I skrivelsen redogör regeringen för sina överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens tidigare beslut om metodutveckling, forskning och utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Precis som regeringen skriver tillhör ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp de känsligaste och mest komplicerade vi har att hantera. Det gäller inte minst för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn. Att lyfta denna fråga högt upp på den politiska dagordningen är en viktig signal för att markera frågans vikt. Vårt mål måste vara att skapa ett samhälle där alla barn tillåts vara barn och får leva trygga och harmoniska. Denna vision fordrar att alla goda krafter samverkar.
När det gäller utbildning inom rättsväsendet m m är det inte tillräckligt tydligt betonat vilken central roll den utredande polisen har i detta arbete. Det är absolut nödvändigt att en mer genomgripande utbildning ges till denna yrkesgrupp eftersom hela processen bygger på de första förhören. Om det första ledet inte fungerar spelar det sedan ingen roll hur välutbildat det övriga rättsväsendet är. Speciellt mot bakgrund av de omfattande nedskärningar som polisen drabbats av de senaste åren är det mycket stor risk att kampen mot sexuella brott mot barn inte kommer att kunna prioriteras på det sätt som är önskvärt. Det räcker inte med de satsningar som kan göras möjliga inom den ram som riksdagen har beslutat att tilldela polisväsendet. Regeringen bör inför det stundande budgetarbetet speciellt ta hänsyn till detta behov.
Satsningen på pediatrisk gynekologi är central, och det är angeläget att kompetensen ökar och att de erfarenheter vi har av en ojämnt fördelad utredningskapacitet får ligga till grund för regeringens vidare arbete. För att möta behoven bör de tilldelade resurserna till detta område enligt vår syn öka.
Ett annat område som förtjänar att uppmärksammas mer är pojkar som blivit offer för sexuella övergrepp och som själva blir förövare av sådana övergrepp. Den behandling som finns i dag är ytterst begränsad och även vår kunskap är liten. Ofta ser vi inte ens att de här barnen finns. Det är mycket viktigt att lyfta fram dessa, för kan vi hjälpa de unga pojkar som har varit drabbade av dessa hemska erfarenheter så har det på sikt en stark preventiv verkan. Det finns en del värdefulla verksamheter som arbetar med dessa pojkar, inte minst inom den ideella sektorn, men detta räcker inte. Vi måste satsa på detta område för att rädda ytterligare barn. Regeringen bör i ett nästa steg tillsätta en utredning som vidare analyserar dessa frågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom rättsväsendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pediatrisk gynekologi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp.
Stockholm den 27 mars 1997
Chatrine Pålsson (kd) Inger Davidson (kd)