med anledning av prop. 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m.
Inledning
Med stöd av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslutade
riksdagen för ett par år sedan att ändra på reglerna för
företagens redovisning och uppbörd av mervärdesskatt.
Denna förändring kritiserades hårt av Moderaterna.
Näringslivets kritik var samfälld. I samband med beslutet om
dessa nya regler framhöll Moderaterna dels att reglerna
försämrade förutsättningarna för företagande, dels att nya
regler skulle komma att införas i samband med beslut om
nytt system för skattebetalningar. När förslaget till nytt
system för skattebetalningar nu presenteras är det förvånande
att regeringen på viktiga punkter låtit
myndighetsperspektivet gå före företagsperspektivet.
Moderaterna är i grunden för idén med ett skattekonto, där företagets
skatter och avgifter kan redovisas på ett enkelt sätt och betalas vid ett
tillfälle
i månaden. Det av regeringen nu framlagda förslaget innehåller emellertid
flera inslag som vi ogillar både av principiella och praktiska skäl. Därför
föreslår vi riksdagen att avslå propositionen och uppmana regeringen att
återkomma med ett nytt förslag.
Synliga skatter
Det finns ett intresse av att skatter synliggörs ur ett
allmänperspektiv. Riksförsäkringsverket har i sitt remissvar
till utredningen framhållit att det är principiellt viktigt att
skillnaden mellan ändamålsbestämda socialavgifter och
allmänna skatter beaktas i olika sammanhang.
Riksrevisionsverket menar i sitt remissvar att det är viktigt
med ett system där det finns möjligheter att identifiera olika
skatter och avgifter även i betalningsströmmarna. Verket
framhåller det angelägna i att det föreslagna systemet kan
tillhandahålla information och underlag för analys i arbetet
med att löpande förse statsmakterna med analyser och
prognoser av den statsfinansiella utvecklingen.
I propositionen finns ett litet avsnitt som klarlägger terminologin i
lagtexten. Det innebär att när det i lagtexten talas om skatt så gäller det även
avgift som omfattas av lagen. Det är visserligen en förenkling att använda en
sådan formulering i lagtexten. Sett i ett vidare perspektiv leder det emellertid
till att skillnaden mellan skatter och avgifter luckras upp. Vi menar att det är
av intresse av göra skillnaden mellan skatter och avgifter tydlig.
Kombinationen av många olika skatter och ett högt skattetryck gör det
viktigt att det ur myndigheternas redovisningar klart går att utläsa vilka
skatter som ett företag eller en enskild betalar. Det är ur principiell synpunkt
ett viktigt krav att den som betalar en skatt också skall kunna utläsa på ett
utdrag från sitt skattekonto, vilka skatter han/hon betalar. Av förslaget
framgår att skattekontot skall stämmas av varje månad en transaktion
förekommit; därvid redovisas inbetalningar och saldo. En inbetalning
kommer att kunna omfatta flera olika typer av skatter. Det är viktigt för
företaget att på ett tydligt sätt kunna få en bekräftelse, via skattekontot,
från
skattemyndigheten avseende gjorda skatteinbetalningar som går att härleda
till den egna bokföringen. När det gäller underskott är det särskilt viktigt att
det framgår vilken typ av skatt eller avgift som inte är fullt betald.
Företagen är, när det gäller många av de skatter som skall ingå i systemet,
uppbördsman åt staten. Det gör det särskilt viktigt att rutinerna fungerar på
ett
sådant sätt att risken för missförstånd eller tvister blir minsta möjliga.
Vi menar att det bör införas en ordning som gör det möjligt att på
kontoutdraget visa, inte bara summan av inbetalningarna vid en viss tidpunkt,
utan även vilka typer av skatter inbetalningen avser.
Förfallodagar
När det gäller tidpunkten för skatternas inbetalning, så
ändras denna enligt förslaget i ett par avseenden.
Förfallodagen för mervärdesskatt flyttas fram från den femte
i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång till den
tolfte för företag med ett beskattningsunderlag understigande
40 miljoner kronor. För företag med beskattningsunderlag
överstigande 40 miljoner kronor blir motsvarande förändring
att betalningen skall ske den 26 i första månaden efter
redovisningsperiodens utgång i stället för den 20. En
konsekvens av reglerna för de större företagen blir dessutom
att lagen skiljer på inbetalningstidpunkt och
deklarationstidpunkt vad avser skatteavdragen och
socialavgifterna. I praktiken skall dessa betalas innan de
redovisas. En sådan ordning är inte underlättande för
företagen.
