Fortfarande svarar anhöriga för uppemot två tredjedelar av äldreomsorgen, i regel oavlönat. 80-åringar, ofta kvinnor, sköter jämnåriga - inte sällan med otillräcklig hjälp från samhället. Många anhörigvårdare får aldrig sova ostört en hel natt. Många gamla vill stanna kvar i hemmet och de flesta vill att främst deras närmaste ska ta hand om dem. Detta är positivt. Samhället har dock ansvar för att ge anhörigvårdare bättre villkor och stöd än vad fallet är för närvarande.
Sjukvårdspolitiken bör i ökad utsträckning behandla frågorna om situationen för anhöriga till de svårt och långvarigt sjuka. Anhöriga och andra närstående har länge varit en försummad grupp. Samhället har ofta lastat över ett orimligt ansvar på de anhöriga. Åtgärderna för att stödja de anhöriga bör därför intensifieras.
Frågan om anhörigstöd har på senare tid lyfts fram i debatten om äldrevård. I Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande SOU 1994:139 "Ny socialtjänstlag" behandlas i kapitel 15 frågan om stöd till anhöriga.
I det lagförslag som Socialtjänstkommittén för fram finns frågan om stöd till anhöriga också angivet i 1 kap 3 §, där mål, ansvar och uppgifter för socialtjänsten redovisas. För övriga delar i denna paragraf, exempelvis färdtjänst och hemtjänst, finns det därefter en utvecklande lagstiftning under kap 5, "Insatser på individnivå". Motsvarande lagförslag under kap 5 saknas vad gäller stöd till anhöriga. Detta är inte acceptabelt. Det är angeläget att den nya socialtjänstlagens kapitel 5 kompletteras med en paragraf med följande innehåll:
"-Socialtjänsten skall tillhandahålla insatser i form av stöd och avlastning för enskilda och familjer med ansvar för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående."
Eftersom anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgs- insatserna till äldre och till personer med olika slag av funktionshinder är det viktigt att lyfta fram detta på olika sätt. Förslaget till lagtext ovan är ett förtydligande och en markering av kommunens ansvar att tillhandahålla och aktivt erbjuda insatser i form av stöd och avlastning i olika former för enskilda och familjer. Denna markering är av stor betydelse för att lyfta upp anhörigstödet och tydliggöra att det ingår bland socialtjänstens grundläggande stödformer.
Detsamma bör gäller övriga frivilliga insatser. Till skillnad från vad som gäller i många andra länder har vi i Sverige inte tillräckligt uppmärksammat den resurs som frivilliga kan utgöra. Frivilliga ersätter inte sjukvårdspersona- len, men de kompletterar vården på ett mycket värdefullt sätt. Insatserna bidrar starkt till att förbättra livskvaliteten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser skall beaktas i samband med utformandet av den nya socialtjänstlagen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Chatrine Pålsson (kd) Ingrid Näslund (kd)