Införandet av lagen om särskilt stöd och service - LSS - och
lagen om personlig assistans - LASS - var den största och
viktigaste handikappreformen i Sverige. Våren 1996 beslöts
efter förslag från regeringen att reformen skulle försämras ur
de handikappades synpunkt vad beträffar tidsram för beslut
om assistansersättning, definitionen av begreppet personlig
assistans och avgränsningen mellan statens och
kommunernas ansvar. Moderata samlingspartiet gick emot
dessa försämringar då vi såg att de hotade reformens själva
andemening och intentioner. Det syntes också ovärdigt att
lägga en besparing om 225 miljoner kronor på de svagaste
grupperna i samhället varför alternativ anvisades. Farhågorna
att besparingarna skulle drabba de handikappade avvisades
utan att man kunde redogöra för hur detta skulle kunna
undvikas. Idag kan vi redan se hur de svagaste drabbas.
De handikappades organisationer visar hur assistans i skola och daglig
verksamhet tas bort för dem som har "särskilda skäl" enligt riksdagens
beslut. Assistansen i form av "påputtning", d.v.s. hjälp att ta initiativ, tas
bort
från de handikappade av försäkringskassorna trots socialdemokratiska löften
i debatten och trots att riksdagen i sitt beslut tog bort ordet "praktisk" som
regeringen använt i sin proposition om rätten till personlig assistans där
"praktisk hjälp" anges som förutsättning. Denna ändring gjordes av
riksdagen för att säkerställa assistans åt dem som behöver hjälp till initiativ.
De handikappade säger: "Nu skärs det grymt i vår livskvalitet" (ur öppet brev
till riksdagens ledamöter om personlig assistans). Genom att
försäkringskassorna säger nej till den personligt valda assistansen i skola och
daglig verksamhet uppstår det "hål" i assistansverksamheten som leder till en
tvångsdelkommunalisering av hjälpen. Hela tanken med självbestämmande
och kontinuitet förfelas samtidigt som en orimlig administrativ process
skapats för att köpslå om och fördela timmarna. Den avsedda besparingen
försvinner i ett administrativt träsk.
Det verkliga utfallet av Socialdemokraternas och Centerns förändringar av
LSS och LASS tycks ha blivit precis så hårt slående mot de handikappade
som vi fruktade och framhöll. Enligt vår mening måste de beslut som togs
vid behandlingen av 1995/96:SoU15 "Vissa frågor om personlig assistans"
rivas upp och den tidigare lagstiftningen återställas till dess det finns
underlag för en seriös prövning av reformen. En sådan genomgripande
reform som LSS och LASS behöver verka några år innan en utvärdering kan
göras på ett meningsfullt sätt vilket den sista tidens utveckling kraftigt
bestyrkt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvenserna av försämringarna av LSS- och LASS-
lagstiftningen,
2. att riksdagen beslutar om återställande av LSS- och LASS-lagstiftningen
till 1993 års utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.