Begreppet förfallodag ges en ny innebörd. Tidigare har ett företag kunnat
vara säker på att undgå straffavgifter om det funnits ett kvitto med stämpel
från post eller bank att en skatt betalats senast på förfallodagen. I den nya
ordningen måste betalningen emellertid ske i så god tid att likviden kommit
myndigheten tillhanda på förfallodagen.
Den föreslagna ändringen innebär att risk för att betydande rättsosäkerhet
kan uppstå. Betalningen sker helt på företagets risk. Förseningar hos
betalningsförmedlaren, vilka leder till underskott på avsändarens skattekonto,
leder till kostnader och problem som företaget får stå för. Det är enligt vår
mening ett system som ensidigt gynnar staten och sätter företaget i andra
hand. Dessutom leder det i praktiken till att betalningstiden i många fall blir
kort.
Av lagförslaget framgår vidare att kommuner och landsting skall lämna
skattedeklaration på samma sätt som gäller för företag med beskattnings-
underlag understigande 40 miljoner kronor. Därmed föreligger inte kon-
kurrensneutralitet mellan olika aktörer. En sådan ordning är oacceptabel.
Ett nytt system med skattekonto bör enligt vår mening var enkelt och
tydligt. Det blir det om alla företag, som huvudprincip, skall betala
mervärdesskatt i den tolfte i andra månaden efter redovisningsmånaden. För
övriga skatteavdrag skall gälla den 12 i första månaden efter redovisnings-
perioden. Förfallodagen skall räknas som den dag då skatten är betald. Risken
för gränsdragningsproblem och missförstånd minimeras därmed.
Återbetalning av
överskjutande moms
I vissa fall, t.ex. i samband med större investeringar, kan den
ingående mervärdesskatten komma att överstiga den
utgående. I ett sådant fall är det många gånger mycket
angeläget för företagen att kunna få snabb återbetalning. Med
de regler som nu föreslås kommer detta fortfarande att vara
möjligt, men lagstiftaren har inte varit lika angelägen att
reglera denna del, som när det gäller inbetalningarna.
Möjligheten till återbetalning av mervärdesskatt kopplas till
redovisningen av skatteavdrag och socialavgifter. Denna
samordning kan leda till en likviditetsmässig nackdel för
företagen.
Vi menar att återbetalningsmöjligheten avseende mervädesskatten bör
frikopplas från kravet på redovisning av övriga skatter. Det gör det möjligt att
påskynda densamma.
Likafördelningsmetoden
Likafördelningsmetoden leder till att staten får ytterligare
övertag i förhållande till företagen. Likafördelningsmetoden
får till följd att den som vill ha pensionspoäng som helt
svarar mot inkomsten måste betala samtliga avgifter och
skatter. Det är en rimlig utgångspunkt om saken hade gällt
just skatter och avgifter som är kopplade till pensioner.
Utgångspunkten för det föreslagna systemet är att om den
preliminära skatten överensstämmer med eller är större än
den betalda skatten skall tilläggspensionsavgiften anses vara
fullt betald. Är den betalda preliminära skatten lägre än den
slutliga skatten anses så stor andel av det betalda beloppet
avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den
slutliga skatten.
Den nu skisserade ordningen kan leda till orimliga effekter. Om en
företagare betalar samtliga skatter och avgifter under året på ett korrekt sätt,
men vid ett tillfälle får problem på grund av till exempel utebliven betalning
av en större kundfordran, och detta ej går att reda ut före årsskiftet, så får
denna enstaka händelse till effekt att underskott kan uppstå på kontot. Ett
sådant underskott leder i värsta fall till att pensionsavgifterna inte anses
fullt
betalda. Ett sådant system leder till ytterligare obalans i förhållandet mellan
företagen och myndigheterna, till företagens nackdel.
Vi menar att reglerna måste utformas på ett sådant sätt att likafördelnings-
principen inte får de effekter som blir fallet med den föreslagna ordningen.
