Riksdagen beslöt den 2 mars 1994 att i tobakslagen
(1993:581) införa en bestämmelse om förbud mot
marknadsföring av tobaksvara i en kommersiell annons i
periodisk tidskrift. Beslutet innebar ett avsteg från den
svenska yttrande- och tryckfriheten men möjliggjordes
genom undantagsbestämmelsen i 1 kap 9 § första stycket
tryckfrihetsförordningen.
Trots detta berördes de principiella aspekterna på reklamförbudet knappast
alls i propositionen eller vid den efterföljande riksdagsbehandlingen. I stället
fokuserades de praktiska möjligheterna att genom ingripanden mot tobaks-
reklamen åstadkomma en önskad minskning av tobakskonsumtionen. Beslut-
et var dock illa underbyggt även i detta avseende. I denna motion framläggs
därför förslag om avskaffande av reklamförbudet.
Tidigare lagstiftning
Före tobakslagens införande reglerades formerna för
tobaksreklam i lagen (1978:764) med bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror, den s.k. tobaksreklamlagen.
Där ställdes krav på särskild måttfullhet vid
marknadsföringen. Således var det förbjudet med
annonsering som kunde uppfattas som påträngande,
uppsökande eller som uppfordrande till konsumtion.
Direktreklam, bioreklam och reklam på annonspelare var
enligt Konsumentverkets riktlinjer förbjudet. För
tidningsannonser fanns detaljerade anvisningar om layout
m.m. och alla annonser skulle också innehålla varningstext
och i fråga om cigaretter innehållsdeklaration.
Syftet med dessa restriktioner var att motverka en ökning av tobakskon-
sumtionen, utan att behöva sätta tryckfrihetslagen ur spel. Att göra det har
nämligen, utöver det principiellt betänkliga i åtgärden, vissa uppenbara
nackdelar.
Reklamförbudets nackdelar
Först och främst är det uppenbart att det föreligger betydande
svårigheter att i praktiken genomdriva ett totalt
reklamförbud. Detta illustreras också av att den nya
tobakslagens trycksvärta inte hunnit torka förrän krav
framfördes på åtgärder mot s.k. förtäckt tobaksreklam. Till
sådana reklam hör t.ex. "brand stretching" d.v.s. lansering av
andra produkter under samma varumärke som redan är
inarbetat som namn på en cigarett. I praktiken är det omöjligt
att vidta effektiva åtgärder mot förtäckt reklam utan
genomgripande förändringar av grunderna för den svenska
yttrande- och tryckfriheten. Det föreligger också uppenbara
konflikter med varumärkeslagen och de internationella
konventionerna om industriellt rättsskydd
(Pariskonventionen).
Mot bakgrund av reklamförbudsfrågans stora principiella räckvidd skulle
man förmoda att det åtminstone fanns väl dokumenterade effekter av ett
förbud, som i någon mån kunde motivera ingreppen i yttrande- och
tryckfriheten. Inte ens detta är emellertid fallet. Internationellt finns ett
antal
djupgående undersökningar om sambandet mellan tobaksreklam och
tobakskonsumtion. Ingen kan dock belägga ett klart och entydigt samband. I
en rapport som publicerades 1989 av USA:s centrala hälsovårdsmyndighet,
Surgeon General, konstaterades att det inte fanns någon vetenskapligt rigorös
studie som gav ett definitivt svar på grundfrågan huruvida reklamen ökar
konsumtionen. Men man tyckte att de "logiska indicierna gör det mer
sannolikt än motsatsen".
Nya Zeelands kemikalieinspektion publicerade - också 1989 - en rapport
baserad på undersökning av förhållandena i 33 olika länder. Även här blev
slutsatserna ytterligt vaga: "Det är mer sannolikt att ett förbud mot
tobaksreklam, allt annat lika, orsakar en minskning av tobakskonsumtionen
än att det inte gör det."
För svenskt vidkommande finns också vissa slutsatser att dra från för-
hållandena i Norden, redovisade i en studie som Statistiska centralbyrån
publicerade i november 1993. Under perioden 1970-1992 minskade den
totala tobakskonsumtionen i Sverige med 25 procent och cigarettrökningen
minskade med 23 procent. I Norge infördes reklamförbud (och åldersgräns)
redan 1975. Där ökade i stället tobakskonsumtionen med 8 procent och
cigarettrökningen med 9 procent. I Finland infördes reklamförbud (och
åldersgräns) år 1977. Där minskade den totala tobakskonsumtionen endast
med 7 procent och cigarettrökningen inte alls.
SCB-studien bevisar inte att reklamförbud (och åldersgränser) motverkar
sitt syfte men den utgör ännu ett påtagligt exempel på hur illa underbyggda de
långtgående svenska lagstiftningsåtgärderna är.
