I samband med genomförandet av Ädel-reformen och de
förändringar i ansvarsfördelning mellan landstingen och
kommunerna som följde av denna, utgjorde frågan om de
färdigbehandlade patienterna en viktig del av
överenskommelsen. De medicinskt färdigbehandlade
patienterna kom ansvarsmässigt att överföras på
primärkommunerna.
Nu har så lång tid förflutit efter reformens genomförande att man kan se
såväl de positiva som negativa effekterna av densamma. En negativ effekt
har blivit frågan om behandlingsansvaret i livets slutskede beträffande
patienter som då anses vara färdigbehandlade ur strikt medicinsk mening.
Vid åtskilliga tillfällen har dödssjuka patienter flyttats från
landstingssjukhus
till primärkommunala inrättningar. Inte sällan har sedan patienten avlidit
inom loppet av någon eller några dagar. Oftast har såväl patienten som
dennes anhöriga protesterat mot förflyttningen, men principen om det
formella ansvaret har slutligen vägt tyngre än humanitära bedömningar.
Detta är mycket otillfredsställande.
Dödssjuka patienter skall inte behöva förflyttas mot sin vilja bara av den
anledningen att det formella betalningsansvaret motiverar detta. Hänsynen
till patienten måste här få väga tyngst. Detta förhållande visar sig brista i
nuvarande finansieringsmodell med delat betalningsansvar. En finansierings-
modell som bygger på en allmän obligatorisk försäkring som förordas från
moderat håll, skulle helt eliminera dessa konflikter mellan huvudmän.
Patienterna skulle då kunna behandlas bättre, slippa förflyttningar och känna
större trygghet.
Med anledning av ovanstående anser vi att nuvarande regler vad gäller
betalningsansvar i liknande fall måste ändras så att patientens vilja får väga
tyngre än frågan om huvudmännens betalningsansvar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglerna vad gäller betalningsansvar vid vård av dödssjuka
patienter.