Argumenten för det inledningsvis anförda om att varje skatt skall vara synlig,
blir extra tydliga mot bakgrund av likafördelningsmetodens möjliga effekter.
Ökat personligt
betalningsansvar
I samband med att skattekontots införande föreslås vissa
andra ändringar. En mycket viktig principiell sådan gäller
företrädares ansvar för en juridisk person. I propositionen
säger sig regeringen inte vilja ändra nuvarande praxis; likväl
föreslås en lagändring. Remissinstanserna uttalar sig
emellertid mycket negativt i en skala från kritiskt till mycket
kritiskt till den nya lagens utformning av det personliga
betalningsansvaret.
Aktiebolagsutredningen arbetar för närvarande med dessa frågor och det är
förvånande att regeringen nu väljer att lägga fram nya lagregler utan att
avvakta kommitténs förslag. Visserligen säger regeringen i propositionen att
utredningen inte skall vara förhindrad att lägga fram sina förslag, trots de
ändringar regeringen nu vill införa. Återigen är det myndighetsperspektivet
som är vägledande i regeringens förslag. Förutom att nyordningen i sak är fel,
så innebär det att det återkommande kravet från näringslivet om långsiktiga
spelregler ånyo åsidosätts. I detta fallet rör det sig dessutom om en mycket
viktig komponent i företagandet. Om det hela tiden skall göras besvärligare
att starta företag i Sverige, så kommer företag inte att starta och befintliga
företag och företagare väljer kanske att flytta sin verksamhet till andra länder
eller att avveckla.
I och med att skattekontot kommer att omfatta även företagets egna skatter
så ändras förutsättningarna för företagandet helt. I aktiebolagslagen framgår
att i aktiebolag svarar delägarna ej personligen för bolagets förpliktelser. Det
finns ju ett aktiekapital som skall utgöra garanten för dessa. Därtill finns
särskilda regler, som om de inte följs, innebär att bolagets företrädare kan
drabbas av personligt betalningsansvar. I detta fall väljer regeringen att gå
fram med ett förslag, utan grundlig analys av dess konsekvenser. Motiven är i
propositionen mycket knapphändigt redovisade.
Vi avvisar förslaget om ändrade regler för företrädares personliga
betalningsskyldighet av samtliga skatter som förekommer på skattekontot.
Förslaget innebär risk för att enskilda personers benägenhet att ägna sig åt
företagande minskar.
Skattetillägg
Under den borgerliga regeringsperioden förändrades reglerna
om skatte-, avgifts- och tulltillägg. Det var i första hand fråga
om nya eftergiftsgrunder för att undvika påförande av
orimliga tillägg. Dessutom beslutades att inte påföra
tulltillägg på för lågt redovisad mervärdesskatt vid införsel
som skulle ha varit avdragsgill.
De förändrade eftergiftsgrunderna har när det gäller skattetillägg inte fått
den effekt som vi förväntade oss. Det förekommer att skattemyndigheten
påför orimliga skattetilläggsbelopp då det enbart är fråga om periodiserings-
fel. Det förekommer även andra uppmärksammade fall. Det finns således ett
stort antal företag som under de senaste åren har fått vidkännas påförda
skattetillägg som inte står i rimlig proportion till förseelsens art.
Det har i ett särskilt yttrande i den nyligen avslutade utredningen, artikel 6 i
Europakonventionen och skatteutredningen, anförts att det svenska
skattetilläggsförfarandet strider mot de krav som ställs i artikel 6 i
Europeiska
konventionen. Det finns således flera skäl för att utreda frågan. I avvaktan på
att skattetilläggsfrågan blir föremål för utredning och för att förhindra
orimliga beslut om skattetillägg har vi tidigare föreslagit att skattetillägg
inte
får påföras avseende periodiseringsfel när det gäller såväl direkt som indirekt
skatt.
Även tulltillägg drabbar företagen på ett sätt som inte står i rimlig
proportion till en begången förseelse. Det handlar nästan uteslutande om
ouppsåtliga fel i tulldeklarationer som upprättats under tidspress. Sveriges
inträde i EU har samtidigt inneburit att importörerna fått en mängd nya regler
att hålla reda på. Dessutom har inlämningsfristen för tulldeklarationer
minskat från 15 till 9 dagar. De skäl som talar emot tulltillägget som
sanktionsform har alltså om möjligt blivit ännu starkare.
