med anledning av prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen
1 Inledning
Det viktigaste i regeringens proposition är införandet av en riksnorm för
det ekonomiska biståndet. Vänsterpartiet har under långt tid drivit frågan
om en riksnorm, och vi är mycket positiva till att denna nu förverkligas.
Det är 90-talets ekonomiska kris och sociala nedskärningar som gjort att
det blivit nödvändigt att lagreglera biståndet och på så sätt garantera ett
ekonomiskt skyddsnät för medborgarna.
Däremot blev det ingen ny socialtjänstlag. Det blev en ny utredning.
Regeringen anser att det just nu pågår så stora sociala förändringar att det
inte är möjligt att göra en helt ny lagstiftning på det sociala området. Våren
1998 anser regeringen att utredningen ska kunna lägga fram förslag till en ny
lag. Därefter kan en ny socialtjänstlag presenteras för riksdagen.
Den nya utredningen skall komplettera Socialtjänstkommitténs arbete med
att göra en översyn av hur förändringarna i transfereringssystemet påverkat
socialtjänsten och hur den nya rollen ser ut. Utredningen skall värdera hur
den ekonomiska krisen påverkat socialtjänsten. Den ska göra en översyn av
hela lagens struktur genom att analysera socialtjänstens service till inne-
vånarna kontra kravet på att sköta vård- och behandlingsinsatserna. Utred-
ningen skall också se över socialtjänstlagen avseende avgränsningarna
mellan rättighets- och skyldighetslagstiftningen. Vidare skall den se på lag-
stiftningen om socialtjänstens arbetsmarknadsrelaterade verksamhet och
slutligen skall utredningen se över hur tillsynen av socialtjänsten fungerar.
Det verkar vara ett tuppfjät mellan fattigvård och socialtjänst. Det är
många som tycks bäva inför att förvandla fattighjälpen till en social rättighet.
Den fråga som Vänsterpartiet har ställt sig är om regeringens förslag till
ändring i socialtjänstlagen är ett steg bort från fattigvården eller om det är
ett
steg tillbaka till en svunnen tid då allmosor var det som samhället gav de
fattiga.
Vi kan konstatera att regeringens förslag till revideringar av lagen är ett
steg framåt på en väg och ett steg tillbaka på en annan väg.
En listning av rättigheter och därmed sammanhängande möjligheter till
besvärsrätt är en viktig förändring. Det är positivt att en riksnorm och en
ekonomisk miniminivå bestäms i socialtjänstlagen.
Propositionen präglas därefter av ett kompromisstänkande som kan bli till
men för helheten när den nya socialtjänstlagen utformas. En av de frågor vi
ställt oss är hur kommunerna kommer att reagera på individens lagliga rätt
till bistånd. Kommer kommunerna, med hänvisning till det ekonomiska
läget, att slaviskt följa riksnormen? Kommer det som nu anses vara en skälig
rättighet som exempelvis en egen säng, tandvård, läkemedel m.m. att
inkräkta på det som i förslaget anges som försörjningsstöd? Blir det så anser
Vänsterpartiet att vi är inne på fel väg. Om det som i dag anses ingå som ett
skäligt bistånd enbart kan överprövas genom kommunbesvär befarar vi att
det kan få negativa konsekvenser för biståndstagaren.
Vänsterpartiet föreslår därför att den aviserade utredningen om en ny
socialtjänstlag i sina direktiv ges i uppgift att noggrant följa kommunernas
agerande i förhållande till de ändringar i socialtjänstlagen som nu föreslås.
En sådan utvärdering bör prioriteras av kommittén så att hänsyn kan tas till
om en del av det bistånd som nu ligger under kommunalbesvär måste växlas
över till förvaltningsbesvär.
Vänsterpartiet har föreslagit att staten genom en skatteväxling eller på
annat sätt övertar ansvaret för kommunernas ekonomiska bistånd till den
enskilde. En sådan lösning saknas i propositionen. Vad vi kunnat utläsa om
kostnader är att regeringen anser att dess förslag till riksnorm är någorlunda
kostnadsneutralt.
