Landstinget har numera planeringsansvar för all sjukvård,
även den som utförs av andra vårdgivare. Bakgrund och
riksdagsbeslut står att finna i prop. 1994/95:195. Beslutet
innebär bl.a. att landstingen enväldigt avgör om en läkare,
offentlig eller privat, skall få utöva sitt yrke efter fyllda 65 år
samt om en privatläkare/sjukgymnast skall få vårdavtal med
landstinget.
I Jönköpings län har landstingsledningen, bestående av företrädare för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet beslutat att inte förnya
vårdavtal för privatläkare och privata sjukgymnaster som uppnått eller uppnår
65 års ålder. Någon möjlighet att sälja en praktik till en yngre kollega finns
inte eftersom landstinget inte skriver något nytt vårdavtal med en ny
innehavare. Den nuvarande majoriteten i landstinget har uppenbarligen inget
intresse av några alternativ till offentlig vård, trots att det blir dyrare för
landstinget samtidigt som man åsidosätter patientens rätt att välja vårdgivare.
Genom ovanstående beslut försvinner de privata läkarna och
sjukgymnasterna. Likartade beslut har fattats i andra landsting med röd-grön
majoritet.
Riksdagen har tidigare tagit en principiell inställning i fråga om rätten att
kvarstå i arbetet efter 65 års ålder (prop. 1993/94:250). Denna innebär att
arbetstagare avses få lagstadgad rätt att kvarstå i arbete till 67 års ålder och
att detta skall vara genomfört till år 1998. Den rätten skall tydligen inte
gälla
privatläkare och sjukgymnaster.
Den förda politiken och besluten reser två principiella frågeställningar.
Man inför i praktiken ett yrkesförbud för läkare och sjukgymnaster som är
över 65 år eftersom landstinget inte ersätter skillnaden mellan vårdkostnad
och patientavgift, samt möjligheten att sälja en praktik.
Låt oss ta exemplet en läkare i Värnamo, privatläkare och specialist i
ortopedi. Han kan illustrera vilka konsekvenser det får för en enskild läkare
och för hans patienter av den förda politiken . Han är en av många
privatpraktiserarande läkare som drabbats av politiskt godtycke. Är det
verkligen rimligt att han inte skall få verka som läkare, när både han själv och
framför allt hans patienter vill det? Vi anser att en privatpraktiserande läkare
skall få utöva sitt yrke med ersättning från landstinget även om han fyllt 65
år. Därför bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag som
möjligggör detta.
Än värre är att han inte kan sälja sin praktik till en yngre kollega. Han har
hamnat i ett "ekorrhjul" genom att landstinget vägrar att teckna ett nytt
vårdavtal. I stället väljer landstinget att tvinga patienterna till det
offentliga
sjukvårdsmonopolet. Det innebär att inventarier och utrustning knappast är
värt något. De flesta läkare utgår från att de kan sälja sin praktik när de går
i
pension. Investeringen i en praktik har liksom andra företagsinvesteringar,
varit en satsning för framtiden. En sådan tillgång har inneburit en trygghet i
en framtida pension. I det här fallet går investering och utrustning till spillo
vilket får mycket negativa konsekvenser för den enskilde. Vi anser att det
naturliga är att läkaren får sälja sin praktik när han finner det lämpligt och
att
landstinget tecknar vårdavtal med den nya innehavaren. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör detta.
I prop. 1994/95:195 skriver regeringen följande på sidan 69: "Vissa privata
vårdgivare som under de närmaste åren fyller 65 år och som inte landstingen
vill teckna vårdavtal med kan ha gjort betydande investeringar de senaste
åren i sin verksamhet som inte är avskrivna. Regeringen förutsätter att
landstingen i sådana fall lämnar skälig ersättning".
I Värnamo går landstinget in och täcker den hyreskostnad som läkaren har
tills kontraktet med hyresvärden upphör. Han får inte ett öre från landstinget
för investeringar i utrustning och inventarier. Detta handlande är inte rätt
vare
sig ekonomiskt, etiskt eller moraliskt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten för privatpraktiserande läkare att få teckna vårdavtal efter
65 års ålder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landstingets skyldighet att fullt ut ersätta läkare vid ej förnyat
vårdavtal.