Varje år drabbas 70 000 svenskar av frakturer på grund av
osteoporos, dvs. benskörhet eller skelettskörhet. Svenska
kvinnor drabbas oftare av osteoporos än andra kvinnor i
världen. Varannan 50-årig kvinna kommer att drabbas av
frakturer p.g.a. benskörhet.
Osteoporos sprider sig nedåt i åldrarna och omfattar en ökande del av
befolkningen. Förändrade levnadsvanor har medfört att en 40-åring idag kan
ha samma kvalitet på skelettet som en 70-åring för 30 år sedan. Sedan 1950-
talet har risken för frakturer ökat trefaldigt.
Den snabba ökningen av osteoporos och frakturer till följd av osteoporos
kan delvis tillskrivas den moderna livsstilen i framförallt storstäderna. Låg
fysisk aktivitet och låg belastning av skelettet i unga år, rökning,
otillräckligt
närings- och mineralinnehåll i kosten och det förhållandet att vi lever längre,
medverkar till den dramatiska utvecklingen av osteoporos.
Osteoporos är en skelettsjukdom som kännetecknas av låg benmassa, störd
mikroarkitektur, samt nedsatt hållfasthet av skelett och ökad risk för
frakturer. Sjukdomen utvecklas gradvis. Skelettet har högst bentäthet i 20-
årsåldern. Därefter bryts det långsamt ned. Efter klimakteriet intensifieras
nedbrytningen av skelettet för att sedan fortsätta livet ut. Värkande och böjda
ryggar, frakturer i ryggkotor, armar, ben, handleder och höftleder utgör ofta
indikationer på osteoporos.
Låg fysisk aktivitet, viktminskning, rökning och hög alkoholkonsumtion
medför ökad risk för benskörhet och benbrott. Risken för frakturer påverkas
också av andra faktorer: kön, ålder, ärftlighet, tidigare fraktur, annan
sjuklighet och medicinering (framförallt cortison), balansrubbningar och
synstörningar.
Följderna av osteoporos är ofta långtidssjukskrivning, rörelsesvårigheter,
kronisk smärta, förlust av livskvalitet och i svåra fall förtidspensionering och
ökad dödlighet.
Det finns ingen fullständig analys av vad osteoporos kostar samhället.
Enligt beräkningar som prof Bengt Jönsson på Handelshögskolan i
Stockholm genomfört, överstiger dock enbart de direkta sjukvårds-
kostnaderna för osteoporos 2,6 miljarder kronor per år. En enda höftleds-
fraktur kostar sjukvården i genomsnitt 150 000 kronor. I Sverige inträffar
årligen 18 000 höftledsfrakturer.
Eftersom andelen äldre ökar i vårt land och benskörhet blir vanligare med
stigande ålder, kommer sjukvårdens kostnader för benskörhet att öka allt
kraftigare i framtiden.
De samlade kostnaderna för försäkringssystem, rehabilitering, den
kommunala vården och omsorgen är oöverskådliga, liksom kostnaderna för
lidandet för de människor som drabbas och deras anhöriga.
En sundare livsstil kan bidra till att förebygga och fördröja utvecklingen av
osteoporos. För dem som redan är sjuka har det på kort tid kommit nya
möjligheter att utreda och behandla sjukdomen.
Med utvecklad teknik har bentäthetsmätning blivit ett viktigt komplement
till den individuella kliniska bedömningen och spelar en central roll i
bedömningen och uppföljningen av patienter med misstänkt eller säkerställd
osteoporos.
Tidigare har östrogenbehandling, samt kalcium och D-vitamin använts för
behandling av osteoporos. Östrogen har visat sig bevara skelettmassan och
minska risken för frakturer. Nyligen har en ny typ av mediciner, s.k.
bisfosfonater, introducerats. Dessa har visat sig kunna förebygga frakturer
hos kvinnor 55-80 år, oberoende av vid vilken ålder medicinen satts in.
Intresset för osteoporos har ökat kraftigt världen över. WHO har utlyst en
internationell världsosteoporosdag. I Sverige äger osteoporosdagen rum
lördagen den 19 oktober 1996. Arrangörer är Svenska Osteoporossällskapet
och Riksföreningen Osteoporotiker.
Inom EU-kommissionen arbetar flera arbetsgrupper med att kartlägga och
analysera situationen i medlemsländerna. På grundval av det underlaget
utarbetas internationella rekommendationer.
Osteoporos är en vanlig sjukdom som ofta inte diagnostiseras och
behandlas. Många patienter behöver bryta benen åtskilliga gånger innan de
ens utreds för osteoporos. Kunskaperna om sjukdomen hos allmänheten är
dålig och behöver förbättras. Många äldre kvinnor med tydliga tecken på
sjukdomen vet inte ens att de bör uppsöka vård.
Kunskaperna hos läkare och övrig sjukvårdspersonal måste också
förbättras. De läkare som tar hand om patienter med frakturer bör också
undersöka eventuell förekomst av osteoporos och i de fall som så erfodrar, se
till att patienten får behandling för sjukdomen.
Idag varierar omhändertagandet av osteoporospatienter kraftigt mellan
olika delar av landet. I varje län eller större upptagningsområde bör det finnas
minst en enhet som skaffar sig tillräcklig erfarenhet av osteoporos, så att
patienter vid behov kan remitteras för bentäthetsmätning och ytterligare
utredning av benskörhet.
Förebyggande av osteoporos kräver breda preventiva insatser. Det behövs
hälsoupplysning med början i skolan. Unga kvinnor som röker, bantar och
lever ett stillasittande liv under tonåren, kan få betala ett högt pris när de
blir
äldre.
För kvinnor i klimakteriet är menopausrådgivning viktig och bör omfatta
diskussioner om benskörhet. För dem som redan är drabbade krävs
förebyggande åtgärder mot fallolyckor, i så väl det egna hemmet som ute i
samhället.
Att förebygga, diagnostisera och behandla osteoporos ger stora vinster för
patienten, de anhöriga, de som slipper bli patienter, men också för
sjukvården, kommunen och socialförsäkringssystemet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomen
osteoporos.
Stockholm den 2 oktober 1996
Lena Sandlin (s)
Annika Nilsson (s)
Laila Bäck (s)
Marie Granlund (s)
Carina Moberg (s)