2 Ett steg fram
En riksnorm för socialt ekonomiskt bistånd ser vi som ett steg bort från
fattigvårdstänkandet. Det är skönt att vi efter så många års utredande nu
kommit fram till en i lag angiven miniminivå för försörjning, en nivå
som alla i Sverige kan räkna med oberoende av bostadsort. Det är steget
bort från socialbidragets stigmatiserande inverkan och bort från den
rädsla och förödmjukelse som det innebär att be om socialhjälp. Socialt
bistånd blir med andra ord realt sett en rättighet. Vänsterpartiet tillstyrker
detta men vi vill diskutera nivån på detta bistånd och möjligheterna till
en utökad besvärsrätt.
2.1 Socialarbetarna
Det finns mycket att göra för att förbättra socialtjänsten. Detta måste
göras trots den stora och ökande arbetsbelastningen. Nu införs i lagen en
regel om att det ska finnas kompetent personal med en lämplig utbildning
och erfarenhet. Vänsterpartiet ser detta som ett framsteg.
Mycket av arbetet inom socialtjänsten är fortfarande att beteckna som en
räcka av försök-misstag. Vi vet att det finns många bra projekt på det sociala
området men mycket mer än vad som nu görs måste göras. Den förnyelse
som behövs måste komma från socialarbetarna själva. Bl.a. måste de
systematiskt dokumentera och utvärdera sitt arbete. På så sätt kan utveck-
lingsarbeten komma i gång och då inte bara som enskilda projekt vid sidan
av kärnverksamheten.
Erfaren och välutbildad personal kan också ge bättre förutsättningar för
forskningens utveckling på det sociala området. Därtill tror vi att utbildning
och kompetensutveckling leder till ett bättre bemötande mot dem som tvinga
söka bistånd. Vår bedömning är att en riksnorm också ger större utrymme åt
utvecklingsarbete.
Kravet på en god kvalitet skrivs in i lagen. Det ger utrymme för en
utveckling mot kvalitetssäkring eller, med ett bättre ord, kvalitetsutveckling.
I dag finns inga specifika och säkra metoder för uppföljning, utvärdering och
kvalitetsutveckling. Sådana metoder anser vi måste utvecklas och tillföras
socialtjänsten.
Vi ser det också som positivt att regeringen understryker samverkan med
andra myndigheter och att en ny bestämmelse skrivs in om att socialtjänsten
bör stödja frivilliga organisationer, vilket inte innebär att socialtjänsten
fråntas sitt huvudansvar.
2.2 Barnperspektivet
Lagens portalparagraf tillförs ett barnperspektiv. Barnen tillförsäkras
rätten att komma till tals i frågor som rör dem personligen. Barn och
unga ska erbjudas stöd och hjälp i samband med adoptions-, vårdnads-
och umgängesärenden. Regeringen föreslår att skyldigheten att anmäla
till socialtjänsten om barn befaras fara illa ska utvidgas. Alla
yrkeskategorier inom offentlig och privat verksamhet som rör barn och
ungdom kommer att omfattas av denna skyldighet. Det gäller också
skyldighet att lämna uppgifter till domstol. Utredningsskyldigheten
tidsbegränsas till fyra månader och förtydligas. När placeringar av barn
sker ska det alltid upprättas en vårdplan. Det ges lagliga möjligheter att
förbjuda någon att ta mot barn i familjedaghem och feriehem.
Socialnämndens skyldighet att ge stöd till barn, föräldrar och familjehem
markeras, likaså möjligheten att ge ersättning till familjehemsföräldrar.
Vänsterpartiet är av den uppfattningen att rätten till umgegängesresor för
barn ska falla under förvaltningsbesvär liksom barns rätt till vård och
behandling.
2.3 Äldre och funktionshindrade
Socialtjänstlagen borde göra en boskillnad mellan äldre och
funktionshindrade. Det görs inte, utan regeringen fortsätter att
sammanföra de båda grupperna trots olika behov. Vänsterpartiet anser att
regeringen både rubrik- och innehållsmässigt borde särskilja dessa
grupper så att inte funktionshinder och äldre alltid görs analogt med
varandra. Det försvårar exempelvis att se unga funktionshindrades behov
som är helt annorlunda än äldres, även i förhållande till äldre med
funktionshinder. När det gäller detta bör regeringen ge den nya
utredningen i uppdrag att komma med förslag till en förändring.
Ålderdom, funktionshinder eller om någon har en allvarlig sjukdom och är
i behov av särskild vård och omsorg ska inte längre kunna vara hinder för att
flytta till en annan kommun. I anslutning till 6 § socialtjänstlagen införs en
regel om att det förhållandet att sökandes behov är tillgodosett i hem-
kommunen inte ska beaktas vid prövningen.
