Avveckling av amalgam och kontroll av tandvårdsmaterial
Amalgamavvecklingen
Frågan om avveckling av amalgam, fullständiga
innehållsdeklarationer av tandvårdsmaterial och obligatorisk
biverkningsrapportering fortsätter att dras i långbänk. Detta
trots att beprövad erfarenhet, sunt förnuft och en växande
vetenskaplig dokumentation talar för ett snabbt agerande.
Den av riksdagen beslutade amalgamavvecklingen går inte i den takt som
avsågs. Enligt en nyligen publicerad rapport som Kemikalieinspektionen
genomfört i samråd med Socialstyrelsen konstateras att "målet att avveckla
amalgam för vuxna 1997 kommer sannolikt inte att nås". Utredningen visar
vidare att folktandvårdens tandläkare använder amalgam i större utsträckning
än privata tandläkare.
I rapporten konstateras även att amalgam fortfarande används till fyllningar
"där andra alternativ finns" och att "påfallande ofta används amalgam i
mindre lagningar av barntänder" trots riksdagsbeslut om avveckling fr.o.m. 1
juli 1995. Det är svårt att avgöra hur framgångsrik avvecklingen varit inom
barn- och ungdomstandvården p.g.a. brister i statistiken. Vissa landsting
använder dock inte amalgam på barn och ungdom.
Med förvåning kan man konstatera att Landstingsförbundet och
Socialdepartementet träffat en överenskommelse, 20 mars 1995, om undantag
för amalgamförbudet inom barn- och ungdomstandvården "när det kan
motiveras av nyttan för den enskilda". Som exempel anges barn med särskilt
stora tandvårdsbehov, där salivavsöndringen är stor och för tandvårdsrädda
som behandlas under narkos. Hur många känner till denna överenskommelse?
Det kan rimligen inte ha varit riksdagens mening att vissa utsatta barngrupper
såsom invandrarbarn, förståndshandikappade m.fl. med stora tandvårdsbehov
skall utsättas för kvicksilver!
Strategi för
kvicksilveravveckling
Samtidigt som man fortsätter att sätta in amalgam i våra barn
funderar Naturvårdsverket över hur man skall hitta en
lämplig slutförvaringsplats för kvicksilver. I
regeringsuppdraget står: "Ett långsiktigt säkert slutförvar för
kvicksilver kan innebära att avfallet måste förvaras i
bergrum. Samma grundläggande kriterier bör därvid gälla för
slutförvar av kvicksilver som för t.ex. radioaktivt avfall vad
avser förvaringens långtidsbeständighet och andra
säkerhetsaspekter."
Ett annat faktum, som motverkar det svenska avvecklingsbeslutet och
planerna på slutförvaring av kvicksilver är att EU-medlemskapet hindrar oss
att ensidigt förbjuda amalgam på den svenska marknaden om produkterna
uppfyller kraven i lagen om medicintekniska produkter. Några
amalgamprodukter har redan CE-märkning och det innebär att de får
saluföras i hela EES-området. Sverige fick i förhandling inför EU-medlem-
skapet övergångsregler med strängare krav på bl.a. kvicksilver. Det är viktigt
att Sverige nu har ambitionen att vara ledande i skapandet av en EU-strategi
för kvicksilveravveckling innefattande även amalgam. Enbart i Sverige
användes 1995 cirka 1 000 kg kvicksilver i tandamalgam! Förutom hälsostör-
ningar är utsläppsproblemen från avlopp och krematorier uppenbara. Allt
detta kostar samhället miljardbelopp!
Hur länge skall dessa orimligheter få fortgå?
Nya rön
En litteraturöversiktsartikel publicerad i FASEB 1995
(Lorscheider) redovisade följande slutsats: "Det verkar som
det nu är dags för tandvården att sluta med metall-alkemin
som yrket fått i arv från en mindre upplyst tid."
Här följer några axplock av intressanta rön som offentliggjorts under senare
tid.
- Amalgam kan ge upphov till antibiotikaresistens hos bakterier (Summers).
-
- Forskare i Göteborg (Barregård) har konstaterat att kvicksilveravgivningen
är avsevärd hos amalgambärare, i nivå med och över yrkeshygieniska
gränsvärdet, framförallt hos tuggummituggare och tandgnisslare.
-
- Forskare i Linköping (Tibbling) har funnit mätbara störningar och skador
hos amalgampatienter. Med magnetkamera upptäcktes sjukliga förändring-
ar i delar av hjärnan hos 81 % av amalgampatienterna. Inga sådana
förändringar uppmättes hos kontrollgruppen.
-
- Forskare i Tyskland (Universitetet i Tubingen) visar genom salivmät-
ningar att kvicksilverbelastningen hos personer med amalgam i 40 % av
fallen (18 000 undersökta personer) översteg WHO:s gränsvärde för
toxiska effekter på 43 mikrogram per dag.
-
- 1995 presenterades en rapport i Kanada (Richardsson, Medical Devices
Bureau of Health Canada) som efter att ha gått igenom den vetenskapliga
litteraturen kommit fram till slutsatsen att en vuxen kan ha högst 4
amalgamfyllningar för att inte hamna över tolerabelt dagligt intag av
kvicksilver!
-
WHO konstaterar dessutom i sitt kriteriadokument att det
inte finns någon säker nedre nivå för kvicksilver när det
gäller immunologiska effekter.
Innehållsdeklarationer
Människan har benägenhet att reagera på alla slag av
främmande material som introduceras i kroppen.
Reaktionerna kan vara av toxisk (giftverkan) natur eller
allergiska. Erfarenheterna hittills tyder på att många av nu
använda tandlagningsmaterial liksom amalgam kan ge
biverkningar. Därför är det extra viktigt att vi får fungerande
biverkningsregister och fullständiga innehållsdeklarationer.