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen en utvidgning av
tillämpningen av skattetillägg. Vi menar att regeringen i stället borde lägga
fram förslag om att slopa skattetillägg i samband med periodiseringsfel, mot
bakgrund av dels den osäkerhet som vi menar kvarstår när det gäller
skattetillägget som sanktionsmedel, dels på grund av att de regler som gäller
för hur mervärdesskatt skall periodiseras inte i alla stycken är kristallklara
för
företagen. Det är orimligt med myndighetssanktioner i de fall som nu är
aktuella. Regeringen bör därför i samband med ett nytt förslag till skattekonto
även återkomma med förslag om slopande av skattetillägg vid
periodiseringsfel samt slopande av tulltillägg.
Revisionsreglerna
Den 1 juli 1994 trädde rättssäkerhetsreformen i kraft, vilken
baserades på ett enigt kommittébetänkande, Rättssäkerheten
vid beskattningen. Regeringen skjuter nu ett grundskott mot
denna reform och värnar de fiskala intressena i stället för den
enskildes rättssäkerhet.
Det är i allt väsentligt ett förslag från 1995 års skatteflyktskommitté,
Översyn av revisionsreglerna, som ligger till grund för regeringens förslag.
Till skillnad från det betänkande som låg till grund för rättssäkerhetsreformen
innehåller detta betänkande mycket kritiska synpunkter på förslaget i form av
en reservation och ett särskilt yttrande. En stor del av remissinstanserna delar
minoritetens uppfattning i betänkandet och avvisar eller är starkt kritiska till
de förslag som föreligger om tredjemansrevision, revision av löpande period,
s.k. överraskningsrevision, föreläggande att lämna uppgift om det löpande
beskattningsåret samt tredjemansföreläggande.
Det är synnerligen olyckligt att regeringen i en sådan viktig fråga som
rättssäkerheten väljer konfrontation i stället för en konstruktiv dialog. Genom
en sådan attityd kommer med all sannolikhet skattemyndigheternas utred-
ningsbefogenheter att i framtiden förändras i samma utsträckning som den för
tillfället sittande majoriteten i Sveriges riksdag ändras. På så sätt minskas
naturligtvis legitimiteten för kontrollåtgärder som enbart en del av de folk-
valda står bakom. Det kommer säkerligen också i många avseenden att
upplevas som kränkande av den grupp mot vilka åtgärderna är riktade, d.v.s.
företagen och i första hand småföretagen. En bra skattekontroll skapas
tillsammans med företagen och deras representanter, inte genom att
företagares integritet och rättssäkerhet åsidosätts.
Rättssäkerhetsreformen syftade inte till att ensidigt begränsa myndigheter-
nas befogenheter, utan det var fråga om att nå en balans mellan rättssäkerhet
och effektivitet. Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län har på en av
skatteflyktskommittén ställd enkätfråga bekräftat att den gällande revisions-
lagstiftningen har en struktur som underlättar myndighetens kontrollarbete
eftersom en klar åtskillnad görs mellan samverkan och tvång.
Nu kommer balansen att allvarligt rubbas och kan därmed utgöra ett hot
mot skattekontrollens legitimitet. Som exempel härpå har ovannämnda
skattemyndighet gjort följande observandum med anledning av ifrågavarande
enkät:
SKM utgår från att enkäten per definition kommer att ge till resultat att
skattemyndigheterna anser sig behöva större kontrollbefogenheter. En
målgrupp som har till uppgift att granska andra kommer alltid att kunna ge
exempel på hur mycket bättre resultatet skulle bli om befogenheterna ökade.
Skattekontrollen är dock inget självändamål. Den är enbart ett av flera medel
som står till förvaltningens förfogande för att kunna åstadkomma en korrekt
beskattning. Ytterst är beskattningsreultatet beroende på att skattesystemet,
skattekontrollen och rättssäkerhetsgarantierna upplevs som rimliga av en
överväldigande majoritet av befolkningen. Avvägningen mellan effektivitet
och rättssäkerhet måste därför helst ha en mycket bred politisk förankring.