Det införs helt nya bestämmelser som säger att genom stöd och avlösning
ska socialtjänsten underlätta för anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre
och människor med funktionshinder. Tyvärr sägs i kommentaren till lagen att
detta ska vara ett frivilligt åtagande från kommunens sida.
Utvecklingen på avgiftsområdet uppmärksammas genom att tillsynsmyn-
digheten ska göra uppföljningar. Det gäller rättssäkerhetsaspekter och den
enskildes rätt till en skälig levnadsnivå även om behov av vård och omsorg
finns. Vad som ytterligare behöver markeras är att färdtjänst och hemtjänst
till äldre och funktionshindrade inte skall prövas mot den enskildes ekonomi
utan ha en generell prägel.
3 Ett steg tillbaka
Det är främst försämringarna i prövningsrätten som vi anser var ett steg
tillbaka i förhållande till nuvarande regler som i stort har styrts av
Socialstyrelsens rekommendationer och som utvecklats som rättspraxis.
Nu bryter ändringarna i socialtjänstlagen denna rättspraxis. Detta görs
genom uppräkningen av vilken sorts bistånd som får pröras genom
förvaltningsbesvär, dvs. att få rätt till ett bistånd och en lista över vilket
bistånd som enbart kan ställas under en laglighetsprövning, dvs.
kommunalbesvär.
3.1 Möbler m.m.
Att ha en egen säng borde tillhöra de mänskliga rättigheterna. TV är
också numera något som ingår i varje hems standardutrustning.
Vänsterpartiet anser att möbler, husgeråd, TV m.m. skall ingå i det
bistånd som skall kunna prövas efter behov, en bedömning som hittills
har delats av länsrätterna. Vänsterpartiet vill inte genom en förändring av
besvärsrätten, vilket nu regeringen föreslår, ändra till något som vi anser
vara sämre. Det kan resultera i hembesök för att göra översyn av sängar
och andra möblers beskaffenhet och huruvida personen ifråga kan leva
utan TV. Det är mycket problemfyllt och nästan omöjliga avgöranden
som uppstår. Vetskapen om att saken kan överprövas med
förvaltningsbesvär tror vi eliminerar sådant beteende.
3.2 Tandvård
Vänsterpartiet anser att all tandvård ska sortera under rubriken skälig
kostnad och preciseras i lag. Detta innebär att det kan bli en prövning
genom förvaltningsbesvär. Vi tror att gränsdragningsproblemen annars
blir alltför svåra. En självklarhet borde vara att årlig kontroll av
tandstatus och åtgärder i samband med denna kontroll ska finnas med
som en skälig kostnad och ingå i den omsorg och vård som den enskilde
har rätt till. Förebyggande tandvård eller annan nödvändig tandvård
förefaller inte finnas med i den listning av akut tandvård som regeringen
gjort.
Tandvårdsförsäkringen har under de senaste åren urholkats på ett sådant
sätt att det i praktiken är omöjligt för en person som får bistånd att betala en
tandläkarräkning utan att det gröper ett stort hål i hushållskassan. Vänster-
partiet anser därför att all tandvård, även förebyggande tandvård som tand-
hygienundersökningar och saneringar, skall preciseras i lag och att avslag
därmed ska kunna överklagas.
3.3 Psykoterapi
På samma sätt som när det gäller tandvård hävdar vi att psykiatrisk
behandling ska kunna tillhöra den omsorg och vård som den enskilde ska
ha rätt att vid behov få och vid avslag få prövad i form av
förvaltningsbesvär. Alla och envar vet att psykiska besvär i olika former
kan leda till att en människa får sådana svårigheter i sin livsföring att det
kan bli till ett svårt handikapp. Den människan kan hamna helt utanför en
arbets- och samhällsgemenskap. Att ge psykologisk
behandling/psykoterapi kan öppna för en fullständig rehabilitering av en
person. Denna behandlingsform ska, enligt regeringens förslag, inte ingå
som en del av den enskildes skäliga rätt som vid behov ska ges av
kommunen. Vänsterpartiet vill att detta införs i den del av omsorgs- och
vårdbiståndet som den enskilde har rätt att få prövad genom
förvaltningsbesvär.
