I sommar och höst har de äldres situation uppmärksammats i den politiska debatten. Det är positivt, då inte minst äldreomsorgens omfattning och kvalitet är en fråga som fört en alltför undanskymd tillvaro de senaste åren.
Många människor är med fog oroade för kvalitetsutvecklingen i äldreomsorgen. Konkret är många bekymrade över den vård och omsorg som deras anhöriga idag erbjuds i de särskilda boendeformerna, d.v.s. vårdboenden, serviceboenden och gruppboenden. Många frågar sig också vilken sorts omvårdnad de själva kommer att kunna få i framtiden. Socialstyrelsens rapport om utvärderingen av ÄDEL-reformen bekräftar att det finns fog för denna oro.
Människor skall kunna lita på att kvaliteten i vård och omsorg genom- gående är god. De skall dessutom ha goda möjligheter att inom ramen för sitt biståndsbeslut (6 § socialtjänstlagen) själva välja det boende, den omsorg eller den vård som passar dem bäst.
Kvalitet i äldreomsorgen innebär inte bara att en verksamhet sköts professionellt.
Kvalitet är också att kunna välja var man vill bo och vilken typ av omsorg man vill ha inom biståndsbeslutets ramar.
Konkurrens mellan olika särskilda boendeformer och huvudmän är inte bara grunden för valfrihet.
Konkurrens är en förutsättning för bättre kvalitet i verksamheten. Idag hindras många enskilda initiativ inom äldreomsorgen av stelbenta politiker och långsam byråkratisk hantering. Det finns en helt omotiverad misstänksamhet bland framförallt socialdemokratiska politiker mot enskilda alternativ. Vi känner flera fall där enskilda vårdboenden och gruppbostäder som skulle kunna erbjuda högre personaltäthet, nyare lokaler, men ändå lägre kostnader än motsvarande kommunala alternativ, har stoppats runt om i landet. Detta är oacceptabelt och leder till misshushållning med äldreomsorgens resurser, vilket drabbar de äldre i form av försämrad kvalitet.
Inte minst när det gäller vård av senildementa och alzheimersjuka äldre medborgare är köerna för god vård oacceptabelt långa. Trots detta hindras seriösa enskilda alternativ från att växa fram. Resultatet är att ett stort antal äldre inte kan erbjudas fullgod vård, samtidigt som många människor får sina drömmar och visioner om att starta enskilda gruppboenden krossade.
Många av dem som vill starta och driva enskilda gruppboenden är människor med lång erfarenhet av äldreomsorg, som sett en möjlighet att förbättra omsorgen för de äldre. Att sätta igång ett enskilt gruppboende kräver stort engagemang och ekonomiskt risktagande. Detta risktagande ökas av bristen på förutsebarhet i den kommunala hanteringen av projekten.
De enskilda alternativen särbehandlas jämfört med den kommunala verksamheten. Enskilda alternativ uppmuntras alldeles för sällan av kommunerna och erbjuds inte heller hjälp för att komma igång. Ofta förefaller det vara svårt att få tillräcklig information om ärendets gång, vilka krav som ställs och vilka tjänstemän som bör kontaktas.
De enskilda alternativen i äldreomsorgen är viktiga också som alternativa arbetsgivare, inte minst för offentliganställda kvinnor, som idag är hänvisade till kommunerna. I besparingstider är det än viktigare att varje möjlighet till konkurrensutsättning och enskilda initiativ för att utveckla verksamheten tas till vara.
Det borde rimligen vara ointressant vem som äger eller driver ett särskilt boende, så länge som verksamheten uppfyller uppställda kvalitetskrav. Det är ett samhällsintresse att de grundläggande kvalitetskraven är lika för alla boenden, oavsett huvudman.
I flera år har en omfattande debatt pågått om de enskilda alternativens kvalitet. Den debatten är viktig. Det är dock förvånande att samma debatt om kvalitetskrav inte förs om de offentligt drivna alternativen, där en helt dominerande del av landets äldre i särskilda boenden vistas. Det faktum att ett vårdboende ägs och drivs offentligt innebär inte att det per definition har godtagbar kvalitet.
Alla vårdboenden bör omfattas av samma kvalitetskrav och samma krav på granskning. Därtill kommer att ersättningen för de vårdboende inte bör vara beroende av huvudman, utan lika för alla äldre oavsett vilken huvudman de väljer för sin omsorg.
Enskilda initiativ bör uppmuntras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Sten Tolgfors (m) Liselotte Wågö (m)