På senare tid har vi i vårt samhälle alltmer börjat fokusera på
den stora gruppen pensionärer. Vi talar med uppskattning om
deras kunskap och erfarenhet och vi börjar mer och mer
fundera på hur vi skall ta till vara den resurs som de utgör.
Dessa unga äldre är utifrån sin ålder vitala både till kropp
och själ och med samhällets nyvunna insikt i deras värde,
kommer de sannolikt att kunna leva ett rikt liv på äldre dar.
Men jämsides med denna grupp har vi en alltmer växande grupp äldre i
mycket höga åldrar. Av de cirka 18 procent av befolkningen som i dag är
över 65 år är cirka 400 000 över 80 år, och denna andel kommer att kraftigt
öka under den närmaste tioårsperioden. Det är väl känt att åldersförändringar
och funktionsnedsättningar främst drabbar denna grupp. Demenssjukdomarna
blir exempelvis allt vanligare i takt med allt högre åldrar. Dessa gamla talar
vi emellertid mindre om och för.
I Socialstyrelsens slututvärdering av Ädelreformen (april 1996) påtalades
brister i bland annat sjukhemsvården, sådana som man redan i den första
utvärderingen pekat på. Brister i rehabilitering, tillgång till ansvarig läkare
på
varje sjukhem liksom den palliativa vården har alltså inte kunnat avhjälpas på
ett tillfredsställande sätt under de fem år som den nya organisationen funnits.
Kanske kan detta bland annat bero på att de människor som är drabbade, våra
mycket gamla, jämfört med andra utsatta grupper i samhället, exempelvis
barnen, inte har det stora utbud av organisationer och enskilda som för deras
talan och som därmed skulle kunna få en ändring till stånd.
De har heller inte en FN-konvention till skydd eller en motsvarighet till den
statliga barnombudsmannen som garant för sina intressen.
Jag anser därför att dessa våra mycket gamla och sjuka, i likhet med barnen
och de handikappade, har behov av en statlig myndighet som kraftfullt kan
bevaka och driva deras frågor. Detta behov blir alltmer akut mot bakgrund av
den befolkningsutveckling vi har att se fram emot. Därför anser jag att en
äldreombudsmannafunktion bör inrättas.
En äldreombudsman skall vara talesman för de alltfler gamla i höga åldrar
som, ofta bokstavligt talat, inte själva kan göra sig hörda; de kroppsligt svårt
sjuka, de som lider av demenssjukdom och alla andra utsatta äldre.
En äldreombudsman skall påverka samhällets utveckling och uppbyggnad,
ta initiativ i övergripande äldrefrågor, allt för att de speciella behov som den
mycket gamla människan har skall kunna tillfredsställas på ett för henne
värdigt sätt. En äldreombudsman skall också vara opinionsbildare och arbeta
för att en attitydförändring till åldrandet och därmed till våra äldre kommer
till stånd.
I takt med att vi i vårt samhälle får allt fler gamla i allt högre åldrar anser
jag att det nu brådskar med införandet av den ombudsman, som skall
tillvarata de äldres intressen. Därför bör regeringen snarast låta utreda
behovet och arbetsformerna för en sådan ombudsmannafunktion.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda behovet och inrättandet av en statlig äldreombudsman.