3.4 Avlösar- och ledsagarservice
Avlösar- och ledsagarservice tas i propositionen upp som frivilliga
insatser för kommunerna. När det gäller avlösarservicen kommer detta
att drabba föräldrar till funktionshindrade barn och anhöriga som bistår
sina nära. När det gäller ledsagarservicen drabbas alla som behöver
denna insats men inte tillhör LSS personkrets. Detta kommer antagligen
att innebära att man som enskild inte ens kan få frågan laglighetsprövad
eftersom det varken är en rättighet för den enskilde eller en skyldighet
för kommunen att tillhandahålla dessa serviceinsatser.
Vänsterpartiet anser att avlösar- och ledsagarservice måste kunna prövas
på samma sätt som hemtjänst och färdtjänst, dvs. genom förvaltningsbesvär.
3.5 Vård och behandling av missbrukare
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag om att den enskilde inte ska få
överklaga den vård och behandling som kommunen erbjuder. Den
vårdinsats som erbjuds ska kunna överklagas. Detta ska kunna jämföras
med den överklagningsrätt som äldre har om de inte är nöjda med den
boendeinsats som kommunen vill ge dem.
Regeringens förslag innebär att den som vill komma bort från sitt beroende
och önskar plats på ett behandlingshem berövas sin rätt att överklaga om
kommunen i stället erbjuder en öppenvårdsbehandling. Vi förstår inte
regeringens argumentation för att biståndet till den enskilde med missbruks-
problem inte skulle prövas genom förvaltningsbesvär. Regeringen säger i
propositionen: "Vad den enskilde och kommunen kan ha olika uppfattningar
om är i första hand valet av insatser och utformningen av insatsen. Detta är
knappast en fråga som lämpar sig för juridisk överprövning." (Se propo-
sitionen sidan 93.) Detta ger socialtjänsten och inte den enskilde tolknings-
företräde när det gäller valet av behandlingsmetod.
När det gäller att upphöra med ett missbruk är det viktigaste att miss-
brukaren själv kommit till insikt och vill sluta med droger. Även efter ett
sådant beslut krävs stora ansträngningar och stöd för att lyckas. En lyckad
rehabilitering grundar sig oftast på den enskildes erfarenheter där önskemålet
av behandlingsform är avgörande. Framgången ligger i att detta respekteras.
Socialtjänsten arbetar med ett stort mått av frivillighet. Tvång tillhör en
förfluten tid utom när det gäller missbrukare. Med det perspektivet är det
rimligt att ta hänsyn till missbrukarens val och vilja. Denna rättighet måste
kunna överklagas om socialtjänsten ställer sig negativ och avslår önskemålet
om vård- och behandlingsinsats. En motsättning om "insatser eller
utformningen av insatser" anser vi i allra högsta grad vara en juridisk fråga,
och Vänsterpartiet anser att enbart en laglighetsprövning kommer att försvåra
rehabiliteringen. Vi anser också att det strider mot socialtjänstlagens
portalparagraf om att verksamheten "ska bygga på respekt för människors
självbestämmande och integritet".
Beträffande 11 § socialtjänstlagen anser Vänsterpartiet att den har en
allvarlig brist när den inte tar upp stöd åt anhöriga till missbrukare. Det kan
vara genom ett aktivt stöd från personkretsen kring en missbrukare som
rehabiliteringen blir framgångsrik. Särskilt gäller detta efter en behandlings-
insats. Vänsterpartiet föreslår att den nya utredningen får till uppgift att se
över möjligheten att ålägga socialnämnderna att aktivt stödja den närmaste
personkretsen till en missbrukare.
3.6 Adoption
Vänsterpartiet har tidigare i år motionerat om en förändring i
socialtjänstlagen så att det blir enklare med internationella adoptioner.
I socialtjänstlagens 25 § regleras nämndens handläggning. Där sägs: "När
ett visst barn har föreslagits för adoption, skall socialnämnden skyndsamt
pröva om den skall ge samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta." Vi
menar att detta är för oprecist. Vi håller med adoptionsorganisationerna som
befarar att med en sådan formulering kan det ta tid att få ett samtycke. För en
socialnämnd eller handläggare kan skyndsamt vara när tid ges, och vi vet att
socialnämnderna har en stor arbetsbelastning. Trots detta tycker vi att detta
ska ha en hög prioritet och få förtur framför andra viktiga göromål.
Vänsterpartiet föreslår därför att lagtexten skyndsamt byts ut mot att
socialnämnden inom sju vardagar ska pröva om det ska ges samtycke till att
adoptionsförfarandet får fortsätta.
