Inom miljöpolitiken talar man ofta om behovet av en hållbar
utveckling, en utveckling som inte hotar miljön och de
ekologiska systemen. På motsvarande sätt kan man tala om
en hållbar utveckling inom hälsopolitiken. Den omfattar på
makronivå en samhällsutveckling - och på individnivå
levnadsvanor - som inte undergräver utan befrämjar
möjligheterna för oss människor att leva ett hälsosamt liv. På
individnivå innebär detta inte att man i alla lägen försöker
minimera olika hälsorisker. Ett riskfritt liv är både en
omöjlighet och ett ytterst torftigt framtidsperspektiv. Det
handlar i stället om att finna rimlig balans mellan olika
intressen och mål, där man tydliggör de hälsomässiga
konsekvenserna av olika beslut och utvecklingstrender. Det
finns en fara i att pedagogiska försök till "hälsofostran" kan
uppfattas som styrning, som ett försök till ökad social
kontroll. Självrespekt är i sig själv ett uttryck för mänsklig
värdighet, och att ta hand om sig själv är genomgående den
viktigaste formen av medicinska åtgärder. Denna kan bara
kompletteras, aldrig ersättas av konventionell läkarvård.
I välfärdslandet Sverige tar vi idag nästan alltid för givet att möjligheterna
att leva ett hälsosamt liv stadigt kommer att förbättras. Det upplevs som en
naturlig del av den ekonomiska och sociala utvecklingen. En samhälls-
utveckling lik den vi ser idag, vilken präglas av stora och i många fall ökande
klasskillnader i hälsa är ur ett folkhälsoperspektiv en ohållbar utveckling. En
stor utmaning under de närmaste årtiondena blir att försöka bryta detta
mönster. Främst kan detta ske genom förbättringar av hälsans villkor bland de
stora grupper som idag utsätts för de största hälsoriskerna och samtidigt ofta
har de minsta möjligheterna att själva välja bort onödiga hälsorisker. Många
av de påverkbara orsakerna till våra sjukdomar finns i vår livsstil och i vår
miljö. Detta går att påverka med riktade förebyggande åtgärder.
Tyngdpunkten bör förskjutas från dagens traditionella skolmedicinska
behandling av människor som redan hunnit bli sjuka till en medveten
förändring av livsstil och miljö. Alternativmedicin och eventuell forskning
runt denna bör i detta sammanhang kunna bli en sammanbindande länk.
En helhetssyn på ekonomi,
miljö och hälsa
En viktig folkhälsopolitisk uppgift inför år 2000 är att bygga
en brygga mellan skolmedicin, miljömedicin och
alternativmedicin. Utgångspunkter bör bl.a. vara att inom
forskning utgå från ett hälsoekologiskt synsätt där man ser
människan som en integrerad del av det ekologiska systemet,
och där speciell uppmärksamhet ägnas åt att fånga upp tidiga
varningssignaler i den omgivande miljön av möjlig betydelse
för folkhälsan.
I ett historiskt och globalt perspektiv framgår tydligt att den ekonomiska
utvecklingen, och därmed fördelningspolitiken, är av strategisk betydelse ur
ett folkhälsoperspektiv. Det finns idag stor anledning att i ett hälsoperspektiv
diskutera och analysera förändringar av skatte- och transfereringssystem samt
effekten av olika lönepolitiska strategier.
Alternativmedicin och
skolmedicin med gemensam
målsättning
Önskvärdheten av en humanekologiskt orienterad hälsovård
blir särskilt tydlig när man konfronteras med läkarkårens
konkreta arbetssituation, en arbetssituation vars
förutsättningar varierar beroende på var i Europa man
befinner sig. Synen på samspelet mellan å ena sidan
ekologisk medicin och alternativa behandlingsformer och å
andra sidan traditionell skolmedicin varierar kraftigt
beroende på var man befinner sig i världen. Inom Europa
finns det gott om alternativ till traditionell sjukvård.
Tyskland är t.ex. ett föregångsland vad gäller
alternativmedicinens position. Där är samarbetet mellan
traditionell sjukvård och alternativmedicinska
behandlingsmetoder mycket god. T.ex. har man samma
ersättningssystem vid traditionell som vid alternativ
sjukvård. Även i Danmark har man en liberal syn på
alternativa behandlingsmetoder. I Sverige har vi i stället en
lång tradition av mer styvmoderlig inställning till alternativa
behandlingsformer.
Utbildning av
nyckelpersoner
Distriktssköterskor och läkare tillhör några av de grupper av
sjukvårdspersonal som i sin dagliga verksamhet är
nyckelpersoner vad gäller information till patienter. Enligt
hälso- och sjukvårdslagen, 2 a §, skall patienten ges
upplysning om de olika behandlingsmetoder som står till
buds. I dagsläget är det inte självklart att dessa informatörer
har god kunskap om de möjligheter som alternativ-
medicinens företrädare kan erbjuda. Det är naturligtvis ur
patienternas synvinkel otillfredsställande. Miljöpartiet anser
därför att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla
adekvat information om och beskrivning av alternativ-
medicinska behandlingsmetoder.
