av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c)
med anledning av prop. 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
All vård måste utgå från etiska grunder och utföras under ett humanistiskt
ledarskap. Människor måste hela tiden mötas med respekt och fantasi.
Inlevelseförmåga och kreativitet måste paras med den medicinska kunskapen
vid ställandet av diagnoser och bedömning av vårdbehov. Vi välkomnar
propositionen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Principerna
kommer att vara vägledande i många av de frågor som anställda, patienter
och anhöriga redan idag ställs inför. Propositionens förslag ger ett underlag
för prioriteringar men också för en fortsatt debatt om vårdens innehåll och
möjligheter. I anslutning till detta vill vi uppmärksamma behovet av en större
öppenhet för alternativa behandlingar och nya erfarenheter som detta kan ge
särskilt från myndigheternas sida. Den läkare som botar måste anses ha rätt
framför den som misslyckats med att bota. Det får inte bli så att vi betraktar
all bot som en form av placeboeffekt bara därför att vissa har sin prestige att
tänka på.
Frågan om prioriteringar i vården är komplex och innehåller i viss mån
generationsskillnader inte bara i krav på vård. Miljöhoten har fått en
omfattande komplexitet, allergierna ökar dramatiskt, miljörelaterade sjuk-
domar blir allt mer förekommande. Kemikaliesamhället är ett stort hot mot
vår hälsa och kan komma att öka i framtiden. Detta gör att läkare måste
kunna möta nya symptom som bl.a. orsakats av miljörelaterade faktorer.
Patienten måste mötas med en öppenhet som leder till nya erfarenheter och
bättre och kanske också billigare behandlingsmetoder. Detta omöjliggör
Socialstyrelsen genom att ge ut rekommendationer och råd som förhindrar en
sådan utveckling, trots att riksdagen har förstått det behovet och beslutat i
sådana frågor. Drar vården åt tumskruvarna och snävar åt prioriteringen
mellan behov och åtgärder då riskerar människor med nya och diffusa
symptom att bli betraktade som psykiskt sjuka och får fel behandlingar eller
ingen behandling alls. Det finns åtskilliga exempel på hur människor nekas
tandvårdsersättning på 20 000-30 000 kr men tillerkänns hypnosbehandling
för 500 000 kr eller dyrbar psykiatrisk rehabilitering, trots att flera läkare
konstaterat från blodprover och på annat sätt att patienten är allergisk mot
kvicksilver. Detta torde fördyra vården och är alltså ingen kostnadseffektiv
prioritering, inte heller någon hälsoeffektiv eller etisk prioritering. Social-
styrelsen bör därför ges i uppdrag att arbeta fram rekommendationer och råd
hur man möter miljörelaterade sjukdomar på ett etiskt och kostnadseffektivt
sätt.
Kvinnorelaterade sjukdomar har tidigare visat sig vara mindre prioriterade
på sjukhusen än andra sjukdomar. Krävs prioriteringar mellan olika
sjukdomar i vården finns det stor risk att kvinnorna och deras sjukdomar
kommer att prioriteras i andra hand. Ser vi till miljörelaterade sjukdomar är
kvinnorna mer utsatta än män för dessa. Eftersom de ska bära på kommande
generationer reagerar de tidigt med olika symptom för att åtgärder ska ske så
att fostren inte skadas.
Den som har bäst kunskap om patienten är naturligtvis den behandlande
läkaren och i förekommande fall läkarna. Förtroendeläkarna kan aldrig
komma så nära patienterna, eftersom de inte har något behandlingsansvar och
inte heller möter patienterna utan gör bedömningar genom att läsa journaler.
Det är mycket anmärkningsvärt att förtroendeläkarna ges en dömande roll i
förhållande till alla andra läkare. Förtroendeläkarna har inte fått arbetet för
att
de är bättre och skickligare läkare än andra läkare. Ändå finns det ett otal
exempel idag där förtroendeläkarna totalt underkänner medicinsk expertis och
kompetenta läkare utan att någon utvärderar detta system. Har vi så dålig
läkarkår att utlåtande av 5 överläkare som har mött patienten är mindre värt
än förtroendeläkaren och icke-expertens utlåtande, eller att 6 läkares
utlåtanden är mindre värt? Om det är så måste väl undervisande
universitetssjukhus börja ifrågasätta sin undervisning. Problemet med många
förtroendeläkare är att de omöjliggör kreativitet och lyhördhet i
diagnosställandet och orsakar därmed vårdsystemet onödiga kostnader.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekommendationer och råd, som kan möta miljörelaterade
sjukdomar på ett etiskt och kostnadseffektivt sätt.