3.7 Mormorsupproret
Regeringen tycks helt ha undgått att upptäcka att det förekommit ett
mormorsuppror i landet. Det är mormödrar (och även farmödrar) som
slutit sig samman. Mormödrarna anser att de nästan undantagslöst blir
förbigångna när det görs ett omhändertagande av deras barnbarn.
Vänsterpartiet anser det vara naturligt att det första som bör göras vid en
placering av ett omhändertaget barn är att se om det går att göra detta i
den närmaste personkretsen. Så här skriver regeringen: "Ändå visar
internationell och svensk forskning att sådana placeringar kan vara att
föredra om man ser till ett livsperspektiv. Det finns många skildringar av
hur barn, som under flera år varit placerade i ett 'främmande'
familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet och av de
biologiska föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet." Mot bakgrund av
denna skrivning finner vi det obegripligt att regeringen inte kan slå fast
att släktingplaceringar och andra placeringar i ett nära nätverk först ska
prövas. Prövning innebär inte placering. Är denna olämplig ska den
givetvis inte genomföras.
Vänsterpartiet ser det som självklart att socialtjänsten a) i varje läge ska ha
barns bästa för ögonen vid en placering, b) först ska söka en familjehems-
placering hos anhöriga och i det nära nätverket.
Vi anser att den utredning som ska komma med förslag till en ny social-
tjänstlag även bör få i uppdrag att se över så att en första prövning görs av
sådana familjehemsplaceringar.
3.8 -25 år
Regeringen föreslår att nya bestämmelser införs i socialtjänstlagen vilka
ger kommunerna rätt att begära att ungdomar som är under 25 år, och
som får försörjningsstöd, ska delta i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet. Den enskilde ska därmed få bättre
möjligheter att försörja sig själv i framtiden. Om den enskilde avböjer
ska han eller hon kunna vägras försörjningsstöd. Beslutet att inte ge ut
försörjningsstöd vid vägran ska enligt regeringen kunna överklagas med
förvaltningsbesvär.
Regeringen har givit Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i upp-
drag att utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbets-
lösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden
eller utbildningssystemet. Det ska gälla ungdomar i åldrarna 20-24 år.
Ungdomarna ska ges möjlighet till meningsfull sysselsättning i form av
arbete, arbetsträning, utbildning eller annan kompetensutveckling.
Vänsterpartiet ser positivt på regeringens förslag att göra satsningar för att
ge arbetslösa ungdomar meningsfull sysselsättning. Vi är också positiva till
regeringens skrivningar i propositionen om ett ökat behov av samverkan
mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Det skapar en bättre helhets-
syn och underlättar insatser till gagn för den enskilde.
Redan nu föreslår regeringen att nya bestämmelser införs i socialtjänst-
lagen som ger kommunerna rätt att begära att den som är under 25 år och får
försörjningsstöd ska delta i ovanstående verksamhet. Vänsterpartiet anser
dock att riksdagen ska avvakta med beslut om en sådan lagstiftning av
följande skäl:
För att få ett i alla avseenden väl avvägt beslut bör man invänta redovis-
ningen av Arbetsmarknadsstyrelsens och Socialstyrelsens uppdrag att ta fram
förslag på sysselsättnings- och kompetenshöjande åtgärder. Kostnadsfördel-
ningen mellan staten och kommunerna för denna typ av verksamhet måste
klargöras.
Det bör klart och tydligt anges att den ersättning som ungdomarna får för
utfört arbete ska betraktas som lön och att den lagstiftning som gäller på
arbetsmarknaden därmed ska gälla. Ersättningen bör sättas till en sådan nivå
så att den enskilde ges rimlig möjlighet till försörjning och därmed skapa
ytterligare stimulans för ungdomarna att delta i kompetenshöjande verk-
samhet eller praktik.
Skrivningen i 6 c § "- - - men av särskilda skäl är i behov av - - -" bör
förtydligas. Enligt Vänsterpartiets mening bör det tolkas som att exempelvis
påbörjad utbildning ska kunna avslutas även om den enskilde fyllt 25 år.
Vidare bör det ytterligare utredas om försörjningsstöd ska kunna villkoras
på det sätt som regeringen föreslår. Vänsterpartiet är av den uppfattningen att
i det här fallet avsedd verksamhet, sysselsättnings- och kompetenshöjande
åtgärder, bör ske inom ramen för arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde.
