Makar och samboende med gemensamma barn är i dag samtaxerade för förmögenhetsskatt liksom föräldrar och barn/styvbarn. Sambeskattningen innebär att varje hushåll erhåller ett lika stort grundavdrag oberoende av antalet medlemmar i hushållet. Detta anser vi strider emot målet om likformighet som karakteriserar skattesystemet i övrigt.
Administrativa problem uppstår då förekomsten av hushållsgemenskap måste bestämmas. Även rättviseproblem uppstår då individer med lika stor förmögenhet kommer att betala olika mycket beroende på hushållets sammansättning. Det anser vi strider mot grundläggande principer om horisontell rättvisa vid beskattning. Sambeskattningen skapar även problem ur jämställdhetssynpunkt. Barnen sorteras under mannen i hushållet oberoende av om mannen är far till barnet eller inte, vilket vi anser helt oacceptabelt.
Har vi särbeskattning i alla andra sammanhang då kvinnor och män behandlas lika ska det naturligtvis även gälla förmögenhetsbeskattning. I strävan efter ett jämställt samhälle borde det vara självklart att var och en betalar skatt för sina tillgångar, oavsett om man är gift eller lever under andra äktenskapliga former.
Frågan om särbeskattning av förmögenhet är även en riskkapitalfråga av betydelse för mindre företag. Det kapital som på grund av sambeskattningen av makes förmögenhet överförs från privatpersoner till staten är kapital som i många fall alternativt skulle kunna användas för att satsa i företag. Sambeskattningen av förmögenhet är en gammal kvarleva som måste bort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambeskattning av förmögenhet.
Stockholm den 2 maj 1997
Ingbritt Irhammar (c)
Margareta Andersson (c) Kerstin Warnerbring (c)