Alla människors lika rätt och värde är grunden för
Centerpartiets politik. Människor har olika förutsättningar
och behov och insatserna för de äldre måste utgå från detta.
De äldres rätt till integritet och personliga önskemål skall
genomsyra samhällets syn på de äldre och deras behov av
t.ex. vård och omsorg. Människovärdet är lika stort från
vaggan till graven.
Gränsen för uppnådd pensionsålder får inte betraktas som en definitiv
gräns för deltagande i samhällslivet. De äldre har ofta goda förutsättningar
för att under många år aktivt delta i politik och samhällsliv. Erfarenhets-
utbyte mellan yngre och äldre är till stor nytta för samhällets utveckling.
Många äldre kan också göra stora insatser i samhället för barns och ung-
domars uppfostran.
Politiken för de äldre kan inte utgå från att alla är lika. De äldre ska ges
möjlighet att välja formerna för äldreomsorgen. Det måste skapas verkliga
möjligheter att kunna påverka sin eller sina anhörigas omsorg samt hur och
var man vill bo när behovet av daglig omvårdnad krävs. Äldrevården måste
bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter individen i centrum och så långt
som möjligt respekterar och förverkligar dennes behov.
En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där människor har meningsfulla
uppgifter, där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samverkan
för gemensamma angelägenheter utgör grunden för den sociala tryggheten. I
lokalsamhället samverkar yngre och äldre. De löser gemensamma problem i
grannskapet, visar öppenhet och solidaritet oberoende av ålder och andra
förutsättningar. Det innebär också att stadsdelar, förorter och samhällen skall
planeras så att människor ur olika åldersgrupper kan träffas.
De som nu pensioneras har helt andra ekonomiska förutsättningar än de
som trädde in i pensionärslivet för tio, femton år sedan. Det gör att de
ekonomiska förutsättningarna är mycket skiftande inom pensionärskollek-
tivet. Det måste beaktas i de politiska besluten. Den här motionen behandlar
i första hand samhällets service till de äldre, som är i behov av vård och
omsorg.
Nya krav på äldrevården
Andelen äldre i Sverige ökar. Idag är cirka en och halv
miljon av Sveriges innevånare ålderspensionärer. Dagens
sjuttioåringar är friskare än för tio år sedan. Men sjukligheten
ökar med stigande ålder. Cirka 38 % (34 miljarder kronor) av
landstingets totala sjukvårdskostnader tas i anspråk av de
som är 65 år eller äldre.
Äldreomsorgen står inför stora utmaningar. Socialstyrelsen har gjort
beräkningar som visar, att om äldreomsorgen skall behålla 1993 års
servicenivå år 2010, krävs ett resurstillskott på 23 % eller 11-13 miljarder
kronor. Om kommunerna skall klara sina åtaganden gentemot medborgarna,
med en oförändrad servicenivå, krävs antingen en omprioritering av resurser
mellan olika kommunala verksamheter eller att de skaffar sig ökade intäkter
på annat sätt. Vi tror inte att det enbart med skattemedel är möjligt att täcka
det kommande resursbehovet. Det krävs därför en fortsatt utveckling av
resursutnyttjandet.
Invandrarna utgör en allt större andel av pensionärerna. Även detta ställer
nya krav på äldrevården. Det kommer att krävas ökade språkkunskaper bland
vårdpersonalen samt kunskap om andra kulturer. Detta ställer krav på
utbildningen och det är viktigt att personal med olika kulturell bakgrund
rekryteras.
Ett stort antal äldre människor lever ett liv i tystnad utan vänner eller
släktingar. Ensamheten kan leda till högre sjuklighet. Frivilligorganisa-
tionerna, t.ex. pensionärsorganisationerna, kyrkan och Röda korset gör stora
insatser för att bryta ensamheten för många äldre. Frivilligorganisationernas
insatser kan komma att få än större betydelse inom äldreomsorgen i fram-
tiden.
De nya förutsättningarna för äldrevården kommer att ställa stora krav på
kommunerna. Den ökande andelen äldre gör att det krävs nya lösningar för
att bibehålla och förbättra omsorgen inom äldrevårdens område.
