av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)
Amalgam
Motionen delad mellan flera utskott
År 1994 beslutade riksdagen att användningen av amalgam
ska avvecklas senast nyåret 1997. Det beslutet står fast.
Kemikalieinspektionen redovisar nu i en rapport att så inte
kommer att ske eftersom arbetet med avvecklingen gått
alldeles för långsamt. Det tycks som om många aktörer helt
ignorerat riksdagsbeslutet och arbetat vidare med amalgam
som om beslutet inte fanns. Detta är oacceptabelt.
Kemikalieinspektionens rapport visar att ersättningsmaterial
redan finns på marknaden även om nya och bättre material
behöver utvecklas.
Statistik från folktandvården i olika län visar hur ambitionen varierat över
landet. I Socialstyrelsens enkätundersökning från 1995 visades att Dalarna,
Uppsala, Västmanland och Gävleborg gjort ca 10 % amalgamfyllningar eller
mindre medan landstingen i Kalmar och Örebro redovisar ca 28 %
amalgamfyllningar. Det finns statistik som visar på att privattandläkarna varit
snabbare på att ta till sig de nya metoderna. Generellt sett använder de mindre
amalgam.
Även när det gäller barntandvården är statistiken mycket olika mellan
landstingen. Sörmland har helt avskaffat amalgam i barntandvården medan
andra landsting fortsätter att göra ett ganska stort antal amalgamfyllningar på
barn. Överenskommelsen mellan Socialdepartementet och Landstingsför-
bundet om stopp för amalgam inom barntandvården måste hållas och all
fortsatt användning helt bannlysas. De undantag som beviljats har utnyttjats
för att sätta vissa barn i strykklass. Invandrarbarn och handikappade barn
behandlas med kvicksilver, ett ämne som är förbjudet att använda på svenska
friska barn. Det är en diskriminering som måste stoppas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Är det då möjligt att ersätta amalgamet med andra material? Ja, det finns en
växande grupp tandläkare i landet som arbetat helt amalgamfritt. Några har
redan gjort det sedan minst tio år och många av dessa arbetar dessutom helt
metallfritt eftersom även guld och andra metaller visar sig orsaka besvär hos
överkänsliga patienter.
Förtroendetandläkare och
förtroendeläkare
De största problemen som de amalgamfria tandläkarna
rapporterar är att det kan vara mycket svårt att få
försäkringskassorna att godkänna arbeten utan amalgam och
ännu svårare att få acceptans för arbeten helt utan metaller.
Ett av skälen till detta tycks vara att förtroendetandläkarna
inom försäkringskassorna själva inte varit kliniskt aktiva
under senare år och därför inte behärskar de metallfria
teknikerna. Det är därför av största vikt att
försäkringskassorna hädanefter anlitar förtroendetandläkare
som kan stödja tandläkarna i deras övergång till de
amalgamfria alternativen. Likaså bör de förtroendeläkare
som anlitas ha kunskap om kvicksilverförgiftning.
Utbildning
Även tandläkarhögskolorna måste acceptera att amalgamet
kommer att försvinna och koncentrera sig på att utveckla de
nya teknikerna och lära såväl studenter som redan
yrkesverksamma tandläkare att använda de nya materialen. I
många länder finns förslag om att amalgam ska förbjudas,
och patienterna väljer dessutom i allt mindre utsträckning
amalgam därför att de inte vill exponeras för ett ökänt
miljögift och därför att det svarta amalgamet är
missprydande i munnen. Detta kräver omläggning av
undervisningen vid tandläkarhögskolorna och kanske även
nya lärare som behärskar de alternativa materialen.
Redan yrkesverksamma tandläkare måste genomgå utbildning om hur man
tar bort amalgam på känsliga patienter. I dagsläget förekommer alltför många
exempel på hur illa det kan gå för patienter som "saneras" hos tandläkare som
är okunniga och omedvetna om problemets art och omfattning.
Miljöavgift
Det svenska samhället satsar nu stora resurser på avveckling
av användning av kvicksilver på olika områden där det
tidigare varit i bruk. Kvicksilver utgör ett av de allvarligaste
hoten mot vår svenska miljö. Kvicksilver från tandvården
läcker ut i avloppsnäten och kan orsaka att rötslam inte går
att använda på åkrarna. Naturvårdsverket arbetar med ett
regeringsuppdrag som gäller insamling och slutförvar av
kvicksilverhaltiga varor och produkter. Samtidigt tillförs
samhället nytt kvicksilver i t ex batterier, lysrör och
amalgamfyllningar. 1995 användes nästan 1 000 kg
kvicksilver inom tandvården. Det utgjorde en tredjedel av
hela nyanvändningen - alltså en väsentlig del av
konsumtionen.