Tredjemansrevision
Det är enligt vår mening viktigt att påpeka att i enlighet med
rättssäkerhetsreformen skall en revision endast få företas i
syfte att kontrollera att ett företag eller annan näringsidkare
har fullgjort sin egen deklarations- eller uppgiftsskyldighet
på ett korrekt sätt. När man vill ha uppgifter från någon
annan än den som skall revideras får man förelägga sådan
tredje man att inkomma med uppgifter.
Nu vill regeringen återinföra möjligheten att företa tredjemanskontroll
genom revision. Men man nöjer sig inte med detta utan man vill också ge
skattemyndigheten befogenhet att inte underrätta om vem eller vilken
rättshandling granskningen avser. Det innebär att dessa tredjemansrevisioner
kan få karaktären av s.k. "fishing expeditions".
I en demokratisk rättsstat får myndigheter aldrig ges godtyckliga befogen-
heter, utan de måste vara väl avgränsade och framgå av lag. En mycket viktig
princip vid integritetskränkande myndighetsutövning är att åtgärden står i
proportion till ändamålet. Den enskilde måste normalt veta vad som söks hos
honom och varför. Om det av speciella skäl fordras att den enskilde inte kan
få sådan information måste beslutet fattas av domstol.
Enligt gällande bestämmelser kan tredjemansinformation begäras via ett
föreläggande. Det finns t.o.m. möjligheter att i enlighet med bestämmelserna
i tvångsåtgärdslagen företa överraskande tredjemanskontroller om det är
befogat i det enskilda fallet. Ett sådant beslut skall fattas av domstol för att
upprätthålla kravet att det skall råda god balans mellan skattemyndighet och
enskilda.
Det föreligger således inga skäl att frångå gällande bestämmelser och vi
avvisar därför i detta hänseende regeringens förslag.
Revision av löpande period
Genom att medge skattemyndigheten möjligheten att även
kontrollera det löpande beskattningsårets eller den löpande
redovisningsperiodens räkenskaper och andra handlingar
utvidgas revisionsinstitutet utanför sitt ändamål och antar
mer formen av s.k. "fishing expeditions". En sådan åtgärd
strider också mot behovs- och proportionalitetsprinciperna.
Det är helt orimligt att tillåta kontroll av bokföring, handlingar m.m. som
inte har något samband med att skatt- och uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
Vi avvisar därför med kraft regeringens förslag att revision får företas av
löpande period.
Underrättelse om revision
Det ur rättssäkerhetssynpunkt mest stötande förslaget är att
regeringen vill göra det möjligt att kringgå
rättssäkerhetsgarantierna i tvångsåtgärdslagen.
Huvudprincipen i gällande bestämmelser är ju att skapa en
klar skiljelinje mellan samverkansrevision och
tvångsåtgärder. Den enskilde skall nämligen inte sväva i
tvivelsmål om det är fråga om det ena eller det andra. I det
senare fallet skall de i lag stadgade förutsättningarna för
tvångsåtgärder föreligga. Regeringens förslag innebär att den
enskilde underrättas om revision först i samband med att man
knackar på hos denne för att på så sätt få till stånd en
överraskningsrevision utan föregående domstolsprövning. På
så sätt kringgås rättssäkerhetsgarantierna.
Motsätter sig den skattskyldige en överraskningsrevision får skattemyndig-
heterna pröva om förutsättningarna för tvångsrevision är uppfyllda. I den mån
det kan anses föreligga sabotagerisk kan det bli fråga om ett interimistiskt
beslut. Ett sådant beslut fattas av granskningsledaren och på så sätt undviks
den föregående prövningen av länsrätten.
JO har i sitt remissvar uttalat att det är inte lämpligt att införa regler om
överraskningsrevision i ett samverkansförfarande eftersom den reviderade
kan komma i en situation med en uppenbar karaktär av tvång över sig.
Det kan inte vara rimligt att i en modern rättsstat införa den här typen av
regler och vi avvisar regeringens förslag även på denna punkt.
Föreläggande att lämna
uppgift om det löpande
beskattningsåret
Med åberopande av de skäl, som vi anfört när det gäller
revision av löpande period, avvisar vi regeringens förslag
även när det gäller föreläggande.