ÄDEL-reformen
Formerna för äldreomsorg har förändrats under
efterkrigstiden. Före 1950-talet bestod den offentliga
äldreomsorgen främst av ålderdomshem. 1950 vårdades ca
40.000 åldringar på institutioner. Endast ett fåtal fick hjälp i
hemmen. Under de följande årtiondena ökade
institutionsvården, främst genom den medicinskt inriktade
vården vid sjukhem och långvårdssjukhus. Institutionsvården
var som mest omfattande i mitten av 1970-talet.
Hela sektorn av vård och omsorg har genomgått stora omstruktureringar.
Den största och viktigaste reformen för de äldre var ÄDEL-reformen. Den
påbörjades den 1 januari 1992. ÄDEL-reformen innebar att ansvaret för de
äldres boende helt fördes över till kommunerna, vilket innebar att de fick ett
samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg gentemot äldre och
handikappade.
Socialstyrelsen har utvärderat reformen och kommit fram till att det finns
en rad brister men pekar också på att den givit en rad positiva effekter för
äldre.
En av de positiva effekterna är minskade väntetider när patienterna är
medicinskt färdigbehandlade. Före reformens tillkomst tvingades patienterna
ofta ligga och vänta i akutsjukvårdens korridorer, trots att de var medicinskt
färdigbehandlade. I och med ÄDEL-reformen fick kommunerna betalnings-
ansvar för dessa patienter inom akutsjukvården och geriatriken. Kommuner-
na blev skyldiga att svara för kostnaderna för fortsatt sjukhusvård, om de inte
kunde tillgodose patienternas behov av boende, service och vård. Redan
1992 minskade antalet medicinskt färdigbehandlade drastiskt inom somatisk
akutsjukvård och geriatrik.
Tack vara stimulansbidrag i samband med ÄDEL-reformen har antalet
äldrebostäder ökat väsentligt, inte minst för gruppen dementa, som tidigare
varit en ganska eftersatt grupp. Socialstyrelsen räknar med att ca 20.000
äldrebostäder har tillkommit.
Socialstyrelsen pekar i sin rapport på några återstående problem när det
gäller de medicinska insatserna, hjälpmedelsförsörjningen, de sociala
insatserna och kompetensfrågor för personalen:
Medicinska insatser
ÄDEL-reformen har i en del fall resulterat i ett byte av
vårdkultur. Tidigare var huvudmannaskapet tydligare -
landstingen hade ansvaret för vården och kommunerna skötte
omsorgen. Tidigare följde läkarna hälsotillståndet,
uppfattade sjukdomssignaler och kunde ombesörja vård. Idag
är det i huvudsak omsorgspersonal som skall bedöma om
medicinsk behandling behövs.
Möjligheten att välja sin egen husläkare har i mångt och mycket varit
positiv men reformen har skapat problem och osäkerhet för de svårt sjuka
inom det särskilda boendet. Inte minst har införandet av patientavgift för
läkarbesök hos den sjuke i särskilt boende skapat problem. Systemet med per
capita-ersättning har också medfört problem genom att patienterna i det
särskilda boendet kräver hembesök och inte sällan behöver lång tid för
kontakt med läkaren. Det går inte att utesluta att ersättningssystemet har
verkat återhållande på ambitionen i den uppsökande verksamheten från
husläkarens sida, vilket gjort att den kontinuerliga läkarkontakten blivit
lidande.
Husläkarreformen gav de äldre möjlighet att behålla sin läkare även sedan
de flyttat till särskilt boende men det innebar samtidigt att många olika läkare
har ansvar på samma institution. Läkarnas åtagande gentemot den äldre bör
inte enbart innebära en konsultativ uppgift eller en enstaka vårdinsats utan ett
fortlöpande ansvar för den enskildes medicinska vård. I detta ansvar ingår
också att delta i vårdplanering samt handledning av annan vård- och
omsorgspersonal. Detta försvåras när varje boende har sin egen läkare.
ÄDEL-reformen ersatte i viss mån gamla gränsdragningsproblem mellan
kommunerna och landstingen med nya. Centerpartiet påtalade detta problem
inför beslutet om ÄDEL-reformen. Eventuella förändringar i vårdorgani-
sationen får inte skapa nya gränser. Äldreomsorgen måste utgå från de äldres
behov av vård och omsorg. Perspektivet måste vara den enskildes behov och
säkerhet och inte administrativa gränser. Vi utvecklar detta i vår motion om
hälso- och sjukvården.
