Den svenska bryggerinäringen sysselsätter ca 3 700 personer direkt och påverkar sysselsättningen för mångdubbelt fler. Bryggerinäringen måste ses som en förädlingsindustri inom livsmedelsbranschen och bör åtnjuta med utländska konkurrenter likvärdiga villkor för sin verksamhet. På så sätt kan en industrigren ges möjlighet till naturlig utveckling och svenska arbetstillfällen försvaras. Det ligger också i svensk alkoholpolitiks intresse att frestelsen att handla utomlands, smuggla eller tillverka hemma inte onödigtvis förstärks genom orimliga skattesatser på öl. Det är därför ett steg framåt att regeringen nu föreslår en sänkning av skatten på öl starkare än 2,8 volymprocent till 1:47 kr per volymprocent.
Det svenska EU-inträdet har drastiskt tillspetsat branschens konkurrens- situation då den svenska ölskatten hittills påtagligt avvikit från omvärldens. Även fortsättningsvis kvarstår, med det nya förslaget, en betydande skillnad jämfört med t.ex. Danmark. Detta kan allvarligt påverka branschens överlevnadsmöjligheter på sikt.
För Sverige är införseln över gränsen från våra grannländer av störst betydelse, dels för att den redan har en stark tradition, dels därför att reglerna tillåter en införsel av 15 liter öl per person från annat EU-land. Detta öl är beskattat i inköpslandet. För 1995 beräknas den totala införseln av öl till 95 miljoner liter och sannolikt blir mängden för 1996 ännu högre. Privat- införseln av öl har på sex år sexdubblats med tyngdpunkten på tiden efter EU-inträdet. Som regeringen säger i budgetpropositionen har gränshandeln antagit sådana proportioner att det är nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Det är, enligt vår mening, tveksamt om de av regeringen aviserade skatteförändringarna är utformade så att den önskade effekten på gräns- handeln uppnås.
Med en, även efter föreslagen sänkning, kvarstående ogynnsam skatte- skillnad kan införseln i bästa fall beräknas stagnera på nuvarande nivå. Erfarenheterna från gränshandeln mellan Danmark och Tyskland och England och Frankrike bestyrker att en gränshandel av denna storleksordning uppkommer om skatteskillnaden är mer än försumbar.
Med de föreslagna åtgärderna är följande utveckling sannolik:
Bryggerierna väljer att tillverka ett öl med en styrka precis under beskattningsgränsen 2,8 volymprocent. Därmed faller försäljningen av folköl som idag genererar en skatteinkomst till staten på 1 400 miljoner kronor och utgör 50 procent av bryggeriernas tillverkning. Många som idag väljer lättöl kommer att gå över till det nya svagare folkölet som dock är starkare än lättöl. Detta leder till ett ökat alkoholintag per capita. Andra kommer inte att acceptera den kvalitetssänkning smakmässigt som styrkesänkning innebär utan väljer att gå till ett starkare öl då den prisskillnaden nu blir marginell. Även detta leder till att alkoholintaget per capita ökar. Följden av regeringens förslag kan alltså väl bli att staten tappar skatteinkomster samtidigt som förändringen leder till ökad alkoholkonsumtion. Problemet med en stor, delvis helt okontrollerad, privatimport skulle kvarstå, möjligen förstärkt av en ökad skatt på starksprit i Sverige. Även hotet mot svensk bryggerinäring och mot arbetstillfällen kvarstår på så sätt.
Det måste, enligt vår mening, vara så att valet av svenskt eller utländskt öl skall bero på kvalitén på produkten och inte på konkurrenssnedvridande skattesatser som stimulerar gränshandel. Svensk bryggerinäring skall inte ha och har inte behov av några fördelar visavi sina konkurrenter men konkurrensen skall ske på lika villkor. Inte heller är svensk alkoholpolitik betjänt av åtgärder som ger incitament till ökad alkoholförbrukning utan att man kommer tillrätta med gränshandeln och den ökande privatinförseln.
De av regeringen föreslagna åtgärderna bör genomföras då de måste ses som steg på rätt väg men effekterna är samtidigt så svårbedömda att en kommission bör tillsättas redan våren 1997 för att följa vad som sker så att man snabbt kan reagera om den föreslagna sänkningen av ölskatten och höjningen av spritskatten inte minskar gränshandeln och ger de svenska bryggerierna möjlighet att konkurrera på lika villkor utan enbart leder till ett ökat alkoholintag.
Som framgått av det anförda så kan det komma att föreligga ett betydande ekonomiskt bortfall för staten på grund av dels förlust av ölskatteintäkter från minskad folkölförsäljning, dels kvarstående stor gränshandel. Dessutom tillkommer bortfallet av arbetstillfällen. Kommissionen bör därför särskilt beakta möjligheten att genom ytterligare skattesänkning komma åt de skisserade missförhållandena vad gäller konkurrens och okontrollerad införsel utan att det stimulerar till ytterligare ökning av alkoholintaget per capita. Det finns sannolikt, enligt ovan, utrymme för en stegvis sänkning av ölskatten till en med utlandet mer konkurrenskraftig nivå utan att statens totala inkomster minskar eller att risken för ökad alkoholkonsumtion stiger. En stegvis sänkning över några år med en långsam anpassning till nivån i våra konkurrentländer bör också förta en stor del av de psykologiska mekanismer som kan leda till en stor försäljningsökning om sänkningen genomförs i ett steg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission som följer effekterna av de föreslagna skatteförändringarna inom alkoholområdet.
Stockholm den 25 september 1996
Leif Carlson (m) Nils Fredrik Aurelius (m)