Amalgamavvecklingen
Frågan om avveckling av amalgam, fullständiga innehållsdeklarationer av tandvårdsmaterial och obligatorisk biverkningsrapportering fortsätter att dras i långbänk. Detta trots att beprövad erfarenhet, sunt förnuft och en växande vetenskaplig dokumentation talar för ett snabbt agerande.
Den av riksdagen beslutade amalgamavvecklingen går inte i den takt som avsågs. Enligt en nyligen publicerad rapport som Kemikalieinspektionen genomfört i samråd med Socialstyrelsen konstateras att "målet att avveckla amalgam för vuxna 1997 kommer sannolikt inte att nås". Utredningen visar vidare att folktandvårdens tandläkare använder amalgam i större utsträckning än privata tandläkare.
I rapporten konstateras även att amalgam fortfarande används till fyllningar "där andra alternativ finns" och att "påfallande ofta används amalgam i mindre lagningar av barntänder" trots riksdagsbeslut om avveckling fr.o.m. 1 juli 1995. Det är svårt att avgöra hur framgångsrik avvecklingen varit inom barn- och ungdomstandvården p.g.a. brister i statistiken. Vissa landsting använder dock inte amalgam på barn och ungdom.
Med förvåning kan man konstatera att Landstingsförbundet och Socialdepartementet träffat en överenskommelse, 20 mars 1995, om undantag för amalgamförbudet inom barn- och ungdomstandvården "när det kan motiveras av nyttan för den enskilda". Som exempel anges barn med särskilt stora tandvårdsbehov, där salivavsöndringen är stor och för tandvårdsrädda som behandlas under narkos. Hur många känner till denna överenskommelse? Det kan rimligen inte ha varit riksdagens mening att vissa utsatta barngrupper såsom invandrarbarn, förståndshandikappade m.fl. med stora tandvårdsbehov skall utsättas för kvicksilver!
Strategi för kvicksilveravveckling
Samtidigt som man fortsätter att sätta in amalgam i våra barn funderar Naturvårdsverket över hur man skall hitta en lämplig slutförvaringsplats för kvicksilver. I regeringsuppdraget står: "Ett långsiktigt säkert slutförvar för kvicksilver kan innebära att avfallet måste förvaras i bergrum. Samma grundläggande kriterier bör därvid gälla för slutförvar av kvicksilver som för t.ex. radioaktivt avfall vad avser förvaringens långtidsbeständighet och andra säkerhetsaspekter."
Ett annat faktum, som motverkar det svenska avvecklingsbeslutet och planerna på slutförvaring av kvicksilver är att EU-medlemskapet hindrar oss att ensidigt förbjuda amalgam på den svenska marknaden om produkterna uppfyller kraven i lagen om medicintekniska produkter. Några amalgamprodukter har redan CE-märkning och det innebär att de får saluföras i hela EES-området. Sverige fick i förhandling inför EU-medlem- skapet övergångsregler med strängare krav på bl.a. kvicksilver. Det är viktigt att Sverige nu har ambitionen att vara ledande i skapandet av en EU-strategi för kvicksilveravveckling innefattande även amalgam. Enbart i Sverige användes 1995 cirka 1 000 kg kvicksilver i tandamalgam! Förutom hälsostör- ningar är utsläppsproblemen från avlopp och krematorier uppenbara. Allt detta kostar samhället miljardbelopp!
Hur länge skall dessa orimligheter få fortgå?
Nya rön
En litteraturöversiktsartikel publicerad i FASEB 1995 (Lorscheider) redovisade följande slutsats: "Det verkar som det nu är dags för tandvården att sluta med metall-alkemin som yrket fått i arv från en mindre upplyst tid."
Här följer några axplock av intressanta rön som offentliggjorts under senare tid.
- Amalgam kan ge upphov till antibiotikaresistens hos bakterier (Summers). - - Forskare i Göteborg (Barregård) har konstaterat att kvicksilveravgivningen är avsevärd hos amalgambärare, i nivå med och över yrkeshygieniska gränsvärdet, framförallt hos tuggummituggare och tandgnisslare. - - Forskare i Linköping (Tibbling) har funnit mätbara störningar och skador hos amalgampatienter. Med magnetkamera upptäcktes sjukliga förändring- ar i delar av hjärnan hos 81 % av amalgampatienterna. Inga sådana förändringar uppmättes hos kontrollgruppen. - - Forskare i Tyskland (Universitetet i Tubingen) visar genom salivmät- ningar att kvicksilverbelastningen hos personer med amalgam i 40 % av fallen (18 000 undersökta personer) översteg WHO:s gränsvärde för toxiska effekter på 43 mikrogram per dag. - - 1995 presenterades en rapport i Kanada (Richardsson, Medical Devices Bureau of Health Canada) som efter att ha gått igenom den vetenskapliga litteraturen kommit fram till slutsatsen att en vuxen kan ha högst 4 amalgamfyllningar för att inte hamna över tolerabelt dagligt intag av kvicksilver! - WHO konstaterar dessutom i sitt kriteriadokument att det inte finns någon säker nedre nivå för kvicksilver när det gäller immunologiska effekter.
Innehållsdeklarationer
Människan har benägenhet att reagera på alla slag av främmande material som introduceras i kroppen. Reaktionerna kan vara av toxisk (giftverkan) natur eller allergiska. Erfarenheterna hittills tyder på att många av nu använda tandlagningsmaterial liksom amalgam kan ge biverkningar. Därför är det extra viktigt att vi får fungerande biverkningsregister och fullständiga innehållsdeklarationer.