För miljöeffekterna är det totalt oväsentligt för vilket ändamål kvicksilver
används - inom tandvården eller för annat ändamål. Varje droppe kvicksilver
som tillförs kretsloppet idag försvinner inte utan varje droppe kommer förr
eller senare att belasta miljö och samhällsekonomi. Kvicksilver bryts inte ner
i naturen utan kommer att läcka ut i miljön eller tas om hand och slutförvaras
av miljömyndigheterna, vilket kommer att förenas med stora kostnader.
Amalgamet uppges ofta vara ett överlägset tandlagningsmaterial eftersom
det är billigt, men detta förhållande gäller bara under förutsättning att
tillverkarna slipper ta ansvar för miljökostnaderna för produktion och
användning av amalgam. Stockholm Vatten har nyligen drabbats av stora
kostnader p g a kvicksilverutsläpp från ett dentalföretag. Slammet måste nu
deponeras i stället för att användas för jordbruksändamål. Kyrkogårdsför-
valtningen i Stockholm räknar med att det kommer att kosta 50 000 kronor
per kilo att samla in det kvicksilver som avgår från de avlidnas tänder vid
krematorierna. Riksdagen bör slå fast att amalgamavvecklingen står fast i
enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet. Därför är det nu dags att införa
producentansvar för amalgamtillverkarna. En miljöavgift måste tas ut för att
kostnaderna för insamling och slutförvar av kvicksilver från tandvården inte
ska belasta samhällsekonomin.
EU-strategi
Vid EU-inträdet förhandlade Sverige fram undantag för vissa
kemikalier däribland kvicksilver. Det innebär att vi har rätt
att behålla våra mer långtgående krav på dessa områden. I
överenskommelsen ingick också att EU ska se över sina egna
regler på kemikalieområdet. Sverige måste kraftfullt arbeta i
EU för att amalgam ska avvecklas i hela Europa. Som EU-
medlem har Sverige svårt att ensidigt lagstifta om en
amalgamavveckling. Därför bör Sverige arbeta för en
Europastrategi för amalgamavveckling.
Myndigheterna
Även när det gäller hälsoaspekter måste amalgamet starkt
ifrågasättas. Socialstyrelsen har sedan början av 1980-talet
förnekat att amalgam kan orsaka sjukdom medan rapporter
från forskare, läkare, tandläkare och patienter har gett en helt
annan bild. Redan från början arbetade Socialstyrelsen aktivt
för att stoppa de forskare som varnade för amalgamets
hälsoeffekter, och sedan har myndigheten konsekvent drivit
samma linje. Tjänstemännen på Socialstyrelsen har därmed
inte levt upp till grundlagens krav på opartiskhet och
saklighet utan har ensidigt agerat som part i den
vetenskapliga kontroversen. Detta har lett till att utveckling
av ny kunskap har försenats eller helt stoppats vilket orsakat
patienterna stort lidande och enorma kostnader för samhället.
Ett grundläggande krav på våra myndigheter måste vara att de åtminstone
ska arbeta efter försiktighetsprincipen.
"Blir man sjuk av amalgam" var titeln på en rapport som presenterades av
en expertgrupp inom Socialstyrelsen 1994. Expertgruppen ifrågasattes redan
från början eftersom den var ensidigt sammansatt av personer som inte tror på
att människor kan bli sjuka av amalgam. Gruppen vägrade också att ta emot
och lyssna på de privatpraktiserande läkare och tandläkare som har stor
kunskap om den vetenskapliga litteraturen om kvicksilver och stor erfarenhet
av arbete med de aktuella patienterna. Rapporten blev också den katastrof
kritikerna befarade. Var och en som är intresserad kan lätt konstatera att den
inte bara är ensidig i sitt urval av vetenskapligt material utan också
innehåller
många felaktiga citat och felöversättningar som alla leder i samma riktning -
nämligen till slutsatsen att amalgam inte kan orsaka sjukdom.
Socialstyrelsens arbetsgrupp
Socialstyrelsen har nu tillsatt en ny arbetsgrupp för att
utarbeta "en modell för omhändertagande av patienter som
förknippar sina besvär med amalgam eller elallergi". Även
denna grupp domineras av samma krets läkare som enbart
arbetar utifrån den psykologiska förklaringsmodellen och
som aldrig ens provat effekten av att minska belastningen på
patienterna genom amalgamsanering eller elsanering.
Patientorganisationerna finns inte representerade i gruppen
och inte heller de läkare som har stor erfarenhet av arbete
med de aktuella patienterna. Förfarandet stämmer illa med
ambitionen i vården att åtgärder ska vidtas i samråd med
patienten. Det är osannolikt att Socialstyrelsens grupp
kommer fram till förslag till behandlingsmodell som väcker
patienternas förtroende och som blir användbar i
patientarbetet. Det förefaller snarare som om syftet med
gruppen är att än en gång tvinga patienterna till
underkastelse inför påståendet att deras besvär är av psykisk
natur. Arbetsgruppen bör få en allsidig sammansättning och
ta vara på erfarenheter från dem som länge arbetat med
amalgampatienter.
