Sverige har kanske världens bästa tandvård. 1973 infördes
den nuvarande allmänna tandvårdsförsäkringen, vilken har
en mycket stor del i detta faktum. Inom tandvården har även
förebyggande insatser slagit igenom och bidragit till en god
tandhälsa. Det är numera en självklarhet inom all tandvård
med profylaktiskt arbete. Alla svenskar som lever idag har
fått en regelbunden och kvalificerad tandvård. Tidigare
undersökningar har visat att ca 90 procent av svenska folket
går till tandläkaren minst vartannat år. Personer som är under
30 år har totalt sett inte haft många hål eller gjort andra
lagningar i munnen. Äldre personer har visserligen generellt
flera lagningar och har även fått andra ingrepp gjorda, men
har genom den goda svenska tandvården bra tänder.
Oberoende av ålder har svenskar idag sällan några hål när de
besöker tandläkaren. För dagens svenskar handlar tandvård
om förebyggande kontroller och reparationer av ålderstigna
gamla ingrepp.
Regeringens förslag till
ändringar av
tandvårdsförsäkringen
Regeringens förslag till premietandvårdssystem återkallades
efter att det inte fått tillräckligt stöd i riksdagen för ett
genomförande. I den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) aviserade man ett nytt förslag till förändring av
dagens tandvårdsförsäkring. I budgetpropositionen för år
1997 (prop. 1996/97:1) återupprepas detta förslag.
Förändringen föreslås ske i två steg.
Det första steget är tänkt att ske redan den 15 oktober i år. Det innebär en
revidering av gällande tandvårdstaxa. Subventionsnivåerna i taxan föreslås
förändras och ersättningen för ädelmetaller slopas. Denna förändring
beräknas ge en besparing om 350 miljoner kronor per år.
Det andra steget innebär att subventionerna i tandvårdsförsäkringen slopas
från den 1 januari 1998. Ett undantag föreslås för vissa särskilda
patientgrupper. 1 000 miljoner kronor är tänkt att finnas kvar i det framtida
tandvårdsförsäkringssystemet.
Vi har erfarit att regeringen tillsatt en intern arbetsgrupp för att utforma det
system som skall gälla efter den 1 januari 1998. Vi kristdemokrater anser att
regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning. Den allt överskuggande
problemställningen gäller hur vi genomför neddragningarna i tandvården, så
att de drabbar patienterna i minsta möjliga utsträckning.
Kristdemokraternas förslag
till framtida
tandvårdsförsäkring
En framtida tandvårdsförsäkring
Kristdemokraterna menar att den allmänna
tandvårdsförsäkringen skall finnas kvar. Av de 1 000
miljoner kronor regeringen avsatt för särskilda grupper bör
500 miljoner kronor användas till denna allmänna försäkring.
Idag kostar de särskilda grupper som regeringen hänvisar till
runt 200 miljoner kronor. Även om man utvidgar denna
grupp krävs knappast mer än 500 miljoner kronor för att
särskilt värna om dessa mycket vårdkrävande patienter.
Kristdemokraterna anser att högkostnadsskyddet skall konstrueras på ett
mer rättvist sätt. Högkostnadsskyddet skall därför baseras på diagnos och
vårdbehov. Högkostnadsskyddet bör även i ett sådant system beviljas genom
förhandsprövning. Generellt har man i de övriga europeiska länderna ett
bättre högkostnadsskydd och mindre subventioner, vilket är den väg även vi
bör gå när resurserna inte räcker till allt.
Vad gäller tandvårdstaxorna bör regeringen ges i uppdrag att återkomma
till riksdagen med ett förslag till system med friare taxe/prissättning.
Åtgärdsförteckningen bör vara enkel för patienten att utläsa. Åtgärder bör
grupperas samman i naturliga enheter som speglar vanliga behandlingar.
Priset för olika åtgärder bör anges i förteckningen, så att patienten enkelt kan
beräkna sina kostnader. Både arbete och material till viss åtgärdsgrupp bör
ingå i taxan.