Det biverkningsregister som nu startats i Sverige är frivilligt och på
försöksstadiet. Varför detta dröjsmål i en fråga som sedan länge borde ha
varit en självklarhet!
Lagen om medicintekniska produkter och EU:s certifieringsregler innebär
inte krav på fullständiga innehållsdeklarationer, vare sig i bruksanvisningen
eller för certifieringsorganet. Vissa möjligheter finns dock för den som
upphandlar att kräva detta.
Även här är det absurt att detta inte sker med automatik! Vem vill stoppa
en medicin i munnen utan att veta vad den innehåller? Även om tandvårds-
materialen inte avses ha biologisk effekt, så har de det enligt naturlagarna och
borde självklart underkastas samma kontroll som läkemedel, vilket således
inte är fallet idag! Det borde vara en rättighet både för patient och vårdgivare
att få vetskap om materialinnehållet!
Medicinhistorien upprepar sig. Läkare, tandläkare och forskare som i sin
verksamhet funnit att amalgam och andra tandlagningsmaterial kan orsaka
sjukdom har haft mycket svårt att få gehör för sina erfarenheter och på olika
sätt motarbetats också på myndighetsnivå. Från USA och Kanada rapporte-
rades nyligen om samma fenomen. Att ifrågasätta rådande normer är förenat
med risker.
Kontroversen kring amalgamet och även frågan om innehållsdeklarationer
och biverkningsrapportering har nu regelbundet behandlats i Sveriges riksdag
i snart femton år utan att frågan kommit till någon lösning. Erfarenheter har
också hela tiden samlats hos en stor del av befolkningen innebärande att
kvicksilver från amalgam även i så kallat låga doser kan påverka människors
hälsa. Folket vet och därför kommer frågan inte att försvinna från
dagordningen trots ständigt lugnande besked från Socialstyrelsen.
I Sverige har Socialstyrelsen hittills lyssnat till experter som huvudsakligen
velat se psykologiska faktorer som förklaringsmodell när det gäller ohälsa
som förknippas med tandlagningsmaterial. Socialstyrelsens tjänstemän kan
inte sägas ha levt upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. Den
senaste expertrapporten, november 1994, har kritiserats för grova felcitat av
vetenskapliga arbeten, för ofullständighet och för vinklade slutsatser. Redan
sammansättningen av den då sittande expertgruppen gav anledning att
ifrågasätta slutresultatet, eftersom den inte innehöll en enda ledamot som i
förväg lutade åt hypotesen att amalgam skulle kunna utgöra en hälsofara.
Detta trots att det finns åtskilliga seriösa forskare med denna uppfattning. I
en
arbetsgrupp, tillsatt av Socialstyrelsen, som nu skall utarbeta
"handlingsprogram för patienter med syndrom som förknippas med amalgam
eller el" har myndigheten åter valt en majoritet av experter på samma sätt
som tidigare. Detta är inte ägnat att vinna allmänhetens förtroende. Det är
även anmärkningsvärt att patientorganisationerna inte är representerade i
arbetsgruppen!
Utbildning och forskning
Vidare kan konstateras att tandläkarhögskolorna fortfarande,
trots avvecklingsbeslutet lär ut hur man använder amalgam.
De som drabbats av ohälsa p.g.a. tandlagningsmaterial behöver kvalificerad
hjälp och tillgång till nya kunskaper som bäst kan komma fram i en bred
tvärvetenskaplig forskningssatsning. Företrädare för odontologi, medicin,
toxikologi, biokemi, allergologi, materialkunskap m m måste börja verka
inom samma begreppsvärld. Ett bra exempel på tvärsektoriellt samarbete är
Metallbiologiskt centrum vid Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Värt att
poängtera är att det krävs samma respekt för kroppsliga som för psykiska
reaktioner och att dessa hör ihop. Kroppslig sjukdom t ex förgiftning eller
annan störning kan ta sig uttryck i psykiska symptom och tvärtom. I
samhällsdebatten har vi sett åtskilliga exempel på hur vissa experter miss-
brukar begreppet psykosomatik!
Inom
tandvårdsförsäkringens ram
Riksdagen har tidigare fattat beslut i syfte att underlätta för
människor som av medicinska skäl måste byta ut
tandlagningsmaterial inom tandvårdsförsäkringens ram. Vi
får nu rapporter om att det blir allt svårare för patienterna att
få hjälp via
försäkringskassan. Enklaste sättet att lösa detta problem är att låta medi-
cinskt motiverad tandvård inlemmas i sjukvården.
Både människor och miljö far illa medan de ansvariga med ljus och lykta
letar uppgifter som kan frikänna amalgam och andra tandvårdsmaterial.
Riksdagens beslut har inte respekterats, vilket också är allvarligt ur
demokratisynpunkt. EU-medlemskapet komplicerar bilden och inskränker
handlingsfriheten. Det är av yttersta vikt att riksdagen kan agera kraftfullt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagsbeslutet om amalgamavveckling måste verkställas utan
undantag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi på EU-nivå för kvicksilveravveckling, inklusive
amalgam,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi på EU-nivå för obligatoriska innehållsdeklarationer och
samma kontrollbestämmelser för tandvårdsmaterial som för läkemedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undervisning i insättning av amalgam vid
tandläkarhögskolorna skall upphöra,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till tvärvetenskaplig forskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att patienter som blivit sjuka/inte tål tandvårdsmaterial skall
behandlas inom sjukvårdens ekonomiska system.
Stockholm den 6 oktober 1996
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)