Statens medicinsk-etiska råd översände 25 april 1996 en skrivelse om "Människovärde i livets slutskede - en fråga om livskvalitet och självbestämmande" till Socialdepartementet. Rådet föreslår i denna att regeringen bör överväga att tillsätta en utredning om vården i livets slutskede.
Rådets skrivelse ger intrycket att aktiv dödshjälp (eutanasi) borde legaliseras i Sverige. Man skriver bl.a.: "Enligt rådets bedömning borde det vara angeläget att bl.a. få kunskap om internationell behandlingspraxis samt erfarenheter av behandlingsstrategier som inte är tillåtna i Sverige" och "Kartläggning av detta slag skulle ge utredningen en grund för en diskussion om nuvarande riktlinjer för behandlingspraxis samt för behovet av eventuella ändringar och förtydliganden i lagstiftningen". Dessutom hänvisar man till förekomsten av aktiv dödshjälp i Oregon i USA, i Holland och i Northern Territory i Australien.
Den f d sakkunnige i Statens medicinsk-etiska råd och f d ordföranden i Läkarsällskapets etiska delegation, professor Jan-Otto Ottosson skriver i Läkartidningen 1996:93:1309-1310 under rubriken "Nej till eutanasi - ja till palliativ vård!" bl a följande: "Det är bättre med en god palliativ vård än både öppen och dold eutanasi (om sådan skulle förekomma). Sjukvården har brister i detta avseende, men dessa brister bör inte kompenseras genom legalisering av eutanasi, utan genom bättre utbildning i palliativ vård." "Att befria en döende människa från lidande genom eutanasi är att reducera henne till ett sjukt eller skadat djur och förneka hennes djupare mänskliga behov av psykisk, social och andlig natur. Det som är djurvänligt och ytligt sett också människovänligt riskerar att bli omänskligt". "Vad som enligt min mening krävs är inte så mycket utredning som en politisk viljeyttring att satsa på utvecklingen av den palliativa vården så att den kan leva upp till hälso- och sjukvårdslagens mål: god vård på lika villkor. Alla i livets slutskede har rätt till en god palliativ vård. Ingen skall behöva underkastas en högteknologisk men meningslös livsuppehållande behandling som hotar att göra döendet ovärdigt. När sjukvården tvingas till nedskärningar i en krympande ekonomi får dessa vårdprinciper inte åsidosättas."
Internationella erfarenheter
Enligt van der Maas rapport från Holland 1992 med siffror för året 1990 var det inte bara 2 300 som dödades efter egen begäran om att få dö, utan 1 000 personer dödades dessutom utan att de hade begärt det.
I juni 1994 beslutade högsta domstolen i Holland att fria den psykiater som hjälpt en kvinna att begå självmord. Kvinnan var deprimerad eftersom två av hennes söner nyligen dött, varav en själv hade tagit sitt liv.
I maj 1995 friade en domstol i Holland den läkare som på föräldrarnas begäran dödat ett nyfött handikappat barn.
Professorn och doktorn Henk Jochemsen vid G.A. Lindeboom Instituut i Ede i Holland rapporterade vid en internationell bioetisk kongress i Budapest i juni 1995 att holländarna blir alltmer tveksamma till dödshjälp och att alternativen i form av hospice växer i antal.
I Northern Territory i Australien har man 1995 antagit en lag om eutanasi. En mängd berättigade invändningar mot lagen har gjorts. Bland annat kräver lagen att patienten skall informeras om de alternativ som finns till dödshjälp i form av palliativ medicin och hospice. Problemet är att det inte finns ett enda hospice och endast en läkare som, på deltid och utan formell specialistutbildning, ägnar sig åt palliativ medicin i hela delstaten.
Den australiska lagen har väckt kraftig kritik från urbefolkningen som känner sig hotad. Nya studier från England och USA konfirmerar denna hotbild. Så skriver också the New York Taskforce on Life and the Law: "No matter how carefully any guidelines are framed, assisted suicide and euthanasia will be practiced through the prism of social inequality and bias that characterises the delivery of services in all segments of our society, including health care. The practices will pose the greatest risk to those who are poor, elderly, members of a minority group, or without access to good medical care."
Läkarens uppgift har i alla tider varit att bota, lindra och trösta. Det är av största vikt att det får förbli så. Den eventuella utredning om vård i livets slutskede som medicinsk-etiska rådet önskade av regeringen måste få klara direktiv att aktiv dödshjälp också i fortsättningen skall vara förbjuden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid en eventuell utredning om vård i livets slutskede, denna utredning får direktiv om att aktiv dödshjälp också fortsatt skall vara förbjuden och att förbättringar vad avser livskvalitet, människovärde och självbestämmande skall ske inom ramen för en förbättrad palliativ vård.
Stockholm den 5 oktober 1996
Tuve Skånberg (kd)
Gotab, Stockholm 1996