Därmed behåller också socialbidraget sitt ursprungliga syfte att vara ett
tillfälligt ekonomiskt stöd.
3.9 Villkor för försörjningsstöd
Som en följd av att Vänsterpartiet vill avvakta med beslutet om åtgärder
för ungdomar upp till 25 år, föreslår vi riksdagen att 6 § c slopas. Då vi
därtill inte vill införa en "arbetsplikt" i lagen föreslår vi också att
riksdagen även avslår 6 § d och e, där det bl.a. sägs: "Om den enskilde
utan godtagbara skäl avböjer att delta i praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet som anvisas - - - får fortsatt
försörjningsstöd vägras eller nedsättas." Vi anser att detta strider mot
socialtjänstlagens portalparagraf om respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.
3.10 Vem har försörjningsskyldigheten?
Vänsterpartiet anser att försörjningsskyldigheten måste klargöras
tydligare främst i förhållande till föräldrabalken. SoL 6 a § säger: "Den
enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att
leva ett självständigt liv." 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken säger
att föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot barnet upphör när barnet
fyller 18 år om inte barnet går i skolan då underhållsskyldigheten
utsträcks, dock längst till dess barnet fyller 21 år. Vissa kommuner
tillämpar lägre norm för livsmedel, kläder, hygien och fritid för
hemmaboende ungdomar mellan 18 och 20 år och för hemmaboende
vuxna 20 år och uppåt. En 25-åring som p.g.a. arbetslöshet hyr ett rum
hos sina föräldrar får lägre bistånd än om han eller hon hyrt ett rum hos
en granne. Andra kommuner anser att ungdomar och vuxna som av en
eller annan anledning tvingas flytta hem till föräldrarna för att minska
sina fasta kostnader - eller p.g.a. arbetslöshet inte kan få egen bostad -
ska betraktas som inneboende, vilket innebär att man delar kostnaderna
för tidning, telefon, hyra, el hemförsäkring m.m. medan man betraktas
som ensamstående vad gäller livsmedel, kläder, hygien och fritid. Det
sistnämnda förefaller mer korrekt.
Sverige ses som ett av de ledande länderna i världen vad gäller jämställd-
het. En bra familjepolitik har varit helt avgörande för kvinnors frigörelse.
När den ömsesidiga underhållsskyldigheten mellan föräldrar och vuxna barn
togs bort ur föräldrabalken 1978 gjordes det med hänvisning till existerande
socialförsäkringsförmåner. Mödrar - liksom fäder - har haft ekonomiskt
ansvar för sina barns försörjning till dess de fyllt 18 år. Därefter har både
föräldrar och det vuxna barnet betraktats som enskilda individer i ekono-
miskt hänseende. När socialnämnderna i vissa kommuner förutsätter att t ex
en mor skall dela kostnader för livsmedel, kläder, hygien, fritid och vissa
förbrukningsvaror med sitt i lagens mening vuxna barn, förutsätts indirekt att
de två sköter matlagning, tvätt och städning tillsammans. Normen bygger på
att en moder som sluppit det ekonomiska försörjningsansvaret för ett vuxet
barn återigen måste planera sin middag och matlagning tillsammans med det
vuxna barnet. Först då blir det möjligt med de kostnadsinbesparingar
generellt som t ex en lägre livsmedelsnorm för vuxna barn innebär.
Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att samtliga kommuner
betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hän-
seende vad gäller livsmedel, kläder, hygien och fritid så som det är sagt i
föräldrabalkens 7 kap. 1 § andra stycket och så som det är sagt i SoL 6 a §.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
3.11 Aktiv och meningsfull tillvaro
När det gäller de äldres situation i samhället har regeringen i 19 § SoL
tagit bort formuleringen "en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra". I stället menar regeringen att det moderniserats till "att leva
och bo självständigt och under trygga förhållanden och med respekt för
deras självbestämmande och integritet".
Vänsterpartiet anser att detta är en mycket stor försämring. Vi delar inte
regeringens föreställning om att uttrycket frammanar en bild av en passiv och
ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap. Vänsterpartiet anser
att skrivningen om en aktiv och meningsfull tillvaro är ett uttryck för den
strävan vi har efter en god samhällsgemenskap för äldre människor.