Det biverkningsregister som nu startats i Sverige är frivilligt och på försöksstadiet. Varför detta dröjsmål i en fråga som sedan länge borde ha varit en självklarhet!
Lagen om medicintekniska produkter och EU:s certifieringsregler innebär inte krav på fullständiga innehållsdeklarationer, vare sig i bruksanvisningen eller för certifieringsorganet. Vissa möjligheter finns dock för den som upphandlar att kräva detta.
Även här är det absurt att detta inte sker med automatik! Vem vill stoppa en medicin i munnen utan att veta vad den innehåller? Även om tandvårds- materialen inte avses ha biologisk effekt, så har de det enligt naturlagarna och borde självklart underkastas samma kontroll som läkemedel, vilket således inte är fallet idag! Det borde vara en rättighet både för patient och vårdgivare att få vetskap om materialinnehållet!
Medicinhistorien upprepar sig. Läkare, tandläkare och forskare som i sin verksamhet funnit att amalgam och andra tandlagningsmaterial kan orsaka sjukdom har haft mycket svårt att få gehör för sina erfarenheter och på olika sätt motarbetats också på myndighetsnivå. Från USA och Kanada rapporte- rades nyligen om samma fenomen. Att ifrågasätta rådande normer är förenat med risker.
Kontroversen kring amalgamet och även frågan om innehållsdeklarationer och biverkningsrapportering har nu regelbundet behandlats i Sveriges riksdag i snart femton år utan att frågan kommit till någon lösning. Erfarenheter har också hela tiden samlats hos en stor del av befolkningen innebärande att kvicksilver från amalgam även i så kallat låga doser kan påverka människors hälsa. Folket vet och därför kommer frågan inte att försvinna från dagordningen trots ständigt lugnande besked från Socialstyrelsen.
I Sverige har Socialstyrelsen hittills lyssnat till experter som huvudsakligen velat se psykologiska faktorer som förklaringsmodell när det gäller ohälsa som förknippas med tandlagningsmaterial. Socialstyrelsens tjänstemän kan inte sägas ha levt upp till grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. Den senaste expertrapporten, november 1994, har kritiserats för grova felcitat av vetenskapliga arbeten, för ofullständighet och för vinklade slutsatser. Redan sammansättningen av den då sittande expertgruppen gav anledning att ifrågasätta slutresultatet, eftersom den inte innehöll en enda ledamot som i förväg lutade åt hypotesen att amalgam skulle kunna utgöra en hälsofara. Detta trots att det finns åtskilliga seriösa forskare med denna uppfattning. I en arbetsgrupp, tillsatt av Socialstyrelsen, som nu skall utarbeta "handlingsprogram för patienter med syndrom som förknippas med amalgam eller el" har myndigheten åter valt en majoritet av experter på samma sätt som tidigare. Detta är inte ägnat att vinna allmänhetens förtroende. Det är även anmärkningsvärt att patientorganisationerna inte är representerade i arbetsgruppen!
Utbildning och forskning
Vidare kan konstateras att tandläkarhögskolorna fortfarande, trots avvecklingsbeslutet lär ut hur man använder amalgam.
De som drabbats av ohälsa p.g.a. tandlagningsmaterial behöver kvalificerad hjälp och tillgång till nya kunskaper som bäst kan komma fram i en bred tvärvetenskaplig forskningssatsning. Företrädare för odontologi, medicin, toxikologi, biokemi, allergologi, materialkunskap m m måste börja verka inom samma begreppsvärld. Ett bra exempel på tvärsektoriellt samarbete är Metallbiologiskt centrum vid Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Värt att poängtera är att det krävs samma respekt för kroppsliga som för psykiska reaktioner och att dessa hör ihop. Kroppslig sjukdom t ex förgiftning eller annan störning kan ta sig uttryck i psykiska symptom och tvärtom. I samhällsdebatten har vi sett åtskilliga exempel på hur vissa experter miss- brukar begreppet psykosomatik!
Inom tandvårdsförsäkringens ram
Riksdagen har tidigare fattat beslut i syfte att underlätta för människor som av medicinska skäl måste byta ut tandlagningsmaterial inom tandvårdsförsäkringens ram. Vi får nu rapporter om att det blir allt svårare för patienterna att få hjälp via
försäkringskassan. Enklaste sättet att lösa detta problem är att låta medi- cinskt motiverad tandvård inlemmas i sjukvården.
Både människor och miljö far illa medan de ansvariga med ljus och lykta letar uppgifter som kan frikänna amalgam och andra tandvårdsmaterial. Riksdagens beslut har inte respekterats, vilket också är allvarligt ur demokratisynpunkt. EU-medlemskapet komplicerar bilden och inskränker handlingsfriheten. Det är av yttersta vikt att riksdagen kan agera kraftfullt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagsbeslutet om amalgamavveckling måste verkställas utan undantag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi på EU-nivå för kvicksilveravveckling, inklusive amalgam,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi på EU-nivå för obligatoriska innehållsdeklarationer och samma kontrollbestämmelser för tandvårdsmaterial som för läkemedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undervisning i insättning av amalgam vid tandläkarhögskolorna skall upphöra,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till tvärvetenskaplig forskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att patienter som blivit sjuka/inte tål tandvårdsmaterial skall behandlas inom sjukvårdens ekonomiska system.
Stockholm den 6 oktober 1996
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goës (mp) Gunnar Goude (mp) Barbro Johansson (mp) Per Lager (mp) Gudrun Lindvall (mp)
1 Yrkande 2 hänvisat till JoU.