Tredjemansföreläggande
Regeringen föreslår att upphäva stadgandet i 3 kap. 50 a §
andra stycket, LSK eller 3 kap. 5 § tredje stycket, LPP.
Om den enskilde föreläggs att samla in uppgifter om tredje man kan denne
enligt nuvarande bestämmelser ställa handlingar till skattemyndighetens
förfogande i stället för att själv samla in uppgifterna. Det innebär att den
skattskyldige ges en valrätt för att undvika onödiga kostnader i samband med
en sådan kontroll.
Eftersom vi har avvisat möjligheten att återinföra tredjemansrevision bör
dessa bestämmelser fortsätta att gälla. Vi avvisar således regeringens förslag i
detta hänseende.
Tullagen
Vi delar regeringens principiella uppfattning att reglerna för
tullrevision skall utformas efter motsvarande regler för
skatterevisioner och vad som gäller beträffande tvångslagen.
Det innebär, i enlighet med vår inställning när det gäller
revisionsverksamheten, att möjlighet till tredjemansrevision,
revision av löpande år samt överraskningsrevision inte skall
få förekomma i samband med tullrevision. Vi föreslår därför
att tullagen ändras i enlighet med vad som anförts.
Övrigt
Det finns ytterligare ett antal invändningar som vi har mot
regeringens förslag. Ytterligare ett uttryck för den obalans
mellan företagets och statens relationer, till den förres
nackdel är reglerna om kostnadsränta vid för sen betalning.
Den skall beräknas till basränta plus 15 procentenheter.
Intäktsräntan beräknas till 45 % av basräntan. Skillnaderna är
inte försvarbara för ett land som säger sig vilja stå upp för ett
positivt företagsklimat.
Vidare tillförs en förseningsavgift på 1 000 kronor, vid för sent inkommen
deklaration. Nivån på denna avgift betyder kanske inte så mycket vad gäller
beloppet. Men det är återigen ett uttryck för den okänslighet regeringen visar
gentemot den situation företagen verkar i. Företagen upplever olika typer av
avgifter som myndigheterna debiterar som ett uttryck för en negativ attityd
till företagen. Den sammantagna effekten av alla avgifter leder till ett läge
som inte upplevs som företagsvänligt. Skall vi skapa ett positivt företags-
klimat i landet måste det också komma till uttryck i de sammanhang som nu
är aktuella.
Moderata samlingspartiet yrkar att riksdagen avslår proposition 100.
Däremot ser vi gärna att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt
förslag som beaktar vad som i motionen anförts.
Inbetalningstidpunkter
Fram till dess att ett nytt förslag kan läggas fram på
riksdagens bord är det angeläget att dagens regler för
redovisning och uppbörd av mervärdesskatt (i lagen
1994:200) ändras så att betalningstidpunkterna blir rimliga.
Ett sådant förslag bör innebära att förfallodagen bestäms till
den 12 i andra månaden efter redovisningsmånaden, för
samtliga företag, förutom juniuppbörden som skall redovisas
den 20 augusti och novemberuppbörden som skall redovisas
den 20 januari. Med förfallodag skall avses den dag
betalningen erlagts. På detta vis får företagen bättre
möjlighet att på ett bra sätt, såsom uppbördsman för staten,
redovisa och betala mervärdesskatt. Vårt förslag ryms inom
ramen för i andra motioner presenterade ekonomiska
alternativ. Denna lagändring bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser ett nytt
system för skattebetalning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om ett system för
skattebetalningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser skatte- och
tulltillägg i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande skatte- och tulltillägg,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser
tredjemansrevision i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser revision av
löpande år i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser
underrättelse om revision, s.k. överraskningsrevision, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser
föreläggande att lämna uppgift om det löpande beskattningsåret i enlighet
med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser
tredjemansföreläggande i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om ändringar i tullagen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag till den del det avser
ränteberäkning och förseningsavgift i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ränteberäkning och förseningsavgift,
13. att riksdagen beslutar om ändring av inbetalningstiden för
mervärdesskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 12 maj 1997
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Jerry Martinger (m)
Stig Rindborg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)