Människor med funktionsnedsättningar börjar allt starkare att
ge uttryck för irritation över de negativa attityder de möter
hos företrädare för samhällsmaskineriet. Många uppfattar att
de inte blir tagna på allvar, att andra "vet bättre" vad de
behöver, att de utsätts för onödigt närgångna frågor i
samband med skilda bedömningar, att de helt enkelt inte
uppfattas som vuxna, självständiga individer.
Funktionshindrade blir helt enkelt utsatta för diskriminering i
ovan beskrivna situationer.
Vi har i Sverige under många år arbetat för attitydförändringar rent
generellt gentemot funktionshindrade, invandrare, kvinnor osv. Resultatet
måste ses som ganska bra om vi ser till svensken i allmänhet. Men vi kan inte
nöja oss med ett "ganska bra" resultat när det handlar om förhållningssätt
bland våra offentliganställda. Där måste ribban sättas mycket högre.
Nu är tiden mogen för att vi politiker tar tag i dessa frågeställningar. Vi har
redan påbörjat det när det gäller de äldre i Bemötandeutredningen. Även
bemötandet av människor med funktionshinder bör enligt Vänsterpartiets
uppfattning utredas. För att ge verklig tyngd åt uppdraget menar vi också att
handikapprörelsen skall inlemmas på ett mycket konkret och kraftfullt sätt i
denna utredning med tanke på utredningens orsak och syfte. Kanske ett
lämpligt tillfälle att pröva nya former för de statliga utredningarna?
Vänsterpartiet vill därför att också yngre funktionshindrades upplevelser av
attityder och bemötande tas in som en separat del i Bemötandeutredningens
arbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Bemötandeutredningen får
tilläggsdirektiv som handlar om funktionshindrades bemötande i den
offentliga sektorn enligt vad i motionen anförts om förmynderi och
diskriminering.
Stockholm den 4 oktober 1996
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Marie Engström (v)
Ulla Hoffmann (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Alice Åström (v)