med anledning av prop. 1995/96:231 Fortsatt reformering av beskattningen av utländska kapitalförsäkringar
I propositionen föreslås att den särskilda punktskatten på
premier för utländska kapitalförsäkringar skall slopas. I
stället skall försäkringarnas avkastning beskattas på ett sätt
som liknar det som gäller för svenska kapitalförsäkringar.
Långsiktigt sparande för att skapa en trygg ålderdom är förmodligen det
mest nyttiga sparandet ur samhällets synvinkel. Att det för enskilda
medborgare och familjer skapar en tryggare ekonomisk situation inför såväl
ålderdomen som familjeförsörjares sjukdom eller dödsfall är i sig ett
tillräckligt motiv för att försäkringssparandet skall ha en särställning. Men
även från andra samhällsekonomiska synpunkter är det långsiktiga sparandet
mycket betydelsefullt. Det kanaliseras in på den långsiktiga lånemarknaden,
där staten och bostadsinstituten är stora aktörer genom sin
obligationsupplåning, men också aktie- och fastighetsmarknaderna har stora
behov av långfristigt sparande. Ett sparande i försäkring, som spänner över
långa tidsperioder, flera decennier är inte ovanligt, är extremt beroende av
långsiktiga, stabila regler.
Mot den bakgrunden är det olyckligt att reglerna för sparande i såväl
pensionsförsäkringar som kapitalförsäkringar har varit föremål för ett flertal
ändringar sedan Socialdemokraterna övertog regeringsmakten 1994. Så sent
som i slutet av förra året infördes förmögenhetsbeskattning för utländska
kapitalförsäkringar. Avdragsrätten för pensionssparande har också halverats.
I vår motion 1995/96:Sk18 påpekade vi att premieskatten med stor
sannolikhet stred mot EG-rätten och att den därför borde avskaffas. Det är
därför positivt att regeringen nu föreslår att premieskatten slopas. Det förslag
till nytt system som föreslås är emellertid inte heller fullt ut ändamålsenligt.
I och med att den inre marknaden skapats och därmed fri rörlighet för bl.a.
kapital blir det allt svårare för enskilda länder att tillämpa system som starkt
avviker från övriga nationers regelverk. Försäkringssparandet kommer att
söka sig till de länder vars försäkringsbolag kan offerera en god avkastning,
stabila regelverk, förväntad låg inflation och en låg beskattning. Tillämpar vi
i Sverige en skattepolitik som starkt avviker från omvärlden kommer på sikt
en allt större andel av det långa sparandet att lämna landet. Detta kan kanske
vara till fördel för enskilda personer, men kan rimligtvis inte uppfattas som
positivt för det svenska samhället som helhet. De svenska försäkringsbolagen
får därigenom inte möjligheter att konkurrera med de utländska bolagen utan
har klara konkurrensnackdelar. Detta kan det inte ligga i det allmännas
intresse att medverka till.
Export av tjänster anses av många vara ett område som Sverige skulle
kunna hävda sig på. Förutsättningar för en framgångsrik exportverksamhet
blir väsentligt bättre om man har en stark hemmamarknad. Försäkrings-
branschen är redan och har förutsättningar att bli en ännu större export-
bransch. Redan i dag har stora svenska försäkringsbolag på olika sätt
etablerat sig på utländska marknader och där tagit upp konkurrensen med de
inhemska aktörerna. Att försvåra för de svenska bolagen på hemma-
marknaden är ingen bra politik.
Sverige kan inte längre tillämpa skatteregler som så radikalt skiljer sig från
bestämmelserna i flertalet EU-länder. Det är hög tid att skapa ett trovärdigt
och stabilt regelverk för det långsiktiga försäkringssparandet. Att som nu
göra förändringar och försämringar snart sagt varje år kan inte ge
försäkringstagarna något större förtroende för det svenska skattesystemet.
Risken är då att man inte bara tecknar försäkringar i utländska bolag utan
dessutom frestas att göra detta i länder som både förväntas ge en hög
avkastning och kan garantera att de svenska skattemyndigheterna ej kan få
tillgång till uppgifter om avkastning eller förmögenhetsvärden. Detta öppnar
också i sin tur möjligheter för oseriösa personer att tillhandahålla mindre
prisvärda produkter. För en enskild person är det mycket svårt att undersöka
ett utländskt företags ställning.
