Den första januari 1992 infördes Ädelreformen som gav
kommunerna det samlade ansvaret för all äldrevård. Dock
kom läkarna att fortsatt höra till landstingen. Effekterna av
detta blev att den fasta läkartillgången på många sjukhem
minskade eller helt upphörde, eftersom man inte var klar
över hur man administrativt skulle lösa denna fråga. Den
husläkarlag som trädde i kraft den 1 januari 1994 bidrog inte
till att lösa det uppkomna problemet, delvis därför att
husläkarreformen inte fanns med i beslutsunderlaget inför
Ädelreformen.
I takt med de neddragningar i akutsjukvården i form av färre vårdplatser
och kortare vårdtider som den ekonomiska situationen samtidigt ledde till, har
kommunerna i äldreboendet fått ta hand om allt sjukare patienter. Som
situationen är i dag kan sjukhemmet inte ses som ett äldreboende. Merparten
av de gamla som bor där är i behov av kvalificerad medicinsk vård. Ansvaret
för denna vård vilar i dag på den medicinskt ansvariga sköterskan. Många av
dessa "Masar" har vittnat om det alltför tunga ansvar de då får bära.
Avsaknaden av en för sjukhemmets samtliga patienter ansvarig läkare med en
medicinsk helhetssyn har gjort att kvaliteten i det medicinska omhänder-
tagandet har försämrats, något som påtalats i Socialstyrelsens samtliga
utvärderingar av Ädelreformen. Till detta kan läggas det faktum att utan
ansvarig läkare får inte den övriga vårdpersonalen den handledning,
utbildning och det stöd i sitt löpande arbete, som är en förutsättning för en
god verksamhet.
När ovanstående brister framförts, har man varje gång hänvisat till att detta
är en fråga, som måste lösas av berörda parter, det vill säga kommun och
landsting. Men Socialstyrelsen kan i sin femte och sista utvärdering av
Ädelreformen konstatera att så uppenbarligen ännu inte skett.
Efter att ha lyssnat till dessa parter i den av riksdagen den 23 maj 1996
anordnade offentliga utfrågningen om äldrefrågor ställer jag mig tveksam till
huruvida parterna själva förmår att nå en lösning i denna för patienter och
personal så viktiga fråga. En av parterna framhöll att det kanske behövdes en
större tydlighet från statens sida om hur läkarnärvaron vid sjukhemmen i
framtiden skulle garanteras.
Jag tror alltså att tiden nu är mogen att på det sätt regeringen finner
lämpligast, måhända i yttersta fall via lagstiftning, säkerställa att god och
likvärdig medicinsk vård till alla gamla på våra sjukhem ges genom att tillse
att det vid varje sjukhem finns en läkare med geriatrisk kompetens, som har
det medicinska helhetsansvaret för vårdplanering och tillsyn för sjukhemmets
samtliga patienter och därmed också det övergripande ansvaret för
vårdpersonalens stöd och handledning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkartillgången på sjukhemmen.