med anledning av prop. 1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.
Inledning
Regeringen föreslår i prop. 1996/97:27 en lag om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m., en lag om
handel med läkemedel m.m., en lag om receptregister samt
en lag om läkemedelskommittéer. Vidare föreslås en ändring
i hälso- och sjukvårdslagen vilken innebär att landstingen
och de tre landstingsfria kommunerna också får
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen i öppen vård.
Förbrukningsartiklar för inkontinens föreslås regleras i hälso-
och sjukvårdslagen. Bestämmelserna om alkoholhaltiga
läkemedel som idag återfinns i lagen om försäljning av
teknisk sprit förs över till läkemedelslagen. I propositionen
föreslås vidare en förutsättningslös utredning om den
framtida detaljhandelns med läkemedel framtida organisation
och reglering.
Vi ställer oss bakom förslaget att ansvaret för läkemedelsförmånen i öppen
vård går över från staten till landstingen. Vi anser att avsevärda vinster kan
göras om sjukvårdshuvudmännen har ett samlat ansvar för läkemedels-
användningen och inte bara ansvar för användningen i den slutna vården. På
en del punkter anser vi dock att propositionen behöver förändras, förtydligas
eller kompletteras.
Högkostnadsskydd
Regeringen föreslår ett högkostnadsskydd som begränsar
patientens samlade läkemedelsutgifter under ett år till 1 300
kr. Patienten betalar hela kostnaden upp till en gräns på 400
kr, 50 % av kostnaden i intervallet 401-1 200 kr, 25 % av
kostnaden i intervallet 1201-2 800 kr och 10 % av kostnaden
i intervallet 2 801-3 800 kr. I propositionen föreslår
regeringen vidare att riksdagen bör besluta om ett högsta
egenkostnadstak för besök i den öppna hälso- och sjukvården
på 900 kr för en tolvmånadersperiod. Landstingen har sedan
möjlighet att besluta om underskridande av detta tak.
Vi anser att det förslag med lika högkostnadsskydd - 1 000 kr för
läkemedelsutgifter och 1000 kr för besök i den öppna hälso- och sjukvården -
som Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation
(HSU 2000) lade fram i betänkandet Reform på recept (SOU 1995:122) är
bättre och därmed bör genomföras. För läkemedlen kan vi acceptera
regeringens förslag till trappa för kostnaderna. Vårt förslag ökar statens
utgifter med 400 miljoner kronor. Yrkande om anslag av dessa medel
återfinns i vår hälso- och sjukvårdsmotion.
Regeringen föreslår att landstingen skall solidariskt finansiera kostnaderna
för blödarsjuka vilka annars skulle kunna drabba enskilda landsting hårt. Vi
anser att samma system bör gälla också för patienter med hiv/aids eftersom
dessa patienter kräver mycket dyrbar behandling och i huvudsak bor inom de
tre storstadsområdena.
Medel för inkontinens och
övrigt
Ansvaret för tillhandahållande av förbrukningsartiklar mot
inkontinens skall redan 1997 01 01 överföras till landstingen
vad avser brukare med eget boende och till kommunerna vad
avser brukare i särskilt boende. Det är med andra ord mycket
kort tid kvar för överförandet och det är viktigt att detta går
smidigt för att inte patienterna skall bli lidande. Inkontinens
är ett vanligt problem - omkring en halv miljon människor
uppskattas vara inkontinenta. Samtidigt är det en dold
folksjukdom. Man skäms för att kissa på sig. Det måste vid
årsskiftet 96/97 finnas information om var man kan få hjälp.
Många har nu vant sig vid att gå till distriktssköterskan efter
åratal av lidande. Kompetensen hos dem som skriver ut
skydden måste vara säkrad. Det måste också vara ordnat hur
de inkontinenta skall få hem sina skydd som ofta är
förpackade i mycket skrymmande förpackningar.
Födelsekontrollerande medel skall omfattas av det nya förmånssystemet för
läkemedel. En del landsting har tagit bort egenavgifterna helt för
tonårsflickor. Erfarenheterna av detta med minskat antal oönskade gravidite-
ter och aborter som resultat är så goda att vi anser att detta system borde
införas också i övriga delar av landet. Frånsett de mänskliga vinsterna torde
också de ekonomiska vinsterna vara värdefulla i det här sammanhanget.
För människor som inte har råd att hämta ut sina läkemedel skall ett
avbetalningssystem införas. Det är då viktigt att det utformas så att
diskussionen om betalningen inte sker vid disken. Kundens integritet måste
värnas.