Forskning
Nu har den vetenskapliga kontroversen kring amalgamet
pågått i nästan femton år, och hundratals brev från patienter
och deras anhöriga visar att det fortfarande inte finns någon
hjälp att få för dem som inte lyckas komma till någon av de
fåtal läkare i landet som specialiserat sig på patientgruppen.
Socialstyrelsens förnekande av problem med amalgam och
elöverkänslighet har hittills inte gjort någon patient frisk.
Därför är det nu dags att släppa på prestigen och lyssna på de
erfarenheter och kunskaper som finns. Om vetenskapligt
underlag saknas är det dags att sluta förfölja de forskare som
vill pröva hypoteserna om hälsoeffekterna av
elektromagnetiska fält och amalgam och istället se till att de
får resurser att pröva sina hypoteser. De erfarenheter som
finns måste tas tillvara.
De som vill forska om hälsoeffekterna av amalgam måste ges möjlighet att
göra detta. Vad som nu betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet kan
inte sättas upp för den nya forskningen eftersom det finns stora
kunskapsluckor. Det får inte bli som när riksdagen för flera år sedan anslog l6
miljoner till forskning om amalgamets hälsorisker och pengarna till allt
övervägande del gick till dem som från början hade inställningen att
amalgamet inte är något hälsoproblem. Detta inger inget förtroende för dem
som fördelar forskningspengar. Det finns de som konsekvent arbetat med att
finna lösningar på problemet med patienter med avvikande reaktioner på
dentala material. Metallbiologiskt centrum i Uppsala är ett exempel på detta.
De bedriver ett tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete med
utgångspunkt från pågående forskning inom naturvetenskap, medicin och
miljö. Ett av de viktigaste forskningsområdena är att diagnostisera
tungmetallbelastning hos människor och djur samt att utveckla mätmetoder
som kan användas i vården. Det är viktigt att de får förutsättningar att
fortsätta sitt arbete.
Erkänn
kvicksilverförgiftning från
amalgam som sjukdom
Fortfarande möts patienter som drabbats av
kvicksilverförgiftning från amalgam med betydande misstro
från myndigheternas sida. Tandvårdspersonal som drabbats
får inte sina besvär erkända som arbetsskada. Sjuka patienter
vägras sjukpenning. Trots riksdagens beslut att de med
avvikande reaktioner ska kunna få sina plomber utbytta utan
kostnad förvägras detta. De läkare som utarbetat metoder för
att hjälpa patienterna och som fått goda resultat förvägras
fortsätta sitt arbete. Det innebär ett oerhört mänskligt lidande
och det innebär enorma samhällskostnader. Samtidigt brottas
hela samhället med hur resurserna ska räcka till i sjukvården.
Detta är inte hållbart. Riksdagen kan inte bara avvakta i
denna prestigefyllda strid utan måste ta ansvaret och måste
därför besluta om att erkänna kvicksilverförgiftning från
amalgam som en sjukdom.
Produktregister och
arbetsregister
Som vi ovan anfört måste amalgamet avvecklas. Samtidigt
upprepar vi kravet om produktregister som vi fört fram vid
flera tillfällen tidigare. Det är nödvändigt att upprätta ett
produktregister med krav på innehållsdeklaration av samtliga
ingående ämnen i alla tandvårdsmaterial. Tandvården ska
inte tillåtas vara lekstuga för oprövade material. Bilagan till
förordningen som gäller för lagen om kemiska produkter
måste ändras så att även tandvårdsmaterial registreras i
produktregistret (dvs produkter med tulltaxenummer 3006).
Detta har stor betydelse både för känsliga patienter som kan
reagera på olika ämnen och för arbetsmiljön på
tandläkarmottagningarna. Såväl amalgam som de nya
materialen utgör arbetsmiljöproblem för
tandvårdspersonalen. Vi menar att det är nödvändigt att ställa
högre miljö- och arbetsmiljökrav på
tandläkarmottagningarna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all amalgamanvändning på barn måste upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtroendetandläkare och förtroendeläkare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tandläkarutbildningen och fortbildningen av tandläkare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avvecklingen av amalgam,1
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införandet av miljöavgift
på kvicksilver,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en EU-strategi för amalgamavveckling,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myndigheterna måste vara opartiska,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningen av arbetsgruppen för "en modell för
omhändertagande av patienter som förknippar sina besvär med amalgam eller
elallergi",
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för Tungmetallcentrum i Uppsala att fortsätta sitt
arbete,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att erkänna kvicksilverförgiftning från amalgam som en sjukdom,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tandvårdspersonal som drabbats av kvicksilverförgiftning
måtte få sina besvär erkända som arbetsskada,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagsbeslutet om byte av amalgamplomber skall fullföljas,
14. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i bilagan till förordningen
för lagen om kemiska produkter så att även tandvårdsmaterial registreras i
produktregistret,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högre miljö- och arbetsmiljökrav på tandläkarmottagningarna.