I skrivelsen redovisas den överenskommelse som årligen träffas mellan staten och Landstingsförbundet. Den kallas allmänt för Dagmaröverenskommelsen. Årets överenskommelse gäller 1 169 miljoner och utgör cirka 1 % av landstingens budget. Den summan skulle enligt tidigare utfästelser om oförändrat ersättningsbelopp år 1997 ha varit 1 354 miljoner kronor.
Vänsterpartiet anser till stora delar att överenskommelsen är bra. Vi tror att inriktningen mot vårdgarantier stärker patienternas ställning och förbättrar sjukvårdens tillgänglighet för den enskilde. De statliga pengarna skall i huvudsak gå till det arbete som pågår med kvalitetsregister, analys av orsaker till köer, informationsinsatser, utveckling av en arbetsorganisation som ger bättre patientmottagande samt till metoder för uppföljning och utvärdering inom sjukvården. Det är viktiga arbetsområden som utan bidragen inte skulle få någon större prioritet.
Vi vänder oss dock mot att regeringen inte håller sitt löfte om en nominellt oförändrad nivå på ersättningen och befarar att ovan omtalade verksamheter kommer att bli lidande på grund av besparingar. Landstingen kommer under år 1997 att få 185 miljoner kronor mindre än beräknat. Det var regeringen som i vårpropositionen (1995/96:150) föreslog denna besparing och som Vänsterpartiet även då motsatte sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall hålla sitt löfte till landstingen om en oförändrad nominell nivå på statsbidragen under åren 1997 och 1998.
Stockholm den 22 januari 1997
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Marie Engström (v) Ulla Hoffmann (v) Alice Åström (v)