Nuvarande abortlag trädde i kraft för drygt tjugo år sedan.
Lagen utgår ifrån tanken att fostret till en början är en del av
moderns kropp men sedan utvecklas alltmer till en
självständig individ. Huvudprincipen i lagen är att om
kvinnan efter moget övervägande finner att abort är den
lämpligaste lösningen på de problem som graviditeten kan
medföra skall hon få abort. Kvinnans rätt till abort är dock
inte ovillkorlig. Tillbörlig hänsyn tas i lagen både till det
förhållandet att varje abortingrepp är förenat med vissa mer
eller mindre allvarliga risker för kvinnan och till att fostret
under graviditeten successivt utvecklas till en livsduglig
varelse vars rätt till liv måste respekteras.
Före utgången av tolfte graviditetsveckan är kvinnans rätt till abort
begränsad endast med hänsyn till risken att åtgärden på grund av sjukdom hos
kvinnan kan medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Efter utgången
av adertonde graviditetsveckan får abort utföras endast om synnerliga skäl
föreligger och Socialstyrelsen gett sitt tillstånd. En ytterligare förutsättning
för abort efter adertonde graviditetsveckan är att det inte kan antas att
fostret
är livsdugligt. Bakom den restriktiva synen på sena aborter ligger den tidigare
omnämnda tanken om fostrets fortgående utveckling till en självständig
individ.
Fosterdiagnostiken
Den alltmer utvecklade prenatalvården i kombination med
framstegen inom fosterdiagnostiken har skärpt det etiska
dilemma som abortlagen söker att hantera. Frågorna om
fosterdiagnostik och abort har nyligen behandlats i statliga
utredningar, och riktlinjer för fosterdiagnostisk verksamhet
antogs av riksdagen så sent som under riksmötet 1994/95.
Den översyn som gjorts har emellertid varit inriktad på att överväga
tillämpningen av den fosterdiagnostiska verksamheten snarare än på att
diskutera om avvägningarna i nuvarande abortlagstiftning fortfarande är
adekvata. Att frågan inte har lösts på ett tillfredsställande sätt illustreras
av en
alltmer tilltagande etisk debatt bl.a. inom den medicinska professionen.
Begreppet "fri abort" har idag en annan räckvidd än då nuvarande lagstiftning
tillkom. Ändock är det i den allmänna debatten närmast tabubelagt att ta upp
abortlagstiftningen till diskussion. Att nuvarande abortlagstiftning inrymmer
ett etiskt dilemma är emellertid uppenbart även om detta dilemma
företrädesvis diskuteras indirekt.
Fosterdiagnostiken har gjort det möjligt för blivande föräldrar att redan
under graviditeten få kunskaper om det kommande barnets egenskaper. Inte
minst gäller detta kunskap om barnets kön, som kan erhållas tidigt vid
fostervattensprov och moderkaksprov. Att foster skulle aborteras till följd av
att de ur sina föräldrars synpunkt har "fel" kön är en tanke som upprör
många, eftersom den står i strid med vår traditionella värderingsgrund. Även
om det säkert är sällsynt vet vi att sådana aborter idag utförs, av det enkla
skälet att de berörda föräldrarna har en annan värderingsgrund.
Att foster skulle kunna "sorteras" efter handikapp eller andra grunder är
något som bl.a. handikapprörelsen uttryckt stor oro inför. Slutsatserna av
denna oro har emellertid inte blivit en öppen, offentlig diskussion om
abortlagens utformning. I stället har diskussionen uteslutande kommit att
gälla fosterdiagnostikens tillämpning. Bl.a. i riksdagen har således framförts
förslag om att begränsa den enskildes tillgång till information. Tanken är att
vården skulle hemlighålla sådan information för patienten, exempelvis
fostrets kön, som inte är relevant för undersökningens syfte.
Om informationen begränsades vore detta emellertid att införa en helt ny
och djupt oetisk princip i svensk sjukvård. Det är patienten - inte läkaren -
som äger informationen. Patientens rätt att få del av all information som finns
är därför helt grundläggande i svensk sjukvård och har också hittills hävdats
av riksdagen. Bakom propåer om att hemlighålla information har stått allti
från politiker som ser varje diskussion om abortlagstiftningen som ett hot mot
kvinnans rätt till självbestämmande, till politiker som sannolikt helst skulle
vilja avskaffa allt vad fri abort heter men inte anser detta riktigt passande
att
framföra.
Det går att utveckla nya diagnostiska metoder i vården men det går inte att
avskaffa de nya vägarna till ökad kunskap. Om man anser att användningen
av kunskap ter sig stötande är det inte kunskapen, utan kunskapsanvänd-
ningen som utgör problemet. Man kan exempelvis inte först hävda att abort-
lagstiftningen bör utformas med utgångspunkt från kvinnans rätt att helt
bestämma över sin egen kropp, för att sedan begränsa underlaget för detta
beslutsfattande av rädsla för att kvinnan utnyttjar kunskapen till att fatta
"fel"
beslut. Mot angiven bakgrund finns det skäl att inte, som hittills, begränsa
diskussionen till vilka riktlinjerna bör vara för fosterdiagnostisk verksamhet.
I
stället bör de etiska avvägningar som görs genom abortlagstiftningen bli
föremål för förnyad diskussion och översyn. En sådan översyn bör innefatta
de tidsgränser som stadgas i nuvarande lagstiftning. Detta bör ges regeringen
till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av abortlagstiftningen.