När nya bestämmelser infördes för
preventivmedelsrådgivning i samband med abortlagens
införande gavs statsbidrag till verksamheten, som skulle vara
kostnadsfri för individen (lag 1984:687). Preventivmedel
som tillhandahölls vid rådgivningen, var gratis och
hormonella metoder, som erhölls på recept, omfattades av
läkemedelsrabatten. Trots att dessa öronmärkta anslag
upphörde 1984, har rådgivningen hittills varit kostnadsfri för
individen.
Däremot har regler för rabattering av receptbelagda läkemedel ändrats,
vilket inneburit att kostnaderna för t.ex. p-piller har stigit genom åren.
Eftersom p-piller, som kostar cirka 350-400:- per år, är den vanligaste och
mest accepterade metoden för de yngsta kvinnorna och eftersom spiral, som
är kostnadsfri för individen för 5-8 års användning, är en mera accepterad och
lämplig metod för de litet äldre kvinnorna, som fött barn, har kostnadsbördan
för preventivmedel fått en olycklig fördelning och drabbar hårdare den grupp
av kvinnor, som har de sämsta ekonomiska resurserna. Vissa nya metoder,
hormonspiralen och p-stavar, är långverkande och ett enda läkemedelsuttag (i
dag 170:-) kan ge skydd under 5 år med dessa metoder, vilket över tid således
innebär små kostnader för individen.
Det finns idag ingen total utvärdering av hur kostnadskänsliga
preventivmedelssökande är. På många håll i landet har man emellertid infört
subventioner av p-piller till de yngsta, eftersom man tyckte sig märka att
unga flickor gjorde oavsiktliga avbrott i p-pilleranvändningen p.g.a. att de
inte hade pengar till nya piller. Socialstyrelsen utvärderade effekten av sådan
subventionering på aborttalen och fann tecken på att tonårsaborterna
minskade i subventionerade områden. Man konkluderade att det var troligt att
subventionen i kombination med andra abortförebyggande åtgärder hade viss
effekt på aborttalen.
Det ter sig rimligt att förmoda att speciellt yngre kvinnor är mycket
kostnadskänsliga i dag och att höga kostnader för preventivmedel bidrar till
dålig användning och många oönskade graviditeter. Det vore därför önskvärt
att kostnaderna för preventivmedel hölls låga för alla och speciellt för de
allra
yngsta. Förslag har lagts i vissa landsting att man skulle kunna finansiera p-
pillersubventionering genom att ta ut en avgift för t.ex. spiraler. Dessa
förslag
har hittills fallit på att lagen (lag 1984:687) stadgar att preventivmedel skall
tillhandahållas kostnadsfritt i samband med rådgivning för att statligt anslag
till verksamheten skall utgå.
Vi anser att preventivmedel bör kunna tillhandahållas för en låg kostnad för
alla, speciellt för de yngre. Om landstingen tilläts ta en mindre summa för
t.ex. spiraler, skulle detta kunna subventionera p-piller så att ingen kvinna
skulle behöva betala mer än 100-150 per år för preventivmedel. Eventuellt
lägre för ungdomar under 23 år.
En lagändring bör därför komma till stånd, som ger landstingen rätt att ta ut
en mindre summa för det utdelade preventivmedlet. Det är emellertid viktigt
att en eventuell ny lag inte ger möjlighet till helt fri prissättning av
preventivmedel, då skulle en lagändring kunna helt motverka sitt syfte i
framtiden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagändring gällande preventivmedel.