Apoteken och
läkemedelsdistributionen
I propositionen föreslås att man tillsätter en särskild utredare
som omgående bör tillsättas för att förutsättningslöst
analysera och lämna förslag till hur läkemedelsdistributionen
i framtiden bör organiseras och regleras för att målet en
rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och
befolkningens behov av säkra och effektiva läkemedel till
lägsta möjliga kostnad skall kunna tillgodoses. I den
utredningen bör också belysas hur övriga uppgifter
Apoteksbolaget har, t.ex. att i samarbete med primärvården
lära ut egenvård och att vidareföra Folkhälsoinstitutets
information till allmänheten, bör organiseras. Utredningen
bör även omfatta alternativet privatisering av
Apoteksbolaget.
Apoteksbolaget står för en betydande andel av den producentobundna
läkemedelsinformationen och skall enligt propositionen också i fortsättningen
ha den uppgiften. Det som saknas i propositionen är Läkemedelsverkets
ansvar i det här sammanhanget. Också Läkemedelsverket står för
producentobunden läkemedelsinformation och det är viktigt att det finns en
tydlig ansvarsfördelning mellan Läkemedelsverket, Apoteksbolaget och
apoteken.
Propositionen gör det möjligt för den som har tillstånd att bedriva
partihandel med läkemedel att sälja läkemedel direkt till sjukvårdshuvud-
männen och sjukhus för vilket det finns ett vårdavtal med sjukvårds-
huvudman. Här är det viktigt att man noga följer hur priserna utvecklas. En
situation där tätortslänen får lägre läkemedelskostnader på glesbygdslänens
bekostnad kan inte accepteras. Därför bör prövas om landsting kan bilda
"inköpskarteller" i syfte att kunna förhandla fram "rättvisa" priser.
Det receptregister som föreslås är avsett för både ekonomisk och medicinsk
uppföljning av läkemedelsförskrivningen. Vi anser att debiteringen för
läkemedelsutköpen inte fordrar personregister utan kan ske med angivande av
köparens postnummer till hemadressen.
Registreringen till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket skall ske på
frivillig väg. I propositionen läggs tyngdpunkten för registrets ändamål vid att
säkra kvalitén på läkemedelsförskrivningarna. Det är förvånande att
propositionen inte mer ingående belyser registrets betydelse vid uppföljning
av rapporter om läkemedelsbiverkningar. När larmet går gäller att utan
fördröjning få fram bevis om larmet är falskt eller sant. Då behövs uppgifter
på patientnivå om hur medlen förskrivits och vilka medicinska effekter det
haft. Är larmet sant måste snabba åtgärder vidtas för att inte fler patienter
skall drabbas. Efter neurosedynkatastrofen kritiserades den tid det gick
mellan larm och indragning av preparatet samt att patienter inte nåddes av
beskedet om riskerna med medlet. Hade vi då haft ett receptregister hade fler
barn sluppit sina missbildningar. Är larmet däremot falskt måste förtroendet
för läkemedlet återställas. Det kan i det sammanhanget nämnas att varje
rapport om allvarliga p-pillerbiverkningar brukar leda till minskad
användning av medlen och ökade aborttal.
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket bör båda få ansvar för att utforma
det föreslagna receptregistret så att övervakningen av läkemedels nytta och
risker blir så effektiv som möjligt samtidigt som de enskildas integritet
respekteras. Det är i det sammanhanget viktigt att information går ut till
allmänheten om registrets ändamål, innehåll och hur det kommer att
användas.
Förskrivning m m
Den föreslagna förskrivarinformationen är en viktig del av
det kvalitetssäkringsarbete som kontinuerligt måste pågå
inom vården. Det är då viktigt att analys av egna
förskrivningsdata i relation till övriga gruppens ingår som en
rutinmässig del i förskrivarnas kvalitetssäkringsarbete. Det är
inget som man skall vara hänvisad till att göra på sin fritid.
Att delta i läkemedelsbiverkningsutredningar bör också
utgöra en del av rutinsjukvården.
Läkemedelskommittéerna föreslås få en lagstadgad roll inom hälso- och
sjukvården. Detta är bra men dessutom måste kommittéerna garanteras
resurser för sitt arbete. Detta bör framgå av lagtexten. Alltför många
läkemedelskommittéer har hittills fått bygga på ideellt engagemang. I
läkemedelskommittéerna brukar ingå såväl läkare som farmaceuter och även
sköterskor. Det är viktigt att både den offentliga och den privata vården är
representerad i kommittéerna liksom företrädare för primärkommunerna
eftersom de inom ramen för ÄDEL har ett sjukvårdsansvar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av högkostnadsskyddet som i
motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om solidarisk finansiering av läkemedelsbehandling av patienter med
hiv/aids,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillhandahållandet av inkontinensartiklar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om födelsekontrollerande medel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avbetalningssystem för läkemedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om producentobunden läkemedelsinformation,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktförsäljning av läkemedel till sjukvårdshuvudmännen m.fl.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om receptregister och utredningar om läkemedelsbiverkningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkares uppföljning av de egna läkemedelsförskrivningarna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelskommittéernas finansiering.