Motion till riksdagen
1996/97:So415
av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (m)

Enskilda alternativ i äldreomsorgen


I sommar och höst har de äldres situation uppmärksammats i
den politiska debatten. Det är positivt, då inte minst
äldreomsorgens omfattning och kvalitet är en fråga som fört
en alltför undanskymd tillvaro de senaste åren.
Många människor är med fog oroade för kvalitetsutvecklingen i
äldreomsorgen. Konkret är många bekymrade över den vård och omsorg som
deras anhöriga idag erbjuds i de särskilda boendeformerna, d.v.s.
vårdboenden, serviceboenden och gruppboenden. Många frågar sig också
vilken sorts omvårdnad de själva kommer att kunna få i framtiden.
Socialstyrelsens rapport om utvärderingen av ÄDEL-reformen bekräftar att
det finns fog för denna oro.
Människor skall kunna lita på att kvaliteten i vård och omsorg genom-
gående är god. De skall dessutom ha goda möjligheter att inom ramen för sitt
biståndsbeslut (6 § socialtjänstlagen) själva välja det boende, den omsorg
eller den vård som passar dem bäst.
  Kvalitet i äldreomsorgen innebär inte bara att en verksamhet sköts
professionellt.
  Kvalitet är också att kunna välja var man vill bo och vilken typ av omsorg
man vill ha inom biståndsbeslutets ramar.
  Konkurrens mellan olika särskilda boendeformer och huvudmän är inte
bara grunden för valfrihet.
Konkurrens är en förutsättning för bättre kvalitet i
verksamheten. Idag hindras många enskilda initiativ inom
äldreomsorgen av stelbenta politiker och långsam byråkratisk
hantering. Det finns en helt omotiverad misstänksamhet
bland framförallt socialdemokratiska politiker mot enskilda
alternativ. Vi känner flera fall där enskilda vårdboenden och
gruppbostäder som skulle kunna erbjuda högre
personaltäthet, nyare lokaler, men ändå lägre kostnader än
motsvarande kommunala alternativ, har stoppats runt om i
landet. Detta är oacceptabelt och leder till misshushållning
med äldreomsorgens resurser, vilket drabbar de äldre i form
av försämrad kvalitet.
Inte minst när det gäller vård av senildementa och alzheimersjuka äldre
medborgare är köerna för god vård oacceptabelt långa. Trots detta hindras
seriösa enskilda alternativ från att växa fram. Resultatet är att ett stort
antal
äldre inte kan erbjudas fullgod vård, samtidigt som många människor får sina
drömmar och visioner om att starta enskilda gruppboenden krossade.
Många av dem som vill starta och driva enskilda gruppboenden är
människor med lång erfarenhet av äldreomsorg, som sett en möjlighet att
förbättra omsorgen för de äldre. Att sätta igång ett enskilt gruppboende
kräver stort engagemang och ekonomiskt risktagande. Detta risktagande ökas
av bristen på förutsebarhet i den kommunala hanteringen av projekten.
De enskilda alternativen särbehandlas jämfört med den kommunala
verksamheten. Enskilda alternativ uppmuntras alldeles för sällan av
kommunerna och erbjuds inte heller hjälp för att komma igång. Ofta
förefaller det vara svårt att få tillräcklig information om ärendets gång, vilka
krav som ställs och vilka tjänstemän som bör kontaktas.
De enskilda alternativen i äldreomsorgen är viktiga också som alternativa
arbetsgivare, inte minst för offentliganställda kvinnor, som idag är hänvisade
till kommunerna. I besparingstider är det än viktigare att varje möjlighet till
konkurrensutsättning och enskilda initiativ för att utveckla verksamheten tas
till vara.
Det borde rimligen vara ointressant vem som äger eller driver ett särskilt
boende, så länge som verksamheten uppfyller uppställda kvalitetskrav. Det är
ett samhällsintresse att de grundläggande kvalitetskraven är lika för alla
boenden, oavsett huvudman.
I flera år har en omfattande debatt pågått om de enskilda alternativens
kvalitet. Den debatten är viktig. Det är dock förvånande att samma debatt om
kvalitetskrav inte förs om de offentligt drivna alternativen, där en helt
dominerande del av landets äldre i särskilda boenden vistas. Det faktum att
ett vårdboende ägs och drivs offentligt innebär inte att det per definition har
godtagbar kvalitet.
Alla vårdboenden bör omfattas av samma kvalitetskrav och samma krav på
granskning. Därtill kommer att ersättningen för de vårdboende inte bör vara
beroende av huvudman, utan lika för alla äldre oavsett vilken huvudman de
väljer för sin omsorg.
Enskilda initiativ bör uppmuntras. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om hur enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna
kan garanteras villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda
alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är
likvärdiga med den kommunala verksamheten i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 4 oktober 1996
Sten Tolgfors (m)

Liselotte Wågö (m)