Den minskade medicinska insatsen och kompetensen i särskilda boende-
former bör ses över. Vi anser det angeläget med regelbunden läkartillsyn av
äldre i särskilda boendeformer. Detta bör ges regeringen till känna.
Hjälpmedel
Hjälpmedel har stor betydelse för rehabiliteringen och kan
för den enskildes livssituation vara avgörande för att
kompensera en funktionsnedsättning. Rätt insatta och
utprovade hjälpmedel har en stor betydelse för många äldres
välfärd.
ÄDEL-reformen innebar att kommuner och landsting själva fick komma
överens om hur hjälpmedelsverksamheten skulle organiseras och hur
ansvaret fördelades dem emellan. Gränserna mellan enklare och mer
avancerade hjälpmedel kan tolkas på många sätt. En helhetssyn och samlad
bedömning av den enskildes behov försvåras av splittringen i ansvarsfördel-
ningen och kan leda till att nödvändiga insatser inte blir av. Landstings-
förbundets och Kommunförbundets styrelser har kommit överens om att
ställa sig bakom de förslag som förts fram i LOKAH-utredningen, som
innebär att den enskilde skall ha ansvar för att anskaffa och betala enkla
hjälpmedel. Det är betydelsefullt för rehabilitering och välbefinnande att
tillgången till, anskaffandet av och kostnaden för hjälpmedel inte blir
oöverstigliga.
Brister i de sociala insatserna
Före ÄDEL-reformen uppfattades ofta "långvården" som en
dålig och medikaliserad äldrevård med trista flerbäddsrum,
som inte gav patienter och närstående tillfälle till avskildhet
och privatliv. Genom att kommunalisera sjukhemmen skulle
man utveckla denna verksamhet till ett äldreboende med ett
mer socialt än medicinskt präglat innehåll, med trivsel och
hemkänsla.
Antalet bostäder för det särskilda boendet har ökat betydligt. Men när det
gäller ombyggnation av de gamla sjukhemmen har utvecklingen inte gått i
önskad riktning. Miljön är i huvudsak fysiskt bra, även om många gamla
fortfarande saknar en privat sfär.
De sociala ambitionerna att stimulera de äldre, som bor i det särskilda
boendet, är eftersatt. Dagverksamheten är inte tillräckligt stimulerande.
Många har en ganska innehållslös vardag och får sällan hjälp med att komma
ut. Att få hjälp med att förbättra eller åtminstone vidmakthålla sin funktions-
förmåga är en viktig aspekt av värdigt innehåll i vardagen. Men eftersom
vårdplaneringen ofta är bristfällig, uppmärksammas inte den enskildes behov
och möjligheter till rehabilitering i tillräcklig utsträckning. En god
äldreomsorg förutsätter en meningsfull vardag för de boende inom det
särskilda boendet.
Kompetensfrågor för äldrevårdens
personal
Genom ÄDEL-reformen och det utökade hälso- och
sjukvårdsansvaret förändrades den kommunala
äldreomsorgen på ett radikalt sätt. Kommunerna har fått
ansvaret för merparten av den långvariga sjukvården, som
innebär mer av personlig omvårdnad, tillsyn och kvalificerad
sjukvård.
Kommunerna har nyrekryterat medicinskt utbildad personal och satsat på
kompetenshöjande utbildning för vårdbiträden, så att fler fått underskö-
terskekompetens. De kompetenshöjande åtgärderna har varit viktiga men är
inte tillräckliga för att nå ÄDEL-reformens mål att integrera medicinskt och
socialt arbete och förbättra vårdtagarens livskvalitet. I den framtida äldre-
omsorgen kommer kompetensutveckling att vara en viktig fråga. Det finns ett
behov av att förändra grund- och specialutbildningar i den del av vårdsektorn
som berör äldrevård och äldresjukvård. Initiativ bör tas för att förnya
kursplaner för utbildningarna inom denna del av vårdsektorn. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hemsjukvården
Hemsjukvård blir allt vanligare. För många människor är det
betydelsefullt och känns tryggt att få sitt behov av vård
tillgodosett i hemmet, istället för på ett sjukhem. Det ger
också möjlighet för åldringen att vara hemma tillsammans
med sin maka/make. Hemsjukvårdens insatser varierar från
enklare åtgärder, som kan skötas av ett vårdbiträde, till mer
specifik omvårdnad som kräver sjuksköterskekompetens
eller läkarmedverkan.
