderna om någon talar om för henne
eller honom att det är dags att borsta tänderna. De grundläggande behoven
blir under inga omständigheter tillgodosedda om personen lämnas åt sig själv,
medan han eller hon skulle kunna fungera bra om det finns någon i
bakgrunden som "stöter på", t.ex. en personlig assistent. Tillhör denna person
gruppen med mest omfattande behov?
... men socialutskottet
ändrade
Socialutskottet förtydligade dock formuleringen av
definitionen av begreppet personlig assistans och gjorde en
del tillägg till regeringens förslag.
Enligt utskottet behöver hjälp enligt 9 § p 2 LSS inte vara praktisk.
"Utskottet anser ... att införande av en definition i LSS av begreppet personlig
assistans inte får innebära att någon grupp som för närvarande i praxis
omfattas av lagstiftningen helt utestängs från insatsen personlig assistans."
Personlig assistans skall förbehållas krävande och i olika avseenden kompli-
cerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Utskottet föreslog
därför att orden "praktisk hjälp" slopas i den nya 9 a § LSS.
Utskottet ändrade därmed inte definitionen jämfört med den ursprungliga
propositionstexten. Bedömningen skall vara individuell och assistans skall,
till exempel, för vuxna alltid övervägas som alternativ till institutionsboende.
Tolkning av lagstiftningen
Försäkringskassorna har under sensommaren och hösten
omprövat beslut om assistansersättning med anledning av
förändringarna som trädde i kraft den 1 juli i år. Personers
rätt till assistansersättning har ifrågasatts eftersom de saknat
behov av praktisk hjälp, samtidigt som flera personer med
assistansersättning i daglig verksamhet fått sina beslut
omprövade. Enligt Vänsterpartiets uppfattning har
försäkringskassans tjänstemän inte tagit hänsyn till de
skrivningar som gjordes i propositionen och socialutskottets
betänkande.
Särskilda skäl för
assistansersättning under tid
i daglig verksamhet
I den ursprungliga propositionen till LSS/LASS fanns
skrivningar om att personlig assistent inte skall ersätta
ordinarie personal i olika verksamheter som skola eller
daglig verksamhet. I första hand skall respektive huvudman
tillgodose behovet av assistans genom att tillföra
verksamheten tillräckliga resurser. Regeringen avsåg
personella resurser. Detta infördes dock aldrig i lagtexten.
Den kompletterades emellertid med en skrivning om att
särskilda skäl kan motivera undantag, 4 § andra stycket
LASS.
I den nya propositionen anges följande med anledning av
särskilda skäl:
Det är emellertid angeläget att det i speciella situationer kan lämnas personlig
assistans med statlig assistansersättning även i samband med vistelse i
barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Detta kan gälla exempelvis i
situationer där den enskildes funktionshinder skapar särskilda svårigheter att
kommunicera med andra än sin eller sina personliga assistenter eller där det
med hänsyn till den funktionshindrade personens hälsotillstånd är viktigt att
den personliga assistansen finns till hands.
Det kan också finnas situationer där funktionshindret gör det särskilt
angeläget att den assistansberättigade har ett starkt begränsat antal personer
knutna till sig. Om sådana skäl finns anser regeringen att assistansersättning
skall kunna lämnas för tid inom den berörda verksamheten.
I socialutskottets betänkande 1995/96:SoU15 finns liknande
skrivningar. Bland annat sägs att "personlig assistans bör
utgå för den tid då den funktionshindrade personen vistas i
barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, om
funktionshindret är sådant eller kombinationen av
funktionshinder är sådan att den funktionshindrade behöver
tillgång till någon person med ingående kunskap om den
funktionshindrade eller dennes hälsotillstånd".
LSS för dem som är över 65
år
Det är nu dags att gå ytterligare ett steg framåt när det gäller
rätten till personlig assistans genom att lägga fast denna rätt
för dem som är över 65 år och som erhållit insatsen före 65
års ålder.
Denna förändring i LSS kommer inte att medföra några större merkost-
nader för kommunerna, eftersom många redan i dag får fortsätta att behålla
den personliga assistansen efter fyllda 65 år. Att det ändå bör skrivas in i LSS
är för att trygga och lägga fast denna rättighet för dem som i dag inte får
behålla den personliga assistansen. Det är en omänskligt stor omställning för
en person med omfattande funktionshinder som tidigare haft möjlighet till
personlig assistans att efter 65-årsdagen plötsligt bli hänvisad till t.ex.
sjukhem eller gruppboende. Många gånger är de som bor i dessa boende-
former betydligt äldre, kanske senila och mindre aktiva än den som just fyllt
65 år och förlorat rätten till personlig assistans.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade för att underlätta försäkringskassornas
tolkning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om psykiskt funktionshindrades möjligheter att erhålla assistans,
3. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen om stöd till vissa
funktionshindrade så att assistans kan ges till personer över 65 år.
Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Ulla Hoffmann (v)