Specialisttandvården
Kristdemokraterna menar att frågan om specialisttandvårdens
finansiering och organisation bör utredas snarast. Det som i
första hand bör utredas är ett införande av samma
ersättningssystem som för sjukvården. På många sätt liknar
specialisttandvården sjukvården. En parallell kan ges till t ex
fotvården där man remitterar patienter till sjukvården vid
svårare problem.
Utvärdering av neddragningarnas
effekter
Några egentliga undersökningar har inte gjorts över hur
frekvensen av tandläkarbesök påverkats av införandet av
självrisk och de allmänna neddragningar som gjorts i de
sociala försäkringarna. Kristdemokraterna menar att en sådan
undersökning bör göras och att regeringen ges detta uppdrag.
Färre utbildningsplatser
Det finns idag ett överskott av tandläkare beroende av att för
många utbildas jämfört med de behov som finns. Detta
innebär att en stor arbetslöshet finns bland tandläkare idag.
Kristdemokraterna menar att regeringen skyndsamt bör se
över detta faktum för att anpassa antalet
tandläkarutbildningsplatser efter behovet.
Tandläkarutbildningen är lång, vilket innebär att beslut bör
tas snarast vid behov av minskat antal utbildningsplatser.
Förutom minskning av utbildningsplatser kan en mindre
avvecklingssumma övervägas, för att stimulera äldre
tandläkare att sluta.
Användning av amalgam som fyllningsmaterial kommer att vara otillåtet
från och med år 1997. Uppskattningsvis kommer då troligtvis behovet av
antalet tandläkare att öka tillfälligt. De människor som idag funderar på att
byta ut sina amalgamfyllningar kommer med all sannolikhet att finna det mer
motiverat och accepterat att göra bytet när amalgam generellt förbjuds vid
nya lagningar. Lagning av tänder med alternativa material har visat sig ta
mellan dubbelt till fyrdubbelt så lång tid som att göra lagningar med
amalgam. Detta beroende på att alternativmaterialen är hårdare i sin struktur,
vilket gör dem svårare att jobba med. Inledningsvis kan man alltså tänka sig
en ökad efterfrågan på antalet tandläkare när amalgamet tas bort som
lagningsmaterial.
Detta förändrar dock inte det faktum att utbildningskapaciteten bör ses
över. Behovet av tandläkare beror av nivån på tandhälsan i landet. En
förutsättning för att kunna minska antalet utbildningsplatser för tandläkare är
en fortsatt god tandhälsa.
Likvärdig konkurrenssituation
Idag finns en skev konkurrenssituation mellan de privata,
ofta små, vårdgivarna och de offentliga vårdgivarna,
folktandvården. Inte minst beror detta på olika regler för
avdragsrätt vad gäller ingående moms. Detta innebär att
privata och offentliga vårdgivare har en olika ekonomisk
situation. För att komma tillrätta med konkurrenssituationen
måste krav ställas. Vi uppmanar regeringen att återkomma
till riksdagen med konkreta förslag till en mer sund
konkurrenssituation på tandvårdsområdet.
Det förtjänar att framhållas att regeringens överflyttning av tandvårds-
försäkringen från socialförsäkringarna till sjukvårdsförmåner innebär ett
föregripande av riksdagens beslut om den framtida tandvården.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning av den
framtida tandvårdsförsäkringen,
2. att riksdagen beslutar att det fortsatt skall finnas en allmän
tandvårdsförsäkring omfattande 500 miljoner kronor fr.o.m. år 1998,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det till
särskilda patientgrupper bör avsättas 500 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat
åtgärdstaxesystem med ikraftträdande den 1 januari 1998 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ersättning för
specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frekvensen av
svenska folkets tandläkarbesök,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av behovet av tandläkare i framtiden och lämplig
dimensionering av tandläkarutbildningen,1
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för
konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig tandvård.2
Stockholm den 7 oktober 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Michael Stjernström (kd)