För 700 år sedan var Visby centrum för Östersjöhandeln. Inom Hansan var Gotlandsfararsällskapet dominerande i handelsutbytet med Nordtyskland (Lybeck och Hamburg), Ryssland (Novgorod), Baltikum (Riga och Reval) samt de nuvarande Beneluxländerna.
Samma goda förutsättningar har nu återuppstått, bl.a. genom Sovjetunion- ens upplösning och övergång till marknadsekonomi. Genom sitt strategiska läge i södra Östersjön har Gotland just nu en möjlighet att återigen bli "navet i havet".
Modern tillverkningsteknik innebär stora flöden av varor. Detta för med sig behov av bl.a. säkerhet i hantering, goda, stora och kostnadseffektiva markarealer för mellanlagring och utjämning av efterfrågan samt logistiskt geografiska nyckelpunkter. Inte bara Visby är i centrum utan hela Gotland, som uppfyller samtliga dessa krav.
Tag bilindustrin som exempel. Stora mängder bilar fraktas på special- designade fartyg till Europa från Sydostasien och USA. Det måste finnas en reservoar som jämnar ut detta flöde med en ständigt skiftande efterfrågan i de olika närliggande länderna. Dessa tusentals bilar måste också kontinuerligt leveransanpassas till den lokala marknad de skall skickas till och även befrias från den transportskyddande lackbeläggning de har under sjötransporten - en industriprocess i sig.
Andra varor kräver kylhus eller varma och torra lagringsfaciliteter. Sam- tidigt kräver administrationen av allt detta sin plats, helst i omedelbar anslutning till den fysiska hanteringen. Detta reser i sin tur krav på goda kommunikationer, där IT är en avgörande faktor.
Som ett mått på marknaden kan t.ex. nämnas att industriproduktionen i Hamburg, Sachsen och Niedersachsen överstiger 60 miljarder USD vilket är större än den i Hongkong, Singapore, Filippinerna, Malaysia och Pakistan sammantaget. Ett annat mått är den stora befolkningen i Ryssland och de baltiska staterna samt den nuvarande och framtida utvecklingen av deras handel, som ger en ny dimension på flödet av insatsvaror och färdiga produkter norr- och österut.
En centralt belägen frihamn och som i Gotlands fall en "minikontinent" mitt i Östersjön och med en utbyggd infrastruktur har en enorm utvecklings- potential. Slite hamn t.ex. har ett naturligt skyddat inseglingsområde och ett lättillgängligt läge för handel i alla väderstreck. Den fungerar redan nu som reservhamn för Gotlandstrafiken vid hårt väder. Slite har också en etablerad verksamhet för befraktning av varor sjövägen. Där skulle en storhamn kunna etableras på kort tid.
Ett alternativ är att satsa på en frihamn i Slite. Ett annat - och än mer tilltalande alternativ - är att göra hela Gotland till frihamnsområde med hamnar i t.ex. Slite, Kappelshamn, Fårösund och Klintehamn. Så skulle ett antal stora hamnar etableras, omgivna av terminalområden och med dagliga färjekommunikationer till alla kringliggande marknader.
Jag föreslår alltså att en frihamn inrättas på Gotland, alternativt att hela Gotland blir ett frihandelsområde.
I detta perspektiv är det klart att Gotland skulle komma att förändras i hög grad. På kommunen och länsstyrelsen ankommer det att dels vidsynt underlätta en frihamnsetablering, dels med varsam hand styra utvecklingen så att det genuina Gotland bevaras. Ett modernt kontorshus behöver t.ex. inte uppföras i form av en skyskrapa i betong - det kan byggas i traditionell gotländsk stil.
I samband med att tanken på en frihamn på Gotland utreds bör man också överväga möjligheten att utnämna ön till en ekonomisk frizon. Genom ändrade moms- och tullregler skulle Gotland då, efter mönster av de brittiska kanalöarna, kunna bli ett centrum även för finansiell handel. Gotland skulle få en enorm attraktionskraft på både kapital, bosättare och turister. Investeringskapital och ökad handel skulle gynna hela Sverige.
Gotland har en infrastruktur anpassad efter cirka 10 000 fler invånare än man har idag och målet är att komma upp i 65 000 invånare inom tio år. Om Gotland får bli frihamn/ekonomisk frizon skulle den målsättningen kunna uppnås med råge på väsentligt kortare tid.
Moderata samlingspartiet är mycket bestämt i sin uppfattning att arbetstillfällen inte kan kommenderas fram genom politiska beslut. Däremot hävdar vi att politikernas uppgift är att skapa gynnsamma förutsättningar för individer och företag att starta och utveckla ekonomisk aktivitet. Mitt förslag om Gotland som frihamn bygger också på förutsättningen att de beslut som riksdagen bör fatta i första hand går ut på att initiera och skapa förutsättningar för privata entreprenörer och investerare. Rätt hanterat skulle mitt förslag inte behöva leda till ökade offentliga utgifter. Om marknaden ges de rätta förutsättningarna kommer hela projektet att kunna finansieras med nationellt och internationellt affärskapital. I den mån statlig finansiering blir nödvändig i initialskedet bör möjligheten till delfinansiering genom EU:s strukturfondsprogram för målområde 5b undersökas.
Jag föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning med syfte att genomföra en "feasability"-analys, att undersöka de positiva effekterna för Gotland och för Sverige, att utreda de lagliga och skattemässiga förutsätt- ningarna, däribland överensstämmelsen med EU:s regelverk, samt att kartlägga eventuella komplikationer från försvarssynpunkt.
En sådan utredning bör genomföras med största skyndsamhet. Gotland har just nu exceptionellt goda förutsättningar genom sitt strategiska läge och genom Sveriges utbyggda infrastruktur och starka institutioner. Det försprång som Sverige har nu minskar emellertid för varje dag som går. Om Gotland inte ges chansen nu kommer något annat land snart att ta den.
Tanken må svindla inför de möjligheter som detta förslag medför för Gotland - tusentals nya arbetstillfällen, byggverksamhet, kommunikationer och internationell handel. Men egentligen innebär det bara att Gotland får en möjlighet att återigen bli det blomstrande handelscentrum som det en gång var och som illustreras av ovanstående karta över Hansans handelsområde år 1370.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av förutsättningarna för Gotland att bli frihamnsområde/ekonomisk frizon i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Christel Anderberg (m)
Gotab, Stockholm 1996