I proposition 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m. som i allt väsentligt också blev riksdagens beslut redovisar regeringen som sin inställning att propositionen syftar till att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. Under 5 Överväganden och förslag redovisas att avsikten med förslagen är "ett ökat patientinflytande". Det sägs dessutom att patientens eget val skall vara avgörande när flera behandlingsalternativ är möjliga.
Effekterna av systemet bl.a. i Landstinget Västmanland innebar att patientens rätt att välja sjukgymnast beskars. I Västmanland tillämpas ett system fr. o. m. 1 januari 1995 som innebär att familjeläkaren (primärvård- läkaren) har ett totalansvar för hela primärvården. Familjeläkaren får individersättning för varje patient, varav det är tänkt att tolv procent skall gå till rehabilitering. Det innebär att familjeläkaren betalar för en sjukgymnast genom att kostnaden för en remitterad patient dras från individersättningen. Väljer läkaren att inte remittera till sjukgymnast behåller han således en del av ersättningen själv. Familjeläkaren har också möjlighet att via vårdavtal och anställning lösa behovet av sjukgymnast. Valet av sjukgymnast har i praktiken blivit familjeläkarens, inte patientens, eftersom familjeläkaren dels kan neka behandling, dels kan anvisa annan sjukgymnast än den som patienten normalt använder. Systemet är så utformat att det ligger i familjeläkarens ekonomiska intresse att styra patienten.
Effekterna av systemet är bl. a. att antalet remisser till privatpraktiserande sjukgymnaster minskat och att patienter nekas välja sjukgymnast. Familje- läkarna har genom konstruktionen av systemet i Landstinget Västmanland möjligheter att optimera sina ekonomiska resultat, genom att begränsa patientens val av sjukgymnast. Läkarna som yrkesgrupp har vunnit på andra yrkesgruppers bekostnad.
Denna typ av begränsningar av patienternas valfrihet är enligt min mening inte i överensstämmelse med kraven om god vårdkvalité och konkurrens på lika villkor och står inte i överensstämmelse med riksdagens uppfattning om valfrihet i vården.
Riksdagen skall därför ge regeringen i uppdrag att återkomma med lagförslag som innebär att denna typ av konkurrenshinder undanröjs och att patienternas fria val säkerställs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att konkurrenshinder skall undanröjas för att skapa valfrihet i vården i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Tomas Högström (m)