med anledning av prop. 1996/97:123 Privata vårdgivare
Inledning
Propositionens förslag är på flera områden en reträtt från
regeringens tidigare ståndpunkter; uppenbarligen inser
regeringen nu att den privata vården blivit en viktig del av
svensk sjukvård. Vi kristdemokrater har hävdat att den
svenska sjukvården i huvudsak bör drivas offentligt men att
de privata alternativen ska ses som väsentliga delar i det
totala utbudet. Vi anser att det är positivt och utvecklande
med konkurrens. Det främjar kvalitet samtidigt som den
enskilde får möjlighet att välja den vårdgivare som passar
bäst.
I propositionen föreslås en del förändringar för privata vårdgivare. Bland
annat föreslås att remisskrav för vård inom specialistkompetenserna barnsjuk-
vård, gynekologi och psykiatri inte får förekomma. Samtidigt öppnas en viss
möjlighet för privata läkare och sjukgymnaster som fyllt 65 år att fortsätta sin
verksamhet och få ersättning från försäkringskassan. Det blir även möjligt för
läkare över 65 år att fungera som vikarier. Förtydliganden görs också av de
skäl som berättigar till icke-heltidsverksamhet.
Remisstvång
Det är positivt att regeringen ändrat uppfattning och nu
lägger förslag om att remisstvånget ska upphöra för
specialistkompetenserna barnsjukvård, gynekologi och
psykiatri. I praktiken infördes remisstvånget för samtliga
privata specialiteter efter en proposition om den privata
vården (1994/95:195). I propositionen framfördes att
remisstvånget skulle vara frivilligt för landstingen och att det
inte borde omfatta psykiatri och gynekologi. I verkligheten
blev det dock så att landstingen ändå införde remisstvång
och exempelvis i Jämtlands läns landsting inkluderades även
gynekologi och psykiatri.
Remisstvång måste ses som otidsenligt. Vi kristdemokrater anser att
remisstvång generellt är ett hinder för enskilda människor att komma till
läkare och sjukgymnaster. Det kan inte heller vara rimligt att man måste ta tid
och besöka en läkare för att få tid hos en annan. Människor över lag har god
insikt i vilka nivåer man bör söka för att få lämplig vård och behandling. En
kvinna som exempelvis söker en gynekolog kan väl inte avkrävas att
dessförinnan besöka en distriktsläkare för att få remiss. Det är både
nedvärderande och ineffektivt. Det är naturligtvis angeläget att man
stimulerar medborgarna att söka den nära vården, primärvården, men detta
kan göras på andra sätt.
Att ha remisstvång till olika specialiteter sätter onödiga spärrar för den
enskilde, och vi anser att det blir onödiga fördröjningar och kostnader att
kräva två läkarbesök innan man kan få behandling. Däremot är det väsentligt
med god information om de olika vårdnivåer och specialiteter som står till
buds. Vi kristdemokrater anser således att remisstvånget bör upphöra
generellt. Det stämmer väl med de intentioner som i övrigt finns inom
sjukvården om att patientens ställning ska stärkas.
Åldersgräns på 65 år
I den tidigare propositionen (1994/95:195) föreslog också
den socialdemokratiska regeringen en åldersgräns på 65 för
läkare och sjukgymnaster. Detta blev också riksdagens
beslut. Vi kristdemokrater motsatte oss det förslaget. Vi
anser att det är oetiskt att införa en sådan åldersgräns. Det
finns en uppenbar risk i vårt samhälle att vi får en
åldersdiskriminering. Det kan vi inte acceptera. Vi anser
vidare att åldersgränsen strider mot riksdagens beslut om
flexibel pensionsålder i det nya pensionssystemet. Det får
också negativa konsekvenser för den enskilde patienten när
en långvarig läkarkontakt bryts. Bara i Stockholms län har
åldersgränsen inneburit att cirka 100 000 patienter förlorat en
läkare som de haft under lång tid. Många patienter, särskilt
de äldre, har förlorat den trygghet som det innebar att känna
sin läkare. Detta har varit negativt och skapat stor oro. Vi
anser således att 65-årsgränsen när det gäller privata
sjukgymnaster och läkare inte ska finnas. Regeringen har nu
tagit ett steg i rätt riktning och föreslagit att dispens från
åldersgränsen kan göras genom vårdavtal, men vi anser att
man borde vara konsekvent och ta bort åldersgränsen.
Möjligheten att göra en god insats i vården kan inte enbart
kopplas till åldern utan måste bedömas utifrån andra
kriterier.
Heltidskravet
I propositionen heter det: "Nuvarande bestämmelser om
heltidskrav skall finnas kvar."
Den utredning som legat till grund för propositionen skriver: "För att
undvika komplikationer på grund av alltför detaljerade regler och högt ställda
krav vore det bättre att ta bort heltidskravet alternativt att stipulera ett
minsta
antal besök per vårdgivare som en sorts garanti för att vidmakthålla
kompetensen och svara för god kontinuitet och tillgänglighet." Den
övervägande delen av remissinstanserna har inte några synpunkter på
borttagandet av heltidskravet. Vi kristdemokrater anser att regeringen borde
följa utredningens förslag. Vi anser att varken regeringen eller riksdagen ska
besluta om arbetstiden för en särskild yrkesgrupp. Det måste vara upp till den
enskilde individen att bestämma om man ska arbeta hel- eller deltid. Flexibel
arbetstid tror vi kristdemokrater är framtidens melodi på arbetsmarknaden.
Därför anser vi att den nuvarande bestämmelsen om heltidskrav ska
avskaffas.
Ersättningsetableringar
Bestämmelsen om åldersgränsen har ännu en negativ faktor
eftersom den socialdemokratiska regeringen infört förbud
mot ersättningsetableringar. Rätten att överlämna sin
verksamhet innebär att man garanterar att verksamheten
överlämnas på "en modern nivå". Man vågar investera fram
till överlåtelsen om man vet att verksamheten fortsätter.
Rätten till överlåtelse innebär också att det totala
verksamhetsutbudet hålls intakt. När en ort haft
privatpraktiker har detta blivit en naturlig del av vården.
Övriga verksamheter är uppbyggda efter vad som finns och
på många håll har man ett väl fungerande samarbete över
huvudmannaskapsgränserna.
Att acceptera ersättningsetableringar innebär inte en utökning av privata
vårdgivare utan endast att verksamheten hålls intakt. Därför anser vi
kristdemokrater att förbudet mot ersättningsetableringar ska tas bort.
Avslutning
För den enskilde är det inte huvudmannaskapet som är det
viktiga när man blir sjuk och behöver vård och omsorg. För
den enskilde är det innehållet och bemötandet i vården som
är huvudfrågan. Därför måste huvudmannaskapet alltid vara
en andrahandsfråga. Alla människor är olika och har olika
önskemål. Därför måste samhället garantera att det finns
möjlighet för mångfald.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avskaffa remisstvånget,
2. att riksdagen beslutar att avskaffa 65-årsgränsen,
3. att riksdagen beslutar att avskaffa heltidskravet,
4. att riksdagen beslutar att avskaffa förbudet mot ersättningsetableringar.