Hinder för
konsumentinformation och
produktutveckling
Förbudet mot tobaksreklam får också praktiska effekter.
Dessa understryker ytterligare vikten av att ingrepp som
görs i lagstiftning måste vara väl underbyggda för att kunna
försvaras. I den allmänna debatten framställs reklam
stundtals som ett sätt för kapitalstarka företagsintressen att
pracka på medborgarna produkter som dessa inte behöver
och egentligen inte vill ha. Även om man kan ha många
synpunkter på reklam och utformning av reklam så fyller den
ett fullt legitimt intresse av information hos konsumenterna.
Genom reklam får konsumenterna ökad kännedom om
utbudet och därmed ett bättre underlag för sina beslut. Det
ter sig också något märkligt att förbjuda den som tillverkar
en tillåten produkt att tala om för kunderna att de kan få köpa
produkten.
Reklamförbud tenderar att gynna redan etablerade företag och hämmar
därför konkurrensen. Etablerade varumärken får konkurrensfördelar jämfört
med "uppstickare" på marknaden. Detta gäller emellertid inte bara företagen,
utan också produkterna.
Produktutvecklingen försvåras givetvis om det finns ett förbud att tala om
för konsumenterna vad resultatet har blivit. På tobaksområdet kan detta
motverka det syfte som lagstiftningen har till ändamål att främja, nämligen en
bättre folkhälsa.
Under 1970- och 1980-talen skedde en snabb produktutveckling inom
tobaksindustrin. Den ledde fram till allt "svagare" cigaretter, d.v.s.
cigaretter
med lägre nikotin- och tjärhalter än tidigare. Ingen kan påstå att dagens
"ultra-light-cigaretter" är nyttiga men det hade - vilket också konstaterades i
förarbetena till den ursprungliga tobakslagen - inte varit till fördel ur folk-
hälsosynpunkt, om denna produktutveckling hade uteblivit eller försenats.
Riksdagens socialutskott har också vid flera tillfällen påtalat det angelägna i
den fortlöpande produktutvecklingen. Just detta hade emellertid motverkats
med ett reklamförbud, som förhindrat marknadsföringen av de nya, svagare
cigaretterna.
Exemplet Inside
Det ter sig som något ironiskt att införandet av
reklamförbudet i tobakslagen nu sammanfaller med att
Svenska Tobaks AB överväger att erbjuda sina kunder en
helt ny produkt. Det är en cigarett med arbetsnamnet Inside
och den är unik på så sätt att den bygger på helt andra
principer än traditionella cigaretter. I stället för att förbränna
tobak frigör Inside nikotin och smakämnen genom
upphettning av en värmekälla i cigarettens tändände.
I en skrivelse till Socialstyrelsen har Svenska Tobaks AB i korthet
beskrivit funktionen på följande sätt: "Cigaretten är utseendemässigt lik en
konventionell cigarett och innehåller huvudsakligen tobak, omslutet av
cigarettpapper. I cigarettens tändände finns en värmekälla bestående av en
kolstav, som vid antändning och rökning medför att het luft passerar genom
bakomliggande tobak, varvid aromämnen och nikotin frigörs. Röken avkyls
under passagen genom cigaretten och har normal röktemperatur då den
lämnar cigarettens filter och når rökaren."
Fördelen med Inside är att röken är enklare ur kemisk synpunkt och har
markant lägre biologisk aktivitet i sådana test som vanligtvis används vid
utvärdering av cigarettrök. För den icke-rökare som vill förbättra sin hälsa
ytterligare är Inside givetvis inte att rekommendera, lika lite som andra
tobaksprodukter. Däremot tyder mycket på att Inside kan bli ett bättre
alternativ än många andra cigaretter.
Inte minst för omgivningen kan Inside nämligen medföra fördelar. Mängd-
en omgivningsrök från Inside är väsentligt mindre än från konventionella
cigaretter. Den innehåller betydligt mindre av så gott som alla de ämnen som
anses kunna medföra hälsorisker. Röken upplöses snabbt och efterlämnar
nästan ingen missfärgning av fönsterrutor och gardiner. Röklukt i bilar och i
inomhusmiljö minskar likaledes.
Om Svenska Tobaks AB skulle besluta att introducera den nya produkten i
Sverige kommer detta att försvåras av nu gällande reklamförbud. Enligt vår
mening är detta ett ytterligare exempel på varför riksdagens tidigare beslut
bör omprövas.
Vi föreslår således att riksdagen upphäver 12 § första stycket tobakslagen,
som stadgar om förbud mot kommersiell tobaksreklam i periodisk tidskrift.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar upphäva 12 § första stycket tobakslagen
(1993:581) i enlighet med vad som anförts i motionen.