Drygt hälften av landets kommuner har övertagit ansvaret för hemsjuk-
vården och omsorgen i dess helhet. Centerpartiet anser att ett sammanhållet
huvudmannaskap för hemsjukvården är att föredra. Det ger en bättre
kontinuitet när samma personer svarar för vårdinsatserna. Samverkans-
strukturen blir mer välutvecklad vid ett sammanhållet huvudmannaskap. Det
gäller såväl inom hemtjänsten och hemsjukvården som i förhållande till
sjukhuset. Samverkansstrukturen ger också bättre förutsättningar för att
utveckla den individuella vård- och omsorgsplaneringen. Vårdtagaren
upplever en högre grad av delaktighet och kan påverka hjälpinsatserna,
särskilt när det gäller sjukvårdsinsatser.
Hemtjänsten
I takt med att de äldre blir allt fler och kommunernas
ekonomi har försämrats, har hemtjänsten mer och mer
övergått från att vara allmän service till de äldre, till att ge
omvårdnad i hemmen. Socialtjänsten är idag mycket mer
restriktiv när den beviljar hemtjänst. Under sextio- och
sjuttiotalen räckte det att man var gammal och hade svårt att
klara hemarbetet för att få hemhjälp. Idag är
biståndsbedömningen mycket striktare. Socialtjänstens
formulering om kommunernas ansvar att ge hjälp, om
"behovet inte kan tillgodoses på annat sätt", tolkas mycket
striktare idag än tidigare. Det är i princip bara de, som är i
direkt behov av vård, som beviljas hemtjänst. Det finns
också ojämlikheter i fördelningen av hemtjänsten. Högre
utbildade och högre tjänstemän får hemhjälp i större
utsträckning än vad lågutbildade och arbetare får, enligt
Ädelutvärderingen 1994:17. I socialtjänstlagen framgår inte
vilka skyldigheter som åvilar kommunerna och vad
hemtjänsten skall innehålla. Socialtjänstlagen bör i detta
avseende förtydligas.
Kvinnors behov bedöms annorlunda än mäns för att erhålla hemtjänst. Det
är sannolikt så att kvinnor anses klara mer själva än vad män gör och att
kvinnor därmed får mindre hjälp än män, trots att behoven är lika stora.
Välfärdsprojektets redovisning (nr 5) över hemtjänsten i Sverige pekar i
denna riktning. Den konstaterar att kvinnor får mindre hjälp från hem-
tjänsten, sett i relation till deras levnadssituation. Fördelningen av beviljad
hemtjänst bör, med utgångspunkt från vad som här redovisats, analyseras.
Detta bör ges regeringen till känna.
Det ställs stora krav på personalen inom hemtjänsten. De utför ofta ett
arbete under stor tidspress samtidigt som det ofta är ensamt. Vårdbiträdets
arbete har i många fall blivit styrt av detaljerade arbetsscheman, målformu-
leringar och förhållningsregler, när arbetet koncentrerats till de allra mest
nödvändiga uppgifterna. Även för hjälpmottagaren är det stressande när
uppgifterna skall göras under tidspress och det finns alltför lite utrymme för
egna önskemål. Pressen och osäkerheten ökar desutom om hjälpmottagaren
möter nya vårdbiträden varje gång. Det är viktigt att arbetet inom
hemtjänsten organiseras så att samma vårdare träffar den äldre.
Personalen inom äldrevården har ofta inte tid med att göra en social insats
för de äldre. Tiden räcker inte till för att prata, trösta eller hålla en hand.
De
som är ensamstående och beroende av hemtjänst får bara den absolut
nödvändiga vården tillgodosedd. Den sociala omvårdnaden beräknas man
klara på annat sätt. Den av riksdagen beslutade jobbgarantin för personer
som är 55 år eller äldre, kan bli ett betydelsefullt tillskott inom äldrevården.
