Målet med hälso- och sjukvårdslagen är en "god hälsa och en
vård på lika villkor för hela befolkningen". Enligt FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 är
åtnjutandet av högsta möjliga hälsostandard "en
grundläggande rättighet för varje människa utan åtskillnad av
ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan
uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd
eller ställning i övrigt".
Hälsotillståndet bland invandrare i Sverige är generellt sett sämre än hos
svenskar. 1988 fick svenska medborgare i genomsnitt 24,5 sjukdagar ersatta
av försäkringskassan. Utländska medborgares motsvarande antal dagar låg på
41,3 (Daun, Stenberg m.fl. "Invandrarna i välfärdssamhället" 1994 sid 203).
Under 1980- och 90-talen har man också kunnat iaktta en stigande frekvens
förtidspensioneringar bland invandrare. Som exempel på grupper med mycket
hög andel förtidspensionärer kan nämnas personer födda i Grekland,
Jugoslavien och Turkiet (ibid, sid 204).
Förslitnings- och belastningsskador är också vanligare bland invandrare än
bland svenskar, detta till följd av att invandrarna är kraftigt över-
representerade inom tillverkningsindustrin, servicesektorn och den offentliga
sektorn, där vi generellt finner en högre sjuklighet.
Hälsoproblem är betydligt vanligare hos flyktingar än hos befolkningen i
övrigt. Detta gäller i särskilt hög grad den psykosocialt relaterade hälsan. För
många försämras hälsotillståndet med tiden, vilket leder till utslagning i
skolan och arbetslivet med negativa konsekvenser för den enskilde, gruppen
och ytterst för samhället.
Invandrarnas speciella utsatthet arbetsmarknadsmässigt, ekonomiskt och
socialt inverkar med all sannolikhet negativt på invandrarnas hälsa. Vi känner
dock inte till hur dessa olika betingelser inverkar på individerna när de får
verka tillsammans. Någon heltäckande undersökning kring hur invandrarnas
levnadsförhållanden är, och hur dessa inverkar på deras hälsa, har inte gjorts
under senare år. På detta område behöver vi mer kunskap av samlad och
heltäckande art.
När man vill öka invandrares integration i det svenska samhället är en
viktig del av arbetet att förbättra invandrarnas hälsosituation. För att komma
tillrätta med invandrarnas hälsosituation behövs gemensamma ansträngningar
från hela det svenska samhället. Invandrarnas levnadsförhållanden orsakar en
sämre hälsa hos invandrarna än för den övriga befolkningen.
Svårt traumatiserade asylsökande samt flyktingar som väntar på kommun-
placering eller kyrkobokföring skall också omfattas av landstingets
skyldighet att erbjuda fullgod sjukvård. En grund måste byggas upp för det
förebyggande arbetet med fokus på psykosocial ohälsa, för att därigenom
främja hälsa i vid mening och minska sekundära riskfaktorer. Invandrare,
flyktingar och asylsökande skall erbjudas information och upplysningar för
att öka deras medvetenhet om hälsorisker och hälsobefrämjande faktorer i
vardagsliv, familjeliv och arbetsliv. Hälsoupplysningspersonal skall
rekryteras med olika etnisk bakgrund.
Särskilda hälsoförebyggande program skall inrättas hos statliga
myndigheter och landstingen. Regeringen och ansvarigt departement bör ge
klara direktiv till dessa verk för att utveckla särskilda program riktat till
olika
etniska grupper i Sverige. Invandrargrupperna skall själva ges möjlighet att
formulera sina behov beträffande hälsan. Delaktigheten för eget ansvars-
tagande och egna initiativ måste öka.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landstingens skyldigheter för asylsökande,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsoupplysningsarbete bland invandrare och asylsökande,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hälsoupplysningspersonal skall rekryteras bland människor
med olika etnisk bakgrund,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att program för hälsoförebyggande arbete tas fram i offentliga
myndigheter och verksamheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att invandrarna själva engageras i folkhälsoarbetet.