Människor med funktionsnedsättningar börjar allt starkare att ge uttryck för irritation över de negativa attityder de möter hos företrädare för samhällsmaskineriet. Många uppfattar att de inte blir tagna på allvar, att andra "vet bättre" vad de behöver, att de utsätts för onödigt närgångna frågor i samband med skilda bedömningar, att de helt enkelt inte uppfattas som vuxna, självständiga individer. Funktionshindrade blir helt enkelt utsatta för diskriminering i ovan beskrivna situationer.
Vi har i Sverige under många år arbetat för attitydförändringar rent generellt gentemot funktionshindrade, invandrare, kvinnor osv. Resultatet måste ses som ganska bra om vi ser till svensken i allmänhet. Men vi kan inte nöja oss med ett "ganska bra" resultat när det handlar om förhållningssätt bland våra offentliganställda. Där måste ribban sättas mycket högre.
Nu är tiden mogen för att vi politiker tar tag i dessa frågeställningar. Vi har redan påbörjat det när det gäller de äldre i Bemötandeutredningen. Även bemötandet av människor med funktionshinder bör enligt Vänsterpartiets uppfattning utredas. För att ge verklig tyngd åt uppdraget menar vi också att handikapprörelsen skall inlemmas på ett mycket konkret och kraftfullt sätt i denna utredning med tanke på utredningens orsak och syfte. Kanske ett lämpligt tillfälle att pröva nya former för de statliga utredningarna?
Vänsterpartiet vill därför att också yngre funktionshindrades upplevelser av attityder och bemötande tas in som en separat del i Bemötandeutredningens arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen anförts om förmynderi och diskriminering.
Stockholm den 4 oktober 1996
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Marie Engström (v) Ulla Hoffmann (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Alice Åström (v)
Gotab, Stockholm 1996