Dessa personer kan göra en viktig social insats för de äldre inom hemtjänsten
och i det särskilda boendet.
En hemservicecheck för
äldre
Hemtjänst beviljas mycket striktare än på sjuttiotalet. Idag
beviljas hemtjänst efter vårdbehov. Många äldre, som inte
erhåller hemtjänst, är ändå i behov av annan service. Äldre
vill kanske ha hjälp med att putsa fönster, klippa gräset eller
handla, arbetsuppgifter, som för många äldre är alltför
arbetskrävande. De äldres behov av vardaglig service skulle
kunna tillgodoses genom att staten, med
arbetsmarknadsmedel, stimulerar tjänstesektorn för äldre. Vi
anser att ett system med hemservicecheckar för pensionärer
bör införas.
Checksystemet bör utformas så att den som anser sig behöva hjälp med
praktiskt hushållsarbete och enklare tjänster ska kunna köpa checken på
posten eller i affären. Hemservicechecken kan sedan användas till att köpa
service från en godkänd firma. Genom att tjänstesektorn subventioneras på
detta sätt minimeras risken med att oseriösa företag utnyttjar denna marknad.
Regeringen avviserade i sysselsättningspropositionen (1995/96:22) att låta
se över reglerna för anlitande av tjänster och analysera vilken roll privat-
personers köp av tjänster har för samhällsekonomin. I uppdraget kommer
också att ligga att ge förslag till regeländringar som skulle stimulera utbud av
och efterfrågan på tjänster. Centerpartiet, som står bakom propositionen,
anser att i uppdraget bör också ingå att titta på de äldres behov av ett
förmånssystem för hemservice. Detta bör ges regeringen till känna.
Mångfald och valfrihet
De äldre måste ges rätt att själva välja var de vill bo. Många
föredrar att så länge som möjligt bo kvar i det egna hemmet,
där miljön är invand och känns trygg. Andra behöver mer
vård och omsorg eller vill bryta ensamheten.
Inom barnomsorgen kan föräldrarna välja formerna för barnomsorgen.
Erfarenheterna visar att valfriheten varit positiv för såväl barn och föräldrar
som för verksamheten. Valfriheten har inte blivit dyrare utan tvärtom finns
flera exempel som visar att alternativen kunnat drivas till lägre kostnad.
Centerpartiet anser att de äldre skall ges samma lagstadgade rätt till
valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer som
finns inom barnomsorgen. Socialtjänstens företrädare måste inom ramen för
sin myndighetsutövning bedöma huruvida den sökande är berättigad till
serviceinsatser, utifrån de bestämmelser som gäller inom respektive kommun
eller enligt socialtjänstlagens biståndsbestämmelser. När behovet dokumen-
terats, skall den enskilde själv enligt vårt förslag ha lagstadgad rätt att,
inom
ramen för tilldelade resurser, få välja vårdgivare på samma sätt som nu sker
inom barnomsorgen. Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas
på liknande princip. Vi är medvetna om att förutsättningarna för valfriheten
är att det finns alternativ att tillgå, men vi anser att alternativen kommer att
öka, om rätten att välja lagregleras. Detta bör ges regeringen till känna.
Det förekommer fortfarande att de äldreboende inte får ett eget rum eller
ens en privat sfär. Kommunerna försöker att bygga bort detta problem. Ett
annat problem är att gifta och sambor inte alltid bereds möjlighet att dela
rum i äldrevården. Det är inte rimligt att människor, som levt stora delar av
sitt liv tillsammans, skall tvingas att bo i separata salar under sina sista
levnadsår. Centerpartiet anser att makar och sambor skall ha rätt att bo
tillsammans, om de så önskar, även inom äldrevården. Riksdagen bör ge
regeringen detta till känna.