I de fall anställda inom offentlig sjukvård använder sig av alternativ-
medicinska behandlingsmetoder bör Socialstyrelsen kunna bistå med ett
regelsystem som redovisar de minimikrav på kompetens och kunskap som
Socialstyrelsen anser lämpliga.
Möjlig registrering för
samtliga
alternativmedicinska
utövare
Dagens regler innebär att en alternativmedicinsk utövare kan
behandla och diagnosticera alla typer av sjukdomar och
tillstånd. Detta gäller såväl fysiologiska som psykologiska
tillstånd, undantaget är endast ärenden som faller under
kvacksalverilagen. Samtidigt har ingen statlig instans någon
som helst kontroll över och insyn i de alternativmedicinska
utövarnas verksamheter. Detta är en oacceptabel situation
med tanke på patienternas säkerhet och integritet. En
registrering och uppföljande tillsyn av samtliga
alternativmedicinska utövare skulle till stor del kunna lösa
dessa problem.
Miljöpartiet föreslår att en möjlighet till registrering införs för samtliga
personer eller företag som i någon form använder alternativmedicinska
behandlings- och diagnosmetoder.
Registreringen skall skötas av en särskild enhet vid Socialstyrelsen som
även skall handha det färdiga registret och informera om detta. I samman-
hanget är det viktigt att denna registrering inte uppfattas som någon form av
auktorisation eller legitimering. Registreringen hos Socialstyrelsen skulle
kunna ges vissa sanktionsmöjligheter mot alternativmedicinska utövare som
ej uppfyller registreringskraven.
En registrering skulle innebära att den som blir registrerad förbinder sig att
hålla en kundförteckning, att föra journalanteckningar, att inneha ett fullgott
försäkringsskydd samt att rapportera skador eller biverkningar till Social-
styrelsen. Utövarna skulle även förbinda sig att följa sekretesslagen.
Miljöpartiet anser även att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att skapa ett
samordningsorgan för alternativmedicinska frågor. Detta organ skulle i första
hand stå för information till allmänhet, myndigheter och sjukvårdspersonal.
Idag råder ett informations- och kunskapsunderskott vad gäller utvecklingen
inom alternativmedicinen. Ett sådant forum skulle effektivt kunna förändra
informationsbilden genom sin lättillgänglighet och genom att på sikt
utvecklas till en nationell "kunskapsbank" inom området.
Forskningsinsatser
Miljöpartiet anser att Forskningsrådsnämnden bör ges i
uppdrag att initiera vederhäftig forskning rörande
alternativmedicinska behandlingsåtgärder. Ny forskning,
speciellt med inrikting på hur skolmedicinska
undersöknings- och behandlingsmetoder kan förbättras
genom aktiv samverkan med alternativmedicinska
behandlingsmetoder, är i dagsläget den länk som saknas för
att de medicinska disciplinernas strävan efter en helhetssyn
skall kunna bli verklighet.
Momsbefrielse för
alternativmedicinsk
behandling på läkarremiss
En medicinsk behandling som klassificeras som sjukvård är i
dagsläget momsbefriad. Eftersom den offentliga sjukvården
idag i allt större utsträckning börjat tillägna sig
alternativmedicinska synsätt och behandlingsmetoder
föreligger en klar ojämlikhet. Vissa patientgrupper i vissa
landsting kan ta del av alternativmedicinska behandlingar för
samma kostnad som annan läkarvård, medan andra patienter
får lägga ut stora belopp för att kunna ta del av likartade
behandlingar. Att ta bort momsen innebär med all säkerhet
att trycket på vanlig medicinsk behandling i viss mån
minskar. Vilka alternativmedicinska metoder som skall
momsbefrias bör utredas och därefter följas upp av
Socialstyrelsen. En förutsättning för att momsbefrielse på
sikt skall komma ifråga är att behandlingen utförts på remiss
från läkare.
Ekologi - livsstil - hälsa
Miljöpartiet anser att ett särskilt ämne med namnet
"livskunskap" borde införas i grundskolan. Ungdomar i
högstadiet skulle då kunna erhålla grundläggande kunskap
om förutsättningarna för samt egenredskap för ett hälsosamt
liv i en hälsosam miljö. Ofta är bara kunskapsbristen i dessa
frågor inkörsporten till negativa livs- och hälsospiraler.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ett hälsoekologiskt synsätt genomsyrar den
livsstilsforskning som initieras framöver,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla information
runt alternativmedicinska behandlingsmetoder,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Socialstyrelsen skulle
kunna ges i uppdrag att utveckla ett nationellt informationscenter runt
alternativmedicin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samtliga alternativmedicinska utövare bör ges möjlighet till
registrering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskningsinsatser som knyter samman skolmedicinska
och alternativmedicinska behandlingsinsatser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av momsbefrielse för alternativmedicinska behandlingar,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom anslaget
E 1 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel ramanslag i
utgiftsområde 9 bör 3 miljoner kronor avsättas för alternativmedicinsk
forskning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett grundskoleämne som innehåller undervisning i livsstil-
ekologi-hälsa bör införas.2
Stockholm den 5 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Thomas Julin (mp)
Eva Goës (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Per Lager (mp)