Vänsterpartiet föreslår att till den av regeringen föreslagna formuleringen
även läggs en formulering om "en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra" som mål för arbetet med äldre människor. Den nuvarande skriv-
ningen har också lyft fram kommunernas ansvar för bland annat rehabilite-
ring av äldre som skrivits ut från sjukvården.
4 Könsbaserad statistik
Idag finns hos de flesta myndigheter en medvetenhet om den
könsbaserade statistikens betydelse för jämställdheten mellan kvinnor
och män. Könsbaserad statistik synliggör förhållandena mellan könen
och visar på missförhållanden som kan visa på könsdiskriminering. Utan
könsbaserad statistik kan inte heller några konsekvensanalyser göras.
För socialnämnderna är det av största vikt att det förs könsbaserad statistik.
Om kommunen skall anslå medel och åtgärder för missbrukare, är det viktigt
att veta om flertalet är kvinnor eller män, med tanke på att behandlingen och
problematiken skiljer sig avsevärt mellan könen. Idag kan en socialnämnd
besluta att lägga ner t ex alla vävstugor i kommunen, trots att det stora
flertalet pensionärer är kvinnor, därför att man inte för könsbaserad statistik.
Könsbaserad statistik på individnivå är också viktig för socialforskningen.
Därigenom kan avslöjas om t ex kvinnliga pensionärer får mindre hemtjänst
än manliga, om kvinnor får mindre ekonomiskt bistånd än män, om kvinnor
eller män överhuvudtaget behandlas diskriminerande inom socialtjänsten.
För att skapa en grund för könsbaserad statistik föreslår Vänsterpartiet att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att Statistiska centralbyrån utformar
direktiv för hur könsuppdelad statistik skall utformas för olika myndigheter,
även på kommunal nivå.
5 Socialbidraget en statlig angelägenhet
Vänsterpartiet anser att socialbidraget ska vara en statlig angelägenhet.
Vi vill att ansvaret för socialbidragen flyttas från kommunerna till staten.
Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning vara kostnadsneutral.
Det kan exempelvis göras genom att de generella statsbidragen till
kommunerna minskar i motsvarande mån. Vänsterpartiet föreslår därför
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur kostnaderna och
ev. organisation av socialbidragen kan övertas av staten.
Det är också viktigt - oavsett graden av statligt övertagande av kostnads-
ansvaret - att finansieringsprincipen upprätthålls. Ett beslut om socialtjänst-
lagen som leder till merkostnader för kommunerna ska följas av en reglering
av statsbidragen så att kommunerna kompenseras för denna merkostnad.
6 Hemställan
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i
socialtjänstlagen mottas av kommunerna enligt vad i motionen anförts
om behovet av åtgärder,
2. att riksdagen beslutar att umgängesresor för barn liksom barns
rätt till vård och behandling skall ingå i det som i socialtjänstlagen
betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av
förvaltningsbesvär,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att göra en boskillnad mellan äldre och
funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om deras olika behov,
4. att riksdagen beslutar att möbler, husgeråd, TV m.m. skall ingå i
det som i socialtjänstlagen betraktas som ett grundläggande
konsumtionsbehov och skall kunna prövas i form av
förvaltningsbesvär,
5. att riksdagen beslutar att tandvård skall ingå i det som i
socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd i form av vård och skall
kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,
6. att riksdagen beslutar att psykologisk behandling/psykoterapi
skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och
kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,
7. att riksdagen beslutar att avlösar- och ledsagarservice skall ingå
i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna
prövas i form av förvaltningsbesvär,
8. att riksdagen beslutar att vård och behandling av missbrukare
skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och
kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i 11 § SoL föra in en bestämmelse om att
socialnämnden aktivt skall stödja anhöriga till missbrukare,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över möjligheten att vid en
placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga och i
närmiljön,
11. att riksdagen beslutar att 6 § c, d, e i regeringens förslag utgår
enligt vad i motionen anförts om att avvakta
Arbetsmarknadsstyrelsens och Socialstyrelsens förslag till åtgärder för
ungdomar under 25 år samt kravet på arbetsplikt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna
barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende i
enlighet med 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken och 6 a § SoL,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i 19 § socialtjänstlagen bibehålla
formuleringen "en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med
andra",
14. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån
ges i uppgift att utforma direktiv för hur könsuppdelad statistik skall
utformas för olika myndigheter,
15. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande
Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utreda hur staten kan överta
kostnadsansvaret för kommunernas ekonomiska bistånd till
medborgarna,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringsprincipen.