Inom svensk sjukvård tilltar problemen att utreda betalningsansvaret när sjukvårdsbehov uppkommer hos personer som kommit från ett annat land till Sverige, t.ex. i egenskap av anhöriga till antingen svenska medborgare eller personer som är legitimt bosatta i landet. Den ökade rörligheten i världen i form av turism förorsakar också den typen av problem. Andelen utländska medborgare från land med vilka Sverige inte har social konvention som kommer hit och hamnar i behov av sjukvård ökar.
Problemen blir särskilt stora när det rör sig om komplicerade och mycket vårdkrävande tillstånd. Det är inte ovanligt att det uppstår omfattande diskussioner kring betalningsansvar för sjukvårdens insatser genom kontakter med sjukhusens administration, landstingsnivån, polismyndigheter, sociala myndigheter, invandrarverket och andra statliga myndigheter. I de flesta fall kan konstateras att ingen av dessa instanser upplever sig formellt ha ett betalningsansvar och att patienten i de fall inte åkomman är akut bör avvisas från vård. Detta leder in i en besvärlig problematik där humanitära och medicinska aspekter står mot de ekonomiska och där vårdpersonalens lojalitet delas mellan en förtvivlad patient och det administrativa reglementet. I praktiken innebär detta i de allra flesta fallen att patienten ändock får vård, varefter en i det närmaste ändlös administrativ procedur startar på nytt rörande betalningsansvaret.
Problemen blir inte mindre av att sjukvårdsinsatserna i många fall handlar om ingrepp/behandlingar som inte finns tillgängliga i patientens hemland.
Det är viktigt att regeringen uppmärksammar detta växande problem och möter det genom ett utökat arbete för att åstadkomma överenskommelser, konventioner, med flera länder. På kort sikt kan även nationella överens- kommelser och regelverk övervägas för att nå ett solidariskt ansvarstagande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare konventioner med andra länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om solidariskt ansvar för sjukvårdsutgifter i vissa fall.
Stockholm den 2 oktober 1996
Tone Tingsgård (s) Barbro Andersson (s)