Statens medicinsk-etiska råd översände 25 april 1996 en
skrivelse om "Människovärde i livets slutskede - en fråga
om livskvalitet och självbestämmande" till
Socialdepartementet. Rådet föreslår i denna att regeringen
bör överväga att tillsätta en utredning om vården i livets
slutskede.
Rådets skrivelse ger intrycket att aktiv dödshjälp (eutanasi) borde
legaliseras i Sverige. Man skriver bl.a.: "Enligt rådets bedömning borde det
vara angeläget att bl.a. få kunskap om internationell behandlingspraxis samt
erfarenheter av behandlingsstrategier som inte är tillåtna i Sverige" och
"Kartläggning av detta slag skulle ge utredningen en grund för en diskussion
om nuvarande riktlinjer för behandlingspraxis samt för behovet av eventuella
ändringar och förtydliganden i lagstiftningen". Dessutom hänvisar man till
förekomsten av aktiv dödshjälp i Oregon i USA, i Holland och i Northern
Territory i Australien.
Den f d sakkunnige i Statens medicinsk-etiska råd och f d ordföranden i
Läkarsällskapets etiska delegation, professor Jan-Otto Ottosson skriver i
Läkartidningen 1996:93:1309-1310 under rubriken "Nej till eutanasi - ja till
palliativ vård!" bl a följande: "Det är bättre med en god palliativ vård än både
öppen och dold eutanasi (om sådan skulle förekomma). Sjukvården har
brister i detta avseende, men dessa brister bör inte kompenseras genom
legalisering av eutanasi, utan genom bättre utbildning i palliativ vård." "Att
befria en döende människa från lidande genom eutanasi är att reducera henne
till ett sjukt eller skadat djur och förneka hennes djupare mänskliga behov av
psykisk, social och andlig natur. Det som är djurvänligt och ytligt sett också
människovänligt riskerar att bli omänskligt". "Vad som enligt min mening
krävs är inte så mycket utredning som en politisk viljeyttring att satsa på
utvecklingen av den palliativa vården så att den kan leva upp till hälso- och
sjukvårdslagens mål: god vård på lika villkor. Alla i livets slutskede har rätt
till en god palliativ vård. Ingen skall behöva underkastas en högteknologisk
men meningslös livsuppehållande behandling som hotar att göra döendet
ovärdigt. När sjukvården tvingas till nedskärningar i en krympande ekonomi
får dessa vårdprinciper inte åsidosättas."
Internationella erfarenheter
Enligt van der Maas rapport från Holland 1992 med siffror
för året 1990 var det inte bara 2 300 som dödades efter egen
begäran om att få dö, utan 1 000 personer dödades dessutom
utan att de hade begärt det.
I juni 1994 beslutade högsta domstolen i Holland att fria den psykiater som
hjälpt en kvinna att begå självmord. Kvinnan var deprimerad eftersom två av
hennes söner nyligen dött, varav en själv hade tagit sitt liv.
I maj 1995 friade en domstol i Holland den läkare som på föräldrarnas
begäran dödat ett nyfött handikappat barn.
Professorn och doktorn Henk Jochemsen vid G.A. Lindeboom Instituut i
Ede i Holland rapporterade vid en internationell bioetisk kongress i Budapest
i juni 1995 att holländarna blir alltmer tveksamma till dödshjälp och att
alternativen i form av hospice växer i antal.
I Northern Territory i Australien har man 1995 antagit en lag om eutanasi.
En mängd berättigade invändningar mot lagen har gjorts. Bland annat kräver
lagen att patienten skall informeras om de alternativ som finns till dödshjälp i
form av palliativ medicin och hospice. Problemet är att det inte finns ett enda
hospice och endast en läkare som, på deltid och utan formell
specialistutbildning, ägnar sig åt palliativ medicin i hela delstaten.
Den australiska lagen har väckt kraftig kritik från urbefolkningen som
känner sig hotad. Nya studier från England och USA konfirmerar denna
hotbild. Så skriver också the New York Taskforce on Life and the Law: "No
matter how carefully any guidelines are framed, assisted suicide and
euthanasia will be practiced through the prism of social inequality and bias
that characterises the delivery of services in all segments of our society,
including health care. The practices will pose the greatest risk to those who
are poor, elderly, members of a minority group, or without access to good
medical care."
Läkarens uppgift har i alla tider varit att bota, lindra och trösta. Det är av
största vikt att det får förbli så. Den eventuella utredning om vård i livets
slutskede som medicinsk-etiska rådet önskade av regeringen måste få klara
direktiv att aktiv dödshjälp också i fortsättningen skall vara förbjuden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid en eventuell utredning om vård i livets slutskede, denna
utredning får direktiv om att aktiv dödshjälp också fortsatt skall vara
förbjuden och att förbättringar vad avser livskvalitet, människovärde och
självbestämmande skall ske inom ramen för en förbättrad palliativ vård.