I stället för premieskatten föreslår regeringen införandet av en
avkastningsskatt. För svenska försäkringar gäller att det är försäkrings-
bolagen som är skattesubjekt, men eftersom den svenska staten inte kan
beskatta utländska företag skall i stället försäkringens ägare vara
skattskyldig. Detta är emellertid inte alldeles enkelt. Utomlands tillämpas,
om någon skatt på löpande avkastning över huvud taget uttages, samma
princip som i Sverige, d.v.s. det är försäkringsbolaget som är skattesubjekt.
Utan tvekan skulle det komma att uppstå svårigheter att få fram tillförlitliga
uppgifter om hur avkastningen varit för enskilda försäkringar. Detta har
också regeringen insett och föreslår därför att man skall tillämpa en
schablonmetod. På ett kapitalunderlag som baseras på såväl försäkringens
beräknade återköpsvärde som beräknad upplupen andel i livförsäkrings-
bolagets överskott tillämpas den svenska statslåneräntan under kalenderåret.
Detta är en olyckligt vald schablon. Om man skall tillämpa en schablon, så
bör den så långt som möjligt återspegla det verkliga förhållandet. Den
svenska statslåneräntan kan rimligen inte betraktas som ett bra mått på
avkastningsförmågan på ett kapital som exempelvis till stor del är placerat i
tyska räntebärande papper eller för den delen i aktier i snabbväxande men
osäkra marknader i Sydostasien. Det kommer att bli en mycket godtycklig
beskattning, och därmed svårt, för att inte säga omöjligt, för försäkrings-
tagaren att kalkylera sin verkliga avkastning. Resultatet kan då antingen bli
att han avstår från att teckna en utländsk kapitalförsäkring eller att han ej
kommer att deklarera densamma. I det första alternativet kan andra EU-
länder med fog klandra Sverige för att vi infört ett skattesystem som
försvårar den fria rörligheten. I det andra alternativet urholkas skattemoralen
ytterligare, vilket är allvarligt.
Regeringens förslag att även inkludera andel i försäkringsbolagets
beräknade överskott är uppseendeväckande. Argumenteringen har tydligen
förändrats sedan den s.k. engångsskatten på pensionsförsäkringar beslutades
1986. Då hävdades från den socialdemokratiska regeringen att icke tilldelade
överskottsmedel inte var att betrakta som försäkringstagarnas egendom.
Den avräkningsmodell för utländsk skatt som föreslås i propositionen kan
ifrågasättas från EG-rättsliga utgångspunkter. Enligt propositionen medges
endast avräkning för betald skatt. Denna begränsning kan medföra en faktisk
dubbelbeskattning av försäkringstagaren. Som exempel kan nämnas att
brittiska försäkringsbolag beskattas för s.k. deemed disposals det vill säga
orealiserade värdestegringar på andelar i värdepappersfonder. Beskattningen
av värdestegringen fördelas på sju år och det brittiska försäkringsbolaget
betalar in skatten successivt under nämnda sjuårsperiod. Försäkringstagaren
belastas emellertid omedelbart av skatten genom att försäkringsbolaget redan
år ett reducerar försäkringens värde med hela skattebeloppet. Detta leder till
en dubbelbeskattning om försäkringen av någon anledning upphör under
sjuårsperioden. Skatten har då inte betalats av försäkringsbolaget varför
försäkringstagaren inte kan avräkna skatten samtidigt som denna fullt ut
belastat försäkringstagaren.
I tidigare motioner har vi framhållit att det är nödvändigt att inte
diskriminera det långsiktiga sparandet i försäkringar. Vi anser att
förmögenhetsskatten skall avskaffas och att det också naturligtvis gäller
kapitalförsäkringar, svenska som utländska.
Vi anser att avkastningsskatten för svenska kapitalförsäkringar skall sänkas
till tio procent. Om detta genomföres finns det inte längre någon anledning
att ha en särskild avkastningsskatt för utländska kapitalförsäkringar eftersom
de svenska försäkringsbolagen bör kunna konkurrera med de utländska trots
olika skattesatser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser införandet
av en avkastningsskatt på försäkringssparande i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser
värdeberäkningen vid förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målet att uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och
utländska försäkringsbolag.
Stockholm den 12 september 1996
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Jerry Martinger (m)
Stig Rindborg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)