Enligt uppgift skadas upp till 80 000 personer årligen i trafiken. Storleken motiverar i sig en satsning på trafiksäkrare vägar för att få ner olycksnivån.
Djupare sett finns det en stor och växande grupp människor som dels har varit med om en obehaglig händelse i livet, dels lider av fysiska och psykiska men av vad de har varit med om. Enligt en studie vid socialmedicinska avdelningen vid Göteborgs universitet, har ännu ett till två år efter olyckan mellan 25 och 50 procent av de trafikskadade psykosociala besvär. Förutom kvarstående smärtor, yttrar sig besvären som ångest, ökad oro i trafiken och trötthet.
När det gäller stora katastrofer i samhället eller olyckor av specifik karaktär är krisgrupper närmast självklart. Men en trafikolycka tenderar att marginaliseras, i varje fall om den inte är förbunden med dödsoffer. Ändå visar studien att en trafikolycka är en omtumlande händelse som ofta leder till chock. Om man inte får ett psykosocialt omhändertagande, möjlighet att redogöra för sina känslor och hur man reagerat, kan man råka i en kris, som det kan ta lång tid att ta sig ur.
En annan följd av en trafikolycka kan vara att man måste byta arbetsuppgifter eller i värsta fall bli av med sitt arbete.
Jämsides med den relaterade studien har det i flera fall uppstått svårigheter för trafikskadade när deras fall prövas av försäkringskassa och försäkringsbolag. Framförallt gäller det en stor grupp som fått stötskador i nacken efter påkörningsolyckor, s k whiplashskador. Enligt en studie utförd i Australien på avlidna trafikoffer har man kunnat konstatera skador på nacken, även om patienterna avlidit av andra orsaker. Denna och andra studier har gett läkare som arbetar med whiplashpatienter ökad kunskap om hur skadorna ser ut, vilket underlättas av en ny generation magnetkameror. Av de 80 000 personer som anges inledningsvis, är det ca 10 000 som får stötskador i nacken.
Vad här relateras pekar på stora grupper av medborgare som synes undandragna adekvata vårdinsatser som antingen beror på fastlåsta rutiner, bristande resurser, eller svag tilltro till patientens version av kroppstillstånd. Omvänt bör det vara möjligt att ur vunna erfarenheter initiera rutiner som reducerar inte minst psykosociala svaghetstillstånd.
Som ett underlag för eventuella åtgärder från riksdagens sida behövs en utvärdering av vilken hjälp trafikoffer idag erhåller. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och behandling av trafikoffer.
Stockholm den 23 september 1996
Kenth Skårvik (fp)
Gotab, Stockholm 1996