med anledning av prop. 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor
Motionens huvudsakliga
innehåll
Regeringen föreslår i sin proposition att Sverige skall
ratificera 1993 års konvention om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner. Detta innebär att
Haag-konventionen görs till svensk lag genom en särskild
lagstiftning. En ny lag om internationella adoptioner ersätter
den gamla om internationell adoptionshjälp. Vidare görs
vissa ändringar i socialtjänstlagen, sekretesslagen och i lagen
om svenskt medborgarskap, detta för att harmonisera dessa
lagar till konventionen. Statens nämnd för internationella
adoptioner (NIA) får det övergripande ansvaret för
adoptionsfrågor och blir central myndighet på området.
Vänsterpartiets
ställningstagande
Vänsterpartiet anser att utredningsförfarandet, godkännande
och tillsynen av internationella adoptioner skall åligga
kommunens socialnämnd eller motsvarande. För smidighet i
handläggningen kan delegering givetvis få göras till lämplig
tjänsteman.
De organisationer som finns på området skall vara till stöd och hjälp för i
första hand de barn som skall adopteras och för dem som planerar och
genomför en adoption. Enligt vår mening är det därför olämpligt att dessa
organisationer åläggs något som kan ha anstrykning av myndighetsutövning.
Vi anser därför att regeringens förslag i denna del är att föredra framför
adoptionsorganisationernas framförda förslag att organisationerna skall ge
samtycke till att en förmedling genomförs.
Giltighetstiden och
uppföljning
Många adoptivbarn har varit utsatta för traumatiska
händelser. Nu kräver många länder att adoptivföräldrarna
vistas i barnets hemland och där träffar barnet. Detta kan
innebära att barnet hunnit knyta an till sina blivande
föräldrar. Det är inte acceptabelt att riskera att de utsätts för
ytterligare traumatiska händelser genom att tas från sina
adoptivföräldrar i Sverige, bara för att kommunerna skall
slippa göra utredningar. Vi motsätter oss inte att
socialnämnden har möjlighet att, i förekommande fall,
omhänderta ett adoptivbarn innan hemmet godkänts. Men för
att minimera antalet omhändertaganden yrkar vi avslag på
regeringens förslag om att utsträcka giltighetstiden till två år
för ett medgivande av socialnämnd eller motsvarande för att
ta emot barn. Vänsterpartiet vill ha kvar ettårsgränsen.
I och med detta, en giltighetstid på ett år, kan vi tänka oss att adoptionen
kan gå till som i dag. En utredning görs. Adoptivföräldrarna genomför sin
adoption. När den är klar görs, genom socialnämndens försorg, en
uppföljning av hur adoptivbarnet har det i familjen. Detta är en regel som
redan nu lätt kan formuleras i socialtjänstlagen, och riksdagen behöver inte
avvakta den ytterligare översyn av socialtjänstlagen som regeringen föreslår i
sin proposition om ändringar i socialtjänstlagen. Den uppföljningen bör då
ske inom en rimlig tid efter det att adoptivbarnet kommit till Sverige. Det
torde innebära att ett adoptionsförfarande kan avslutas med uppföljningen
och vara klart efter 12 till 15 månader.
Ett andra alternativ
Vänsterpartiet kan i dag inte avgöra om ett sådant förfarande
strider mot Haag-konventionen. Om det visar sig vara fallet
föreslår vi som ett andrahandsalternativ att en press sätts på
socialnämnderna att snabbt behandla adoptionsärendet enligt
propositionens intentioner.
I socialtjänstlagens 25 § regleras nämndens handläggning: "När ett visst
barn har föreslagits till adoption skall socialnämnden skyndsamt pröva om
det skall ges samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta." Vi menar
att
detta är för oprecist. Vi håller med adoptionsorganisationerna som befarar att
med en sådan formulering kan det ta tid att få ett samtycke. För en
socialnämnd eller handläggare kan skyndsamt vara när tid ges, och vi vet att
socialnämnderna har en stor arbetsbelastning. Trots detta tycker vi att detta
skall ha en hög prioritet och få förtur framför andra viktiga göromål.
Vänsterpartiet föreslår därför att lagtextens skyndsamt byts ut mot - - - att
socialnämnden inom sju vardagar skall pröva om det skall ges samtycke till
att adoptionsförfarandet får fortsätta. Därmed har lagstiftaren visat sin
viljeinriktning och påtalat att detta måste socialnämnden prioritera.
Kostnaderna för adoption
Kostnaderna för en "normal" internationell adoption ligger
en bit över 100 000 kr. Samhällsstödet till enskilda är i dag
24 000 kr och har varit så under en följd av år. Regeringen
vill, av samhällsekonomiska skäl, inte höja bidraget. Det
innebär att det blir mycket svårt för vanliga inkomsttagare att
adoptera utländska barn. Det blir förbehållet människor med
höga inkomster och stora banktillgodohavanden.
Vänsterpartiet har i olika sammanhang föreslagit en kraftig
höjning av samhällsstödet, men fått avslag på detta.
Det har sagts att en ökning av stödet skulle vara kostnadsdrivande och att
en sådan åtgärd enbart skulle öka kostnaden för den enskilde. Vi kan
acceptera detta resonemang, men vill försöka andra vägar att ekonomiskt
stödja människor som vill adoptera barn. Det kanske kan göras genom att
täcka kostnaderna för resa och uppehälle för att hämta barnet. Det är också så
att många länder kräver att de blivande adoptivföräldrarna vistas en tid i
barnets hemland. Om detta krävs kunde samhällsstöd utgå som täckandet av
inkomstbortfall under vistelsetiden.
Antalet internationella adoptioner minskar, och vi menar att förbättringar
av det ekonomiska stödet skulle vända den utvecklingen. Vi föreslår därför
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur den enskilde kan
stödjas ekonomiskt utan att det för den skull driver upp kostnaderna för
internationella adoptioner.
Adoptivföräldrarnas ålder
Enligt föräldrabalken är den nedre åldersgränsen för
adoptivföräldrar 25 år. Någon övre gräns finns inte. NIA har
dock utgivit rekommendationer om att medgivande till
adoptioner generellt sett inte bör beviljas personer som är
över 45 år, och när det gäller förstagångsföräldrar bör dessa
inte vara över 40 år. I rekommendationerna sägs vidare att
när en kvinna uppnått eller närmar sig slutet av sin fertila tid,
då man som regel försöker adoptera barn, är mannen inte så
sällan 50 år. Detta har skapat en praxis så att
socialnämnderna godkänner adoption av utländska barn om
den blivande adoptivmodern är 40 år och fadern är 45 år,
men inte tvärtom, dvs. när fadern är 40 år och modern 45 år.
Vänsterpartiet anser att detta är könsdiskriminerande och vill ersätta den
praxis som uppstått med av riksdagen beslutade könsneutrala regler. Vi
föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan
lagreglering som kan införas i lämplig lag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en förlängning av
giltighetstiden till två år för medgivande från socialnämnd eller motsvarande
enligt vad i motionen anförts om hänsynstagandet till barnet,
2. att riksdagen vid bifall av yrkande 1 genom en formulering i
socialtjänstlagen låter konventionens krav på uppföljning också utgöra det
slutliga samtycket från socialnämndens sida,
3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 beslutar att det som i 25 §
socialtjänstlagen anges om skyndsam prövning ersätts med att
socialnämnden inom sju vardagar skall pröva om det skall ges samtycke till
att adoptionsförfarandet får fortsätta,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kostnaderna för
internationella adoptioner enligt vad i motionen anförts om ett ökat stöd till
personer som önskar adoptera utländska barn,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till könsneutrala åldersregler
vid internationella adoptioner enligt vad i motionen anförts om att ersätta den
könsdiskriminerande praxis som åldersrekommendationen skapat.
Stockholm den 10 mars 1997
Stig Sandström (v)
Lars Bäckström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Marie Engström (v)
Ulla Hoffmann (v)
Tanja Linderborg (v)
Johan Lönnroth (v)
Eva Zetterberg (v)
Alice Åström (v)