I Sverige reagerar vi starkt mot plågsamma djurförsök och
vill stoppa dem, eftersom försöksdjuren liksom människor är
levande varelser med förmåga att känna smärta, har ett
egenvärde och har rätt att leva efter sin natur. Försöksdjuren
berövas sina naturliga rättigheter och offras för människans
påstådda nytta utan chans att kunna försvara sig.
En forskargrupp i Lund har i samarbete med forskare från Boston använt
vävnad från aborterade foster för att sedan transplantera den på råttor och
kaniner (SvD 11 juni 1994). Då har man tagit bland annat näthinneceller från
tre till tio veckor gamla foster. I detta sammanhang kan tilläggas att det
mänskliga fostret efter tre veckor redan har ett hjärta som slår. Vid tio
veckors ålder kan fostret känna smärta och är känsligt för beröring, ljus,
värme och oljud.
I en ansökan till Forskningsetiska kommittén på Karolinska institutet har
forskare också ansökt om att få använda en tång i stället för vacuumsug vid
abort för att på så vis "få ut" fostren levande, för att därefter kunna göra
experiment på levande foster (GT 20 november 1987).
Logiskt sett kan vi inte tillåta experiment på foster om vi inte vill göra det
på djur. Värnar vi djuren måste vi också värna om den lilla människan. Vi
anser det oetiskt att använda aborterade foster för experimentell forskning
och kräver en utredning om hur hanteringen av aborterade foster sker i
samband med forskning samt att tydliga regler fastslås för att värna det
mänskliga livet från all form av experiment.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en grundlig utredning görs av hur hanteringen av aborterade
foster sker i samband med forskning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tydliga regler fastslås för forskare i syfte att värna det
mänskliga livet från all form av experiment.