Taxor
Äldrevårdstaxorna varierar i landet. Varje kommun har
skapat sin egen modell. Taxorna sätts oftast i förhållande till
bostadstillägget för pensionärer. I några kommuner
förekommer det, att taxornas utformning innebär
orimligheter när makar har olika höga pensioner. En
orimlighet är t.ex. om en make/maka med hög pension läggs
in på sjukhem medan den andra parten med låg pension bor
kvar hemma. Då beräknas sjukhemstaxan i förhållande till
den ene partnerns inkomst, i det här fallet den med hög
inkomst. Detta leder till att den sammanlagda sjukhemstaxan
och hyran blir orimligt hög. Taxorna uppmärksammades i
samband med utvärderingen av ÄDEL-reformen. En ny
kartläggning av kommunernas taxesättning visar på fortsatt
stora skillnader och orättvisor för den enskilde vårdtagaren.
Taxorna bör utformas så att en kvarboende inte av
ekonomiska skäl skall tvingas att byta bostad då make/maka
vårdas på sjukhem.
Rätt att flytta
Många äldre vill ha sina anhöriga på nära håll. Det ger
trygghet. För anhöriga innebär det ofta stor oro att inte kunna
besöka sina åldrande föräldrar eller ge dem stöd och hjälp
under deras sista år i livet.
I samband med ÄDEL-reformens införande diskuterades att införa en
laglig skyldighet för kommunerna att bereda plats inom äldreomsorgen för
pensionärer, som vill flytta till kommunen. Kommunerna gjorde då en
överenskommelse om att äldre, som är i behov av omsorg, skall ha rätt att
flytta till annan kommun. Lagstiftning ansågs därmed onödig. Det
förekommer, trots denna överenskommelse, att vissa kommuner vägrar låta
äldre vårdbehövande personer flytta till kommunen. En lagstiftning bör
återigen aktualiseras eftersom kommunerna uppenbarligen inte har fullföljt
det löfte de gav i samband med ÄDEL-reformens införande. Detta bör ges
regeringen till känna.
Anhörigvården
Det ställs allt större krav på de anhöriga, när kommunerna
blir striktare i sin biståndsbedömning. En stor del av
omvårdnaden sköts av döttrar, ofta mycket krävande insatser,
som skall kombineras med ordinarie förvärvsarbete. En
tredjedel av alla hjälpbehövande äldre får hjälp av
hemmavarande maka/make. Insatserna för anhöriga är
mycket betydelsefulla för samhället som helhet. Det kan för
de anhöriga vara ett mycket krävande arbete. Framförallt kan
oron för att inte räcka till och ge tillräcklig omvårdnad och
stöd vara mycket pressande.
Det krävs att man mer målmedvetet arbetar för att anhöriga skall få
delaktighet i vården. Den "tysta omsorgen", som de anhöriga står för, har
stor betydelse för de äldres sociala välbefinnande och livskvalitet. Anhöriga,
som vårdar i hemmet, gör mycket stora insatser för samhället. Det är viktigt
att uppmärksamma insatserna och jobbet de gör. I budgetpropositionen
föreslår regeringen ett tidsbegränsat statligt utvecklings- och stimulansbidrag
för att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. Centerpartiet vill
gå längre. Centerpartiet stödjer förslaget i Socialtjänstkommitténs
betänkande (SOU 1994:139) om ett lagstadgat stöd till anhöriga. Vi utgår
från att regeringen i den kommande propositionen om en ny socialtjänstlag
presenterar ett sådant förslag.
Frivilligverksamheten
Ett kännetecken för ett välfärdssamhälle är medmänsklighet.
Frivilliga insatser för människor, som är i behov av stöd och
hjälp, visar på att människor bryr sig om sin omgivning.
Under senare år har allt fler frivilliga organisationer för stöd
och hjälp vuxit fram. Det är t.ex. yngre pensionärer, som
hjälper äldre att handla eller ta en promenad. Dessa insatser
är för välfärdssamhället mycket betydelsefulla och
stimulerande för den enskilde att få visa omtanke. Många
organisationer gör en betydande insats för äldre och
ensamma. Kyrkans, Röda korsets och
pensionärsorganisationernas insatser är mycket
betydelsefulla för de enskilda individerna och för samhället i
stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer säkert att vara en
begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. För
många nyblivna pensionärer med relativt många år framför sig, innan
ålderskrämporna börjar göra sig gällande, kan det bidra till ökad livskvalitet
om man kan fylla tiden med kontaktverksamhet med gamla och ensamma
inom äldreomsorgen. Det är andra skäl än ekonomiska som gör det angeläget
att stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen. Därför bör formerna
för samverkan mellan offentlig och ideell sektor utvecklas. Frivillig-
verksamheten bör stödjas via de organisationer, som verkar inom området.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vård i livets slutskede
Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för ett tryggt och
människovärdigt omhändertagande i livets slutskede, i en
känd miljö, nära anhöriga och vänner. Många kommuner har
satsat på att skapa bättre betingelser för en god terminalvård.
