Under den förra regeringsperioden infördes den så kallade
vårdgarantin. Den innebar att ingen skulle behöva vänta mer
än tre månader på en operation eller behandling. En patient
som inte kunde få behandling under denna tid hos den egna
vårdgivaren, skulle erbjudas behandling hos annan
vårdgivare. Sjukvårdshuvudmännen erhöll ett extra statligt
stöd om 500 mkr för att underlätta införandet av
vårdgarantin. Vårdgarantin har därefter förlängts ett år i
taget.
Den gemensamma vårdgarantin omfattade under 1995 utredning och
behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft- och knäled, opera-
tion av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, operation av ljumskbråck,
operation av godartad prostataförstoring, kirurgisk behandling av urininkon-
tinens hos kvinnor, kirurgisk behandling av livmoderframfall samt utprovning
av hörapparat.
Vårdgarantin har betytt oerhört mycket för enskilda människor. Att snabbt
få vård och behandling när man drabbats av sjukdom är synnerligen
väsentligt. Det skapar trygghet. Det är psykiskt påfrestande att gå och vänta
på en operation eller behandling. Det är också påfrestande att behöva ha
smärta under lång tid vilket även ofta kräver smärtstillande och andra
mediciner. Likaså resulterar en lång väntetid ofta att föra med sig
sjukskrivning vilket i sig också är påfrestande. Även ur ekonomisk synvinkel
är det kostsamt med långa väntetider. Försäkringskassan får stora kostnader
och rehabiliteringstiden efter ingreppet blir ofta längre.
För närvarande växer köerna till operationer på de flesta sjukhus i landet.
På Östra sjukhuset i Göteborg fick man i augusti i år vänta 78 veckor på en
gallstensoperation. I Östersund var väntetiden 64 veckor medan den i Sala var
104 veckor. På Danderyds sjukhus var väntetiden vid samma tidpunkt 64
veckor för en höftledsoperation. På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg var
väntetiden 65 veckor för samma åkomma. Detta är några exempel men
tendensen är densamma över hela landet. Orsakerna till kösituationen är
säkert flera men resursfrågan är av stor betydelse. Det finns kompetens och
kunskap och det finns tillgång till operationssalar. Vi saknar dock resurser i
form av fler läkare och övrig personal för att utnyttja resurserna på ett
optimalt sätt. En annan orsak kan vara att vårdplatserna har reducerats
kraftigt under senare år. Under perioden 1985 till 1991 lades 18 procent av
vårdplatserna ned. Under 1995 hade sjukvårdshuvudmännen totalt 42 400
vårdplatser. Det var nästan 3 500 färre platser än föregående år.
Eftersom forskning och utveckling går framåt kan vi i dag bota fler och fler
sjukdomar. Detta är mycket positivt men kräver givetvis resurser. Människor
måste ha rätt att få del av den behandling som finns. Att ge en rätt behandling
gör också att kostnaderna minskar för framtiden i form av ett friskare liv med
mindre vård och omsorgsbehov. Att ge alla den vård och behandling som står
till buds är en människovärdesfråga.
Den socialdemokratiska regeringen har inte förmått att se till att
vårdgarantin kan efterlevas vilket drabbar många enskilda människor. Detta
anser vi är oacceptabelt.
Det är enligt vårt synsätt inte i något avseende klokt att ha långa vårdköer.
Alla förlorar på det.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vårdgarantin skall vara praktiskt genomförd senast den 1 juli
1997.