Assistans till psykiskt funktionshindrade
I de ursprungliga förarbetena och i proposition 1995/96:146 uteslöts inte att assistansersättning kunde beviljas för s.k. aktiverande och/eller motiverande insatser. På flera ställen sades endast att den funktionshindrade personen för att vara berättigad till personlig assistans skall ha behov av hjälp för att klara grundläggande personliga angelägenheter som att äta, klä sig, sköta sin hygien och kommunicera med andra. Det personligt utformade stödet skulle ge den funktionshindrade möjlighet att på lika villkor delta i samhällslivet.
Sedan Assistansutredningen kom med sitt betänkande, med anledning av att Socialdepartementet önskat en tydligare definition av personlig assistans, lade regeringen fram ett förslag till förändringar. Personlig assistans skulle definieras som "praktisk hjälp", se § 9 1:a stycket LSS.
Regeringen föreslog ...
Regeringen tydliggjorde emellertid att ingen som intill dess tillhört personkretsen för personlig assistans kan uteslutas från insatsen och angav att bedömningen skall vara individuell. Regeringen anger vidare att "personer som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som enbart har behov av motivations- och aktivitetsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans".
Enligt regeringens uppfattning kunde dessa personer i stället få sina behov tillgodosedda genom andra insatser som i många fall på ett bättre sätt kan tillgodose behoven. Undantagsvis skulle emellertid även personer med psykiska funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans. Så kunde vara fallet i situationer där karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en förutsättning för att "den enskildes grundläggande behov skall kunna till- godoses". Detta skulle, enligt regeringen, medföra att "de mest omfattande behoven" berättigar till personlig assistans.
Regeringen menade att behov av hjälp i form av motivations- och aktivi- tetsinsatser också kunde omfattas av personlig assistans - i alla fall undantagsvis - men att det skulle handla om "praktisk hjälp". Regeringen definierade dock inte vad "praktisk hjälp" innebar.
En människa kan vara totalt handlingsförlamad och inte ha förmåga att ta egna initiativ ens vad gäller den dagliga livsföringen, men kapabel att hålla i tandborsten, ta på tandkräm och borsta tänderna om någon talar om för henne eller honom att det är dags att borsta tänderna. De grundläggande behoven blir under inga omständigheter tillgodosedda om personen lämnas åt sig själv, medan han eller hon skulle kunna fungera bra om det finns någon i bakgrunden som "stöter på", t.ex. en personlig assistent. Tillhör denna person gruppen med mest omfattande behov?
... men socialutskottet ändrade
Socialutskottet förtydligade dock formuleringen av definitionen av begreppet personlig assistans och gjorde en del tillägg till regeringens förslag.
Enligt utskottet behöver hjälp enligt 9 § p 2 LSS inte vara praktisk. "Utskottet anser ... att införande av en definition i LSS av begreppet personlig assistans inte får innebära att någon grupp som för närvarande i praxis omfattas av lagstiftningen helt utestängs från insatsen personlig assistans." Personlig assistans skall förbehållas krävande och i olika avseenden kompli- cerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Utskottet föreslog därför att orden "praktisk hjälp" slopas i den nya 9 a § LSS.
Utskottet ändrade därmed inte definitionen jämfört med den ursprungliga propositionstexten. Bedömningen skall vara individuell och assistans skall, till exempel, för vuxna alltid övervägas som alternativ till institutionsboende.
Tolkning av lagstiftningen
Försäkringskassorna har under sensommaren och hösten omprövat beslut om assistansersättning med anledning av förändringarna som trädde i kraft den 1 juli i år. Personers rätt till assistansersättning har ifrågasatts eftersom de saknat behov av praktisk hjälp, samtidigt som flera personer med assistansersättning i daglig verksamhet fått sina beslut omprövade. Enligt Vänsterpartiets uppfattning har försäkringskassans tjänstemän inte tagit hänsyn till de skrivningar som gjordes i propositionen och socialutskottets betänkande.
Särskilda skäl för assistansersättning under tid i daglig verksamhet
I den ursprungliga propositionen till LSS/LASS fanns skrivningar om att personlig assistent inte skall ersätta ordinarie personal i olika verksamheter som skola eller daglig verksamhet. I första hand skall respektive huvudman tillgodose behovet av assistans genom att tillföra verksamheten tillräckliga resurser. Regeringen avsåg personella resurser. Detta infördes dock aldrig i lagtexten. Den kompletterades emellertid med en skrivning om att särskilda skäl kan motivera undantag, 4 § andra stycket LASS.
I den nya propositionen anges följande med anledning av särskilda skäl:
Det är emellertid angeläget att det i speciella situationer kan lämnas personlig assistans med statlig assistansersättning även i samband med vistelse i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Detta kan gälla exempelvis i situationer där den enskildes funktionshinder skapar särskilda svårigheter att kommunicera med andra än sin eller sina personliga assistenter eller där det med hänsyn till den funktionshindrade personens hälsotillstånd är viktigt att den personliga assistansen finns till hands.
Det kan också finnas situationer där funktionshindret gör det särskilt angeläget att den assistansberättigade har ett starkt begränsat antal personer knutna till sig. Om sådana skäl finns anser regeringen att assistansersättning skall kunna lämnas för tid inom den berörda verksamheten.
I socialutskottets betänkande 1995/96:SoU15 finns liknande skrivningar. Bland annat sägs att "personlig assistans bör utgå för den tid då den funktionshindrade personen vistas i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, om funktionshindret är sådant eller kombinationen av funktionshinder är sådan att den funktionshindrade behöver tillgång till någon person med ingående kunskap om den funktionshindrade eller dennes hälsotillstånd".
LSS för dem som är över 65 år
Det är nu dags att gå ytterligare ett steg framåt när det gäller rätten till personlig assistans genom att lägga fast denna rätt för dem som är över 65 år och som erhållit insatsen före 65 års ålder.
Denna förändring i LSS kommer inte att medföra några större merkost- nader för kommunerna, eftersom många redan i dag får fortsätta att behålla den personliga assistansen efter fyllda 65 år. Att det ändå bör skrivas in i LSS är för att trygga och lägga fast denna rättighet för dem som i dag inte får behålla den personliga assistansen. Det är en omänskligt stor omställning för en person med omfattande funktionshinder som tidigare haft möjlighet till personlig assistans att efter 65-årsdagen plötsligt bli hänvisad till t.ex. sjukhem eller gruppboende. Många gånger är de som bor i dessa boende- former betydligt äldre, kanske senila och mindre aktiva än den som just fyllt 65 år och förlorat rätten till personlig assistans.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade för att underlätta försäkringskassornas tolkning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykiskt funktionshindrades möjligheter att erhålla assistans,
3. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen om stöd till vissa funktionshindrade så att assistans kan ges till personer över 65 år.
Stockholm den 5 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Lars Bäckström (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Ulla Hoffmann (v)