I tidigare propositioner har regeringen beskrivit att det finns
skäl att utveckla användandet av skatter och avgifter för att
styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle.
Ett omvandlingstryck i form av energiskatter är viktigt för att skynda på en
omställning som är nödvändig.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen höjda energiskatter som en del i
finansieringen av utbildningssatsningarna och för att bidra till den
nödvändiga omställningen av energisystemet.
Vi motionärer delar regeringens synsätt vad avser att använda skatter och
avgifter som instrument i att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt
samhälle - men vi ser en fara i att inte regeringen tänkt sig en mera
fördelningspolitisk och regionalpolitisk modell i uttaget av energiskatterna -
och då främst vad avser bensinskatten.
Vi motionärer anser det vara fullt möjligt att införa ett system med
differentiering av energiskatterna. I budgetpropositionen föreslås således en
höjning av energiskatten med en likvärdig procentsats över hela landet, utan
att man på annat sätt ger uttryck för kompensation för glesbygden.
I KomKoms delbetänkande lyfts denna problematik fram. I delbetänkandet
uttrycker KomKom behovet av kompensation till dem som har långa
arbetsresor samt att bränsleprishöjningar får oacceptabla fördelningseffekter
vad avser exempelvis behovet av övriga nyttoresor. Därför föreslås att
åtgärder för att motverka dessa nackdelar för glesbygdsboende kan kompen-
seras genom åtgärder inom ramen för regionalpolitiken i vid mening. Detta
uttryck är ett regionalpolitiskt sektorsansvar (trafiksektorn). Vi motionärer
menar att ett differentierat uttag av avgifter kan vara en möjlig modell. Ett
sådant kompensationstänkande är helt nödvändigt då Sverige ser så olika ut.
Sveriges miljökarta visar stora skillnader mellan landsdelar och regioner i
fråga om belastning av miljön. 90-talsgruppen diskuterade också en regional
differentiering av miljöpolitikens verkningsmedel i sin rapport. En sådan kan
öka träffsäkerheten och effektiviteten i miljöpolitiken. Ett generellt regelverk
med miljörestriktioner skall ha bra effekt och vara rättvist. I Sveriges vitt
skilda naturtyper från skånsk slätt till fjällbygd, i storstad och i inlandets
glesbygd, är det föga troligt att åstadkomma ett sådant regelverk som
uppfattas rättvist.
I bygder med stora avstånd och relativt sett många små tätorter och
utpräglad glesbygd, är det en nödvändighet för att skapa inomregional balans
och ge alla möjlighet till frihet i bosättningen. Effektiva styrmedel som ger en
rättvisa i ekonomins återhämtning är fundamental för den framtida
utvecklingen.
Vi motionärer anser att vårt förslag vad avser energiskatteuttaget på bensin
snarast prövas av regeringen.
Boverkets studier visar att de som bor i mellanstora städer åker bil minst.
De som bor i storstäder och i glesbygd har ungefär samma årliga körsträcka
per person. Arbetsresor är den vanligaste transportorsaken. Skillnaderna
ligger i att glesbygdsborna saknar egentliga kollektiva transportmedel som
alternativ. Det är allra tydligast i skogslänen och då speciellt i inlandet.
Det finns också en annan skillnad. Storstadsbon kör sin bil i en region där
regionens egna utsläpp ligger långt över vad naturen uthålligt tål. Denna
belastning är ett resultat av den regionala täthet som anses ge regionen dess
ekonomiska styrka och innevånarna fördelen av en hög genomsnittsinkomst
samt tillgång till täta kollektiva kommunikationer. Bensinpriset är idag högre
i glesbygd i inlandet än i storstäder och kustnära områden, på grund av bland
annat transportzonindelning.
Glesbygdsbon i inlandet (stödområdet) kör sin bil i en miljö där de egna
utsläppen ligger långt under vad miljön uthålligt tål. Det är ett resultat av
den
gleshet i bebyggelsen som allmänt anses vara glesbygdens svaghet och som
är orsaken till den lägre genomsnittsinkomsten och det större bilberoendet.
En ytterligare synpunkt är att förutom skillnader i miljöpåverkan så har nu
som sagt kostnadsläget nått den ekonomiska smärtgränsen för glesbygdsbon
vad avser bruk av bil för transport till och från arbetet samt besök i affär och
övrig samhällsservice. Någon kollektivtrafik är omöjlig att åstadkomma då
det i regel vore billigare att köpa in ett fordon till varje passagerare. Det
kan
inte vara rimligt att storstadsbon och glesbygdsbon ska betala samma
miljöavgift/bensin eller drivmedelsskatt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett omfördelningssystem där glesbygden kompenseras
för att uppnå en bättre regional balans för det hållbara samhället
Stockholm den 1 oktober 1996
Leo Persson (s)
Per Erik Granström (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Laila Bäck (s)
Iréne Vestlund (s)
Leif Marklund (s)
Ann-Kristine Johansson (s)