Slit- och -slängperioden i vår del av världen har haft sin
"gyllene" tid. Numera görs olika ansträngningar för att
minimera engångsartiklarna. Men fortfarande har de tyvärr
en alltför stor del av marknaden, från
livsmedelsförpackningar till nyttoprylar. Inom t. ex.
sjukvården kan det vara acceptabelt, särskilt där smittorisken
är stor, att fortsätta använda vissa engångsartiklar. Det kan
även gälla andra delar av hygienområdet (toapapper o dyl).
Substitutionsprincipen
Försök med engångsmaterial som snabbt bryts ned och
återgår i kretsloppssystemet, som t. ex. tallrikar och muggar
av majs eller papper och teskedar i tunt trä, har fungerat
relativt väl. Frågan måste ändå alltid ställas om
engångsartikeln är bättre än flergångsartikeln vad gäller
livscykelns hela energi- och miljökostnad. Det kan betyda att
den, trots allt, inte är att föredra och bör bytas ut. Det finns
alltså en mängd gränsfall, där den goda saken ändå inte är så
god. Substitutionsprincipen är vägledande.
Miljöskatt på slöseriet
Alla icke snabbt nedbrytbara artiklar av engångskaraktär,
ofta baserade på fossil olja eller olika metallegeringar, borde,
enligt min mening, belastas med en särskild miljöskatt eller
miljöavgift. Detta för att snabbare mönstra ut slöseriet av och
nedskräpning med ändliga råvaror. Därför bör det utredas på
vilka grunder, och efter vilken skala och storlek, en sådan
miljöskatt eller miljöavgift skall kunna användas. Det måste
givetvis också avvägas mot själva administrationen av
skatten/avgiften. Går det att finna ett administrativt enkelt
och billigt system för engångsartiklarna, bör ett sådant
system prövas - antingen direkt över hela marknaden eller
till att börja med för en begränsad del av artiklar. En avgift,
till skillnad från en skatt, skulle kunna kopplas till
utvecklandet av t. ex. bättre förpackningar och på så sätt
tjäna vägen till kretsloppssamhället i dubbel bemärkelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en särskild
miljöskatt/avgift på engångsmaterial.