Andra kommuner kämpar för att åstadkomma resurser,
kompetens, fysisk miljö och en organisation, som möjliggör
ett bättre omhändertagande av döende personer. I vissa
kommuner saknas både resurser och de kunskaper som
krävs. Detta skapar irritation och frustration, speciellt om det
förstärks med bristande samarbete mellan kommun och
landsting. Centerpartiet anser, att insatserna bör öka för att
förbättra kunskaperna om vård i livets slutskede. Brister i
ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting måste
avhjälpas.
Vård i livets slutskede måste bygga på att patientens önskemål står i
centrum och de anhörigas behov beaktas. Hospicevården har denna
utgångspunkt. Den ger en god omvårdnad för att lindra oro och smärta och
ger en kvalificerad hjälp i en hemliknande miljö för att dämpa ångest hos
patienten och anhöriga. Hospiceverksamhet växer i Sverige. Hospiceverk-
samhetens vårdfilosofi kan ge viktiga influenser till den offentliga
sjukvården.
De ekonomiska
förutsättningarna för äldre
Av rapporten "Pensionärerna och den ekonomiska krisen"
framgår bl.a. att vid början av 1990-talet hade pensionärerna
i genomsnitt en ekonomisk standard som motsvarade ca 80
% av standarden för löntagarhushåll. Fram till 1996 beräknas
denna andel ha ökat till 93 %. Ålderspensionärer beräknas
1996 ha 5-10 % högre standard än barnfamiljer och upp till
25 % högre standard än ensamföräldrar. För enskilda
pensionärer har den ekonomiska standarden minskat med i
genomsnitt ca 2,5 % mellan åren 1993 och 1996 som följd
av främst höjda skatter och reducerad höjning av
basbeloppet. De sammantagna direkta effekterna av dessa
förändringar är något lindrigare för ålderspensionärer än för
den övriga befolkningen och lindrigare för pensionärer med
enbart grundpension än för ATP-pensionärer. Den
långsiktiga förbättringen för pensionärsgruppen beror på att
allt fler som går i pension har full ATP. Däremot har
avgiftshöjningar inneburit en sämre ekonomisk situation,
främst för pensionärer med låg inkomst.
I den ekonomiska situation som råder i Sverige har alla fått kännas vid
nedskärningarna. Centerpartiets utgångspunkt har hela tiden varit att de som
har de snävaste ekonomiska ramarna skall drabbas minst. Därför har vi bl.a.
kompenserat förändringarna i folkpensionen med höjning av pensionstill-
skottet.
Förändringarna i änkepensionerna innebär en inkomstprövning av folkpen-
sionen, vilket gör att de med låg eller ingen egen inkomst inte berörs. ATP-
delen påverkas ej. Centerpartiet accepterar denna, eftersom den utgår från att
de med lägst inkomst skyddas.
Det finns en bred politisk överenskommelse om ett nytt pensionssystem.
Det nya ålderspensionssystemet innebär, att man sammanför folkpension,
pensionstillskott och ATP till en gemensam ålderspension med en hög
grundpension, liknande Centerpartiets grundtrygghetsmodell. Det är viktigt,
att trygghetssystemen bygger på stabila spelregler. För pensionssystemet som
är det mest omfattande av alla, är det mycket viktigt med stabilitet.
Centerpartiet anser att pensionsreformen måste fullföljas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medicinska insatser inom äldreomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensfrågor för äldrevårdens personal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemtjänsten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemservicecheck för äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mångfald och valfrihet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att bo tillsammans,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att flytta,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvården,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilligverksamheten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård i livets slutskede.
Stockholm den 6 oktober 1996
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Karin Starrin (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)