För de allra flesta människor är inkomstskatten den största
utgiften i hushållsbudgeten - större än hyran och större än
matkontot. Trots detta tycks få tänka på skatten som en
personlig utgift, en utgift som skulle kunna vara annorlunda.
Om till exempel bostadsbidraget sänks eller dagisavgiften
höjs reagerar människor för det mesta långt kraftigare än om
skatten höjs med motsvarande belopp. Detta även om
resultatet i den egna ekonomin blir lika kännbart. Jag vågar
påstå att många svenskar, åtminstone med låga och
medelinkomster, har ett oproportionerligt stort intresse för
storleken på bidrag och avgifter jämfört med intresset för
skattens höjd om man ser till vad som gagnar deras egen
ekonomi. Till stor del beror detta givetvis på att vi inte ser
till exempel vår lön annat än till nettobeloppet. På något sätt
tycks många aldrig ens ha betraktat de där pengarna som gick
till skatten som sina egna.
Medvetenheten om vart skattepengarna tar vägen, vad de egentligen
används till och i vilka proportioner tycks inte heller vara särskilt stor.
Detta
är inte heller så konstigt då vi när vi betalar skatt, till skillnad från när vi
gör
andra utgifter, särskilt på så stora belopp, får en tydlig redovisning av vad
det
är vi har betalat för.
Båda de här formerna av omedvetenhet eller ointresse är allvarliga på flera
sätt. Dels gör de förmodligen att alltför få engagerar sig i vad skattemedlen
används till och funderar över frågor som vilka verksamheter som ska
prioriteras, vad den offentliga sektorn ska användas till överhuvudtaget, hur
verksamheter kan bedrivas effektivt osv. Ett fåtal människor, d.v.s. politiker
och tjänstemän, sitter inne med informationen och styr skattemedlen och
verksamheten, medan de flesta som orkar engagera sig i övrigt mest reagerar
utan att ha information om hur den övergripande bilden ser ut. Dels gör det
att människor inte resonerar rationellt kring faktorer som påverkar deras
personliga ekonomi.
För att på ett bättre sätt medvetandegöra människor om de skatter som de
betalar och hur dessa pengar används skulle jag vilja se två förändringar. För
det första borde det vara upp till var och en av oss som betalar inkomstskatt
att även rent praktiskt göra detta. Det vill säga att i stället för som i dag,
när
arbetsgivaren direkt drar av vår skatt från bruttolönen och betalar in denna
till skattemyndigheterna åt oss, borde vår lön betalas ut brutto och vi själva
vara ansvariga för att betala in aktuell inkomstskatt. Den som vill komma
överens med sin arbetsgivare om att han för enkelhetens skull ska göra detta,
ska naturligtvis kunna göra det, men ansvaret i grunden ska ligga på den
skattskyldige. På detta sätt skulle vi i högsta grad bli medvetna om den skatt
vi betalar.
Mot detta kan säkert anföras att det kommer att blir svårare för den
offentliga sektorn att få in alla dessa skatter om ansvaret ska ligga på den
enskilde. Dock finns det i grunden ett värde i att människor själva tar ansvar
och blir medvetna om de skatter de betalar. Dessutom kan sägas att det på
den moderna arbetsmarknaden blir allt mer vanligt med icke fasta
anställningar och flera olika arbetsgivare samtidigt och att det då ofta
kommer att vara mer praktiskt och naturligt att inkomsttagaren själv betalar
aktuell skatt.
Mitt andra förslag är att man som skattebetalare borde få en ordentlig
redovisning om vart skattepengarna tar vägen och hur stor andel som har gått
till olika områden. Med dagens informationsteknik borde det vara enkelt att
göra en sådan uträkning för varje inkomsttagare. Visserligen har vi i Sverige
en öppenhet i förvaltningen som gör att medborgare kan ta reda på det de
behöver, men få gör sig ändå det besväret och en tydlig redovisning av vad
man betalat till skulle underlätta för människor att bli mer medvetna och
delaktiga i diskussionen om vart våra skattemedel tar vägen. Dessutom är det
ett ganska modest krav att man får ett slags kvitto på vad pengarna används
till vid en sådan stor utgift som skatten innebär.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den skattskyldige själv skall vara ansvarig för inbetalning av
inkomstskatt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den inkomstskattskyldige skall få en tydlig redovisning om till
vilken verksamhet och till vilka